Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 9 - Högeratomer och vänsteratomer, av Tor Ragnar Gerholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högeratomer
och vänsteratomer
Docent Tor Ragnar Gerholm, Uppsala
Klockan 2 på eftermiddagen den 14 januari
1957 meddelade nobelpristagaren professor
Rabi, chef för Columbia-universitetets
kärn-fysikaliska avdelning, att vissa teoretiska
arbeten, som tidigare publicerats av Lee (Columbia)
och Yang (Princeton) experimentellt
bekräftats i universitetets laboratorier. Enligt Rabi
visar expedimenten otvetydigt, att
paritetslagen icke är generellt giltig, vilket man hittills
allmänt ansett. Härigenom har en av
hörnstenarna inom fysiken kullkastats.
Det kan sägas vara typiskt för den moderna
fysikens abstrakta karaktär, att när en sådan
verklig storsensation inträffar är det nära nog
omöjligt att förklara vari det sensationella
egentligen består, t.o.m för en tekniskt bildad
naturvetenskapligt intresserad publik.
Paritetslagen
För att beskriva ett fysikaliskt fenomen i
rummet, t.ex. en kastad kropps rörelse, en
molekyls dissociation eller en atomkärnas
sönderfall, använder man ett koordinatsystem, ofta
det 3-dimensionella kartesiska xyz-systemet.
Det finns emellertid två olika kartesiska
system, ett högersystem och ett vänstersystem
(fig. 1 upptill), vilka förhåller sig till
varandra som ett högerhörn till ett vänsterhörn
eller som ett föremål till sin spegelbild.
Paritetslagen säger nu att naturlagarna måste
gälla oberoende av vårt valt av koordinatsy-
Fig. 1. Höger- och
vänster sy stern, det
förra t.v., det senare
t.h. (enligt
konvention); upptill
kartesiska koordinatsystem,
nedtill roterande
partiklar.
530.14
stern. Högersystemet och vänstersystemet är
fullt jämställda, i paritet, med varandra. Eller,
för att uttrycka samma förhållande i andra
ord: exakt samma naturlagar måste gälla i vår
värld och i vår spegelvärld. Man kallar detta
för höger-vänster symmetri, spegelsymmetri
eller invarians vid spegling.
Paritetslagen är inte självklart riktig, som
man kanske skulle kunna tro och som man
faktiskt också trott hittills. Den kan visas leda till
vissa praktiska konsekvenser, som kan göras
till föremål för en experimentell prövning.
Betrakta t.ex. den kring sin axel 00’
roterande partikeln p och dess spegelbild q (fig. 1
nedtill). Observera att om p roterar medsols,
roterar q motsols. Spegelbilden q existerar ju
inte i verkligheten, men låt oss anta att vi
lyckats framställa en partikel i laboratoriet,
som är identiskt lika med spegelbilden q.
Enligt paritetslagen skall nu partikeln p och dess
spegelbild q uppföra sig på exakt samma sätt.
Om t.ex. partiklarna är radioaktiva och
skickar ut elektroner, så måste lika många
elektroner skickas uppåt (mot O) som nedåt (mot
O’) (fig. 2 upptill).
Antag att så icke är fallet och att partiklarna
emitterade elektroner enbart uppåt (fig. 2
nedtill). En iakttagare av partikeln p skulle
konstatera ett visst samband mellan
rotationsriktning och emissionsriktning (medsols—
uppåt), under det att en iakttagare av
partikeln q skulle erhålla ett motsatt samband
Fig. 2. Strålande
radioaktiva atomkärnor;
upptill lika stark strålning
uppåt och nedåt, nedtill
strålning endast uppåt.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
