Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Krutraketmotorer och raketkrug, av Åke Håborg - Världens järnmalmsförsörjning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte tillfyllest. Metoden måste kompletteras
dels med statiska brännprov, dels med
ickeförstörande provning. För kontroll av
raketkrut av typen ncgl har man tagit
ultraljud-provning i sin tjänst. För krut av denna typ
och de dimensioner som en krutpress
presterar har denna metod visat sig snabb och
tillförlitlig. Man kan även använda
röntgen-genomlysning, men denna kontrollmetod är
något osäkrare och framför allt dyrare.
Vid kontroll av biandkrut kan
ultraljudmetoden endast utgöra ett komplement till andra
kontrollmetoder, då den endast ger besked om
en viss grad av luftinneslutningar i den gjutna
massan.
För smärre dimensioner kan
röntgenfotografering eller genomlysning mot
fluorescens-skärm visa sig lämplig och tillförlitlig. Vid
större laddningar med grova
krutväggsdimen-sioner och beroende på typen av plast och
metallsalt kan kontrollen bestå av
dieltalsbestäm-ning", resonansundersökning eller någon form
av radiologi0.
Vid laddade raketmotorer av större
dimensioner är det icke lämpligt att använda
röntgenfotografering eller genomlysning, då
strålningseffekten inte är tillräcklig. I stället kan
man använda gammastrålningen från kobolt GO.
Utprovning av krutladdningen
Raketkonstruktören kan vid ett nytt projekts
utformning antingen utnyttja en redan känd
kruttyp eller grunda konstruktionen på en mer
eller mindre ny krutsammansättning. Det första
alternativet ger den snabbaste lösningen men
sällan den effektivaste, dvs. hög impuls per
kilogram bränsle och motorvikt. I de flesta
fall framstår helt naturligt den
"skräddarsydda" laddningen som den mest gynnsamma, och
budet går därför till krutfabrikanten att
framställa den nya kruttyp som bäst svarar mot
de önskade egenskaperna.
På laboratoriestadiet bestämmes bl.a.
värmevärde och de förbränningsegenskaper vilka är
grundläggande för laddningens geometriska
utformning och raketmotorns dimensionering.
En amerikansk morfologisk undersökning har
visat att åtminstone 6 240 geometriska
laddningskonfigurationer är tänkbara.
Härefter vidtar den målbundna forskning som
ger besked 0111 krutladdningens
innerballistis-ka egenskaper. I en provbock bränns
krutladdningen statiskt i en tjudrad provmotor,
varvid man med oscillograf registrerar
förbränningsförloppet med avseende på drivkraft,
förbränningstryck och tid. Av den erhållna
kurvan kan man beräkna raketmotorns verkan
(totalimpuls, kps) och få besked om
inner-ballistiska fenomen, såsom krutets erosion och
instabilitet.
Slutord
Krutet har genom den senaste tidens intensiva
forskning utvecklats till ett drivmedel som är
fullt jämförbart med de praktiskt användbara
vätskedrivmedlen både i fråga om
energiinnehåll och relativt pris.
Speciellt i USA har kolloidala krut
tillverkats enligt metoder och i fabriker från tiden
före och under andra världskriget, medan
utvecklingen av de moderna blandkruten har
legat i händerna på en ytterligt snabbt
expanderande privat industri. De pressade kruten
lämpar sig företrädesvis för smärre
artilleriraketer, men erforderliga kvantiteter är
mycket stora. Större krav på prestanda, precision
och användbarhet har också under senare tid
tvingat fram allt bättre kvaliteter även på
denna kruttyp, varför det synes rimligt anta att
de kolloidala kruten fortfarande kommer att
utgöra en väsentlig del av
raketkrutproduk-tionen. Härtill kommer utvecklingsarbetet på
att framställa stora gjutna laddningar av
kolloidalt krut, "double base", av vilket man har
anledning vänta sig snara stora framsteg.
Av de ungefär tio amerikanska privata
raket-kruttillverkarnas program framgår, att man
årligen lägger ner miljarder dollar på
forskning och utveckling av biandkrut. En av dessa
firmor erhöll helt nyligen den största militära
beställning på forskning och utveckling av
raketkrut som hittills gjorts i USA. Man har goda
skäl att anta att det är upptäckten av nya,
högeffektiva blandkrutsammansättningar,
erhållna genom inblandning av "nya sällsynta
grundämnen" (troligen metallpulver), som här
särskilt premierats.
Litteratur
1. Zaehringer, A J: Solid propellant rockets. Wyandotte,
USA, 1955.
2. Sutton, G P: Rocket propulsion elements, 2:a uppl. New
York 1956.
3. Stosick, A J: Per[ormance characteristics and limitations
of chemical propellants. Ind. & Engng Chem. 48 (1956) s. 722
—724.
4. Arendale, W F: Fuel binder requirement for compositc
propellants. Ind. & Engng Chem. 48 (1956) s. 725—726.
5. Blatz, P J: Rheology of composite solid propellants. Iiul.
& Engng Chem. 48 (1956) s. 727—729.
6. Buchman, J & Herbert, B D: Radiographic inspection of
loaded rocket motors. Ind. & Engng Chem. 48 (1956) s. 730
—731.
7. SuthErland, G S: Modern techniques in solid rocket
engineering. Aero Digest 72 (1956) h. 1 s. 46.
8. Bergaust, E: Why the shift to solid-propellant rockels?
Amer. Aviation 20 (1956) h. 6 s. 36, 38.
9. NACA boosts rocket research. Missiles and rockets, nov.
1956 s. 82—86.
Världens järnmalmsförsörjning.
Världsproduktionen av stål har stigit från ca 115 Mt/år 1945 till
mer än 368 Mt/år 1955. Trots detta har
järnmalmsbrytningen kunnat fylla masugnarnas behov. Den
har t.o.m. måst ökas snabbare än
tackjärnsproduk-tionen, då numera fattigare malmer bearbetas.
Brytningen under 1955 är den största hittills.
Under 1945—1955 har den ökats mest i USA och i
de gruvor i Nord- och Sydamerika som levererar
malm till USA, sammanlagt med mer än 40 Mt/år.
ökningen i Sovjet är ca 9 Mt/år, fig. 1. De i USA
använda malmerna är i genomsnitt rikare. I
Västeuropa har brytningen vuxit främst i Frankrike.
Självförsörjande med malm är t.ex. Frankrike,
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
