Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Mätelektronik för Geofysiska Året, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Blockschema över satellitburen anordning för
mätning och registrering av kosmisk strålning.
fyra antenner placerade i hörnen av en
fyrkant, vars diagonaler sammanfaller med nord—
syd- och väst—östriktningarna, fig. 1. För
lokaliseringen av satelliten utföres en fasmätning
mellan de signaler som från denna anländer
till markantennerna, fig. 1 A. Ytterligare tre
antenner är placerade något osymmetriskt i
förhållande till "hörnantennerna", varigenom
man kan hålla reda på den fasrepitition om
360° som uppstår då satelliten rör sig bort från
markstationen. Som fasreferens användes en i
markstationen placerad noggrann 500 Hz
referensoscillator. Med två eller flera dylika
anläggningar på olika platser på jorden kan
satellitens position bestämmas.
Temperaturen inuti och utanpå satelliten skall
kunna mätas med ett par termistorgivare. Man
räknar med att den aerodynamiska
upphettningen inte kommer att överstiga 150° C.
Temperaturvariationerna i satellitbanan beräknas
ligga inom gränserna —-40 och + 75°C. För
indikering och räkning av antalet meteorer
som träffar satelliten har man tänkt använda
en kristallmikrofon kopplad till en avstämd
transistorförstärkare. Denna skall i sin tur
mata en impulsräknare. En alternativ lösning
innebär att satellitens skal målas med en
motståndsfärg, vilken ändrar resistans då satelliten
träffas. Enligt den första metoden kan man
dels räkna antalet meteorer, dels få en
uppfattning om deras storlek och hastighet. Den
senare metoden ger bara antalet.
Solintensiteten och de våglängdsband som
dämpas av jordatmosfären skall uppmätas med
hjälp av i skalet monterade filterförsedda
joni-sationskammare. En sådan kammare matar en
elektrometer och denna i sin tur uppladdar en
kondensator, vars laddning sålunda blir ett mått
på solintensiteten. Kondensatorn inkopplas till
fjärrmätanläggningen av en frågepuls från
marken och dess laddning mätes. Den urladdas
därefter momentant och återinkopplas till
elektrometern. Solintensiteten mäts en gång per
varv hos satelliten.
Den kosmiska strålningen registreras med ett
GM-rör, vars utsignal tillsammans med en
tidsskala registreras på en magnetisk trumma, fig.
2. Frågepulsen från markens
fjärrmätanlägg-ning inkopplar magnettrumman till fjärrmät-
anläggningen i satelliten, och den registrerade
informationen sändes till marken samtidigt
som magnettrumman avmagnetiseras och
beredes för en ny registreringscykel. Detta
system väger ca 0,9 kg och kan drivas i tre
veckor av ett silvercellbatteri.
Raketprogrammet
Raketprogrammet innebär att man bl.a. från
en utskjutningsbas i Kanada kommer att skicka
i väg raketer av typ Aerobec och liknande.
Dessa raketers hastighet kommer att mätas
med Dovap-dopplerradiosystemet. Detta tillgår
så att en markstation sänder en kontinuerlig
bärvåg med en frekvens av 39 MHz. Denna
signal mottas i en mottagare i raketen men har
på grund av att denna rör sig från
markstationen en lägre frekvens än den utsända. Den
mottagna signalen frekvensfördubblas i raketen
och återutsändes från denna. Då den når
markstationen jämföres dess frekvens med den från
markstationen utsända. Frekvensskillnaden är
ett mått på raketens hastighet.
Fjärrmätanläggningen i raketen arbetar
enligt pulstidsmoduleringsprincipen (Tekn. T.
1946 s. 655). Sammanlagt femton mätkanaler
kan överföras, och bärfrekvensen är 220 MHz.
För mätning av jonosfärens laddningstäthet
användes enligt en metod
fjärrmätanläggning-ens sändare och en sändare med lågfrekvent
bärvåg. Fjärrmätsändaren sänder härvidlag
under en tid av 1 ^.s. 50 us senare sänder den
lågfrekventa sändaren (bärvåg 6 MHz) under
8 jis. Fjärrmätsändarens puls och 6
MHz-sän-darens puls mottas av en markstation, där
tidsfördröjningen dem emellan registreras. Denna
kan variera mellan 50 och 150 iis.
Tidsfördröjningen är ett mått på jonosfärens laddning.
Temperaturfördelningen i atmosfären inom
höjdintervallet 30 000—100 000 m mäts
indirekt genom ljudhastighetsmätningar. Dessa
tillgår så att från raketen utskjutes med jämna
mellanrum granater, vilka exploderar strax
efter det att de lämnat raketen. Den ljusblixt
som alstras registreras av en fotocell i raketen,
och den därvid alstrade pulsen sändes till
marken och utgör där en nollpuls. Ljudvågorna
från granaterna registreras på marken via
mikrofoner, och tidsskillnaden mellan nollpuls
och "ljudpuls" är ett mått på ljudhastigheten.
Härur kan ett medelvärde på
atmosfärstemperaturen längs raketens bana fås på 5°C när.
Mätning av havsytans temperatur
I det oceanografiska programmet kommer ett
mycket stort antal mätningar att ingå. En av
dessa gäller yttemperaturen på vattnet.
Mät-anordningen är en flygburen
strålningstermometer bestående av en termistor monterad
framför en roterande spegel, då spegeln rör sig
"ser" termistorn alternativt vattenytan och
alternativt en svart kropp. Den växelström som
härvid alstras i termistorbryggan visar
temperaturen med en noggrannhet av 0,01° C. DH
314 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
