Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 13 - Sveriges kraftförsörjning — aktuella problem, av Olle Gimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Värmekraft; installerad effekt och
årsproduktion.
tendera att svara för omkring hälften av
produktionstillskottet, fig. 9.
Vilka möjligheter har vi då att realisera ett
dylikt program? Rent tekniskt sett räknar vi
med att det borde vara genomförbart, även om
här finns diverse frågetecken. De svåraste
hindren är emellertid av ekonomisk art. Såsom
framhållits är det karakteristiska för
kraftindustrin dess stora investeringsbehov per
produktionsenhet. Enligt det program, som
kraftindustrin ställt upp för kommande 1
O-årsperiod, skulle i medeltal fram till 1960 behövas
en total investering av ca 950 Mkr/år och för
perioden 1961—1965 ca 1 080 Mkr/år, fig. 10.
Detta behov har bl.a. granskats av 1955 års
Långtidsutredning, vilken kommer fram till att
med hänsyn till tillgängliga resurser skulle
fordras en reduktion med ca 100 Mkr. per år
under den första perioden. Detta skulle ske
utan minskning i produktionsökningen genom
att viss del av den kapitalkrävande
vattenkraftutbyggnaden ersattes med ur
anläggningskostnadssynpunkt billigare ångkraft. Även
Rränsle-utredningen är inne på samma tanke.
I investeringarna för kraftindustrin är största
posten vattenkraftstationerna, vars
investeringar rör sig om drygt 450 Mkr/år, inklusive
sjöregleringar 500—550 Mkr/år, fig. 11.
Jämförande uppskattningar för vattenkraft,
kondenskraft och atomkraft visar att kondenskraft i
anläggningskostnad i stort sett kostar ungefär
hälften av vattenkraft inklusive regleringar och
storkraftöverföring från Norrland. Med
bibehållen produktionskapacitet skulle man därför
för att åstadkomma en reduktion med 100 Mkr.
behöva minska årliga vattenkraftinvesteringar-
na med 200 Mkr. ocli investera 100 Mkr. i
ytterligare kondenskrafteffekt. Detta skulle
innebära en reduktion av
vattenkraftutbyggnadsprogrammet med mer än en tredjedel under de
kommande fyra åren. Om man förutsätter
garanterad ohämmad bränsleimport, kunde ju
detta vara motiverat för en dylik kortare
period, med hänsyn till begränsningen i tillgång
på investeringskapital, detta trots de
väsentligt högre kostnaderna för den producerande
energin.
Nu kan emellertid importstörningar inträffa,
vilket vi nogsamt fått märka. Därför bör man
ta hänsyn till den extra investering som man
vid den ökade insatsen av importbränsle bör
inräkna i anläggningskostnaden, nämligen en
riskpremie för importavbrott. Denna är
givetvis anhängig av den lagringsvolym för
bränslet som man vid varje tillfälle bedömer
"för-säkringstekniskt" riktig. Skulle man räkna med
t.ex. extra lagringskapacitet för 1 års
förbrukning, stiger investeringen med 300—350 kr/kW
kondenseffekt. I sådant fall torde det vara
diskutabelt om det nationalekonomiskt är något
att vinna på att öka värmekraftens andel.
Nu är i själva verket läget för kraftindustrin
mycket värre. Av de investeringar som fordras
faller drygt hälften på de enskilda och
kommunala företagen, vilket för den närmaste
5-årsperioden skulle utgöra i medeltal ca 550
Mkr/år. Härav måste ungefär hälften
finansieras genom lån i öppna marknaden. Under
1955—1956 har emellertid i obligations-,
förlags- och långfristiga lån erhållits blott 120
Mkr/år. Ännu icke beviljade ansökningar hos
Fig. 9. Prognos för kraftproduktionens utveckling.
291 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
