Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Krutraketmotorer och raketkrug, av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krutraketmotorer
och raketkrut
Byråingenjör Åke Håborg, Stockholm
621.455 : 662.39
För de allra flesta robottyper gäller att
drivkällan utgöres av en raketmotor och att
roboten startas med en eller flera startraketer.
Man kan med goda skäl slå fast att
raketmotorns utveckling är intimt bunden till den
snabba och omfattande
robotvapenutvecklingen med sina avläggare dels i de stora militära
artilleriprojektilerna och dels i de "civila"
raketerna för utforskning av vår jords atmosfär
och dessas vidareutveckling till
interplaneta-riska transportmedel.
Det ständiga kravet på ökade prestationer i
hastighet, räckvidd och driftsäkerhet har
under de senaste fem åren medfört en utveckling
på raketmotorområdet som fört till fantastiska
dimensioner och det kan därför vara av
intresse att veta litet mera 0111 dessa framsteg,
liur det varit möjligt att genomföra dem och
var gränserna för de kemiska drivmedlen
ligger.
Definitioner
Med raket avses varje anordning vars
drivkälla utgöres av en raketmotor. Med robot
avses styrda projektiler. Beroende på ändamålet
kan raketerna indelas i tre huvudgrupper:
artilleriraketer, vari ingår ostyrda,
obemannade projektiler oavsett storleken, avsedda för
militärt bruk;
startraketer (hjälp- och tillsatsraketer),
avsedda att utanför ett flygplans eller en
projektils (robots) egen drivkälla under
startmomentet ge flygplanet eller projektilen en hög
utgångshastighet och en avsevärt ökad
sugförmåga;
drivraketer, vilkas uppgift är att framför allt
i robotar alstra den kraft som är nödvändig
för att driva roboten framåt utan fartförlust,
eller för att ytterligare öka den av flygplan,
katapult eller startraket erhållna hastigheten.
Efter drivmedelstypen indelas
raketmotorer-na i tre huvudgrupper: vätskeraketmotorer,
där drivmedlet är i vätskeform,
krutraketmotorer, där drivmedlet är i fast form (krut),
och hybridraketmotorer, där den ena av
drivmedlets komponenter är i vätskeform, den
andra i fast form.
Raketmotorns drivmedel består av de två
komponenterna bränsle och syrebärare ocli
dessa kan uppträda antingen var för sig (t.ex.
alkohol och flytande syre) eller som en enda
vätska (t.ex. väteperoxid) eller som krut (t.ex.
ncgl-krut och gummikrut).
Dagens läge
Trots all publicitet om de större
interkon-tinentala robotarnas och satellitprojektens
vätskeraketer har krutraketen och krutet
utvecklats i lika stor utsträckning. Den första
tiden efter kriget ansågs allmänt att det var
nödvändigt att förse alla större raketprojekt
med vätskedrift, kanske mest därför att den
tyska V2 kom att utgöra skolexempel för
sådana raketkonstruktioner. Emellertid satte
man, framför allt i USA, omkring 1947 i gång
med en brett upplagd forskning över hela
området för raketdrivmedel. Denna forskning
har resulterat i att man nu lättare kan bilda
sig en uppfattning om vart utvecklingen för.
I dag presenterar man färdigutprovade
krutraketer som i storlek och prestanda
överträffar den ursprungliga V2, och förespråkare för
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
