Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Andras erfarenheter - Härdbar silver-magnesium-nickellegering, av SHl - Böcker - Värmeövergång vid byggnaders ytterytor, av Wll - Murbruk och putsbruk, av Gerhard Hinderson - Engineering drawing and geometry, av Nils Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Legeringen väntas få användning till elkontakter,
som kan hårdlödas utan att förlora i hårdhet, till
skärmar och kontakter för minialyrvakuumrör, till
fjädrar i instrument och reläer, kontaktarmar och
delar av vilka man fordrar god konduktivitet och
stor hårdhet vid förhöjd temperatur; sådana delar
bör konstrueras så att stora spänningar undviks, då
materialets seghet avtar med stigande temperatur
(W Warren i Materials & Methods aug. 1956 s.
106—107; Engineers Digest okt. 1956 s. 410). SHI
böcker
Värmeövergång vid byggnaders ytterytor, av
Gösta Brown. Stat. Nämnd för Byggnadsforskn.
Handl. 27. Stockholm 1956. I distribution:
Byggmästaren. 126 s., ill. 8 kr.
Vid beräkning av värmebehoven för byggnader har
man hittills i allmänhet inte beaktat
värmestrålningens inflytande på ytterytornas värmeavgivning,
och man har inte heller haft några säkra värden att
gå efter. I föreliggande arbete redogöres för en
experimentell bestämning av värmeavgivningen från
utsidan av tak och i olika väderstreck orienterade
väggar, och denna undersökning har gjorts med en
specialkonstruerad "värmeklimatmätare".
Först diskuteras på bas av litteraturuppgifter
värmestrålningen från en byggnad under natten med
hänsyn till nattstrålningen. I det följande redogörs
för de sypunkter som bestämt mätanordningarnas
utformning och för värmeklimatmätarens
konstruktion.
Värmeklimatmätaren utgörs av en kub med 700
mm kantlängd med varje sidoyta uppdelad i två
ljusa och två mörka fält, och den var uppsatt på
KTH:s laboratoriebyggnad vid Drottning Kristinas
väg i Stockholm. Väggytorna var riktade mot norr,
söder, öster och väster. Genom apparaten
cirkulerades vätska, så att man fick önskad temperatur,
och värmeavgivningen från de olika ytorna
bestämdes genom mätning med termoelement.
Termospän-ningskurvorna registrerades under hela
eldningssäsonger, och i ett kapitel har mätvärdena
bearbetats, så att bl.a. det konvektiva värmeövergångstalet
och den effektiva motstrålningstemperaturen under
natten kunnat bestämmas, och den har i boken även
angivits i diagramform. Härefter följer beräkningar
av värmeövergångsmotståndet och av
värmeavgivningen från värmeklimatmätarens väggar och tak
per vecka och per säsong. Slutligen behandlas
till-lämpning av mätresultaten vid beräkning av
värmeavgivningen från byggnader.
De resultat som framkommit vid undersökningen
är otvivelaktigt av stor betydelse och de kan vara
till god hjälp för att man skall få en
värmetekniskt riktig anläggning. Wll
Murbruk och putsbruk. Svenska
Cementföreningen, Malmö 1956. 84 s., ill. 10 kr.
Boken är utformad som en handbok för
självstudier, men kan även erhållas som en
korrespondenskurs i fem separata brev.
Efter ett klarläggande av sådana uttryck och
begrepp som används inom mur- och
putsbrukstekniken lämnas en redogörelse för brukets
delmaterial och erforderliga materialundersökningar.
Sanden ägnas särskild uppmärksamhet. Hur bruket
skall tillverkas både när det gäller proportionering
och bearbetning behandlas i brev 3. I samma brev
diskuteras brukets smidighet, hållfasthet och en del
andra tekniska egenskaper. Brev 4 utgör en
sammanställning av recept för murning och putsning i
olika sammanhang. Här berörs dessutom en del
typiska fel som ofta göres liksom även vilka
speciella åtgärder man måste tänka på vid
vinterarbeten.
Boken avslutas med ett kapitel om målning på
puts och betong samt två sidor om putsbetong.
I publikationen visas i första hand vilket bruk som
är lämpligt för ett visst ändamål. Detta sker genom
klart uppställda tabeller över
blandningsproportionerna och genom i diagram angivna sandkurvor. De
arbetstekniska anvisningarna är kortfattade men
tydliga. De många faktorer, som inverkar på
resultatet av ett murnings- eller putsningsarbete, har
naturligt nog ej kunnat behandlas utförligt. Läsaren
får dock en uppfattning om, vilka faktorer man
måste ägna särskild uppmärksamhet.
Innehållet är klart uppställt och figurerna är
ovanligt tydliga. En nackdel är att löpande sidnummer
saknas. Detta föranleder en hel del bläddrande,
innan man med utgångspunkt från
innehållsförteckningen finner en önskad sida.
Den föreliggande publikationen är mycket
välkommen och rekommenderas varmt till alla
intresserade. Gerhard. Hinderson
Engineering drawing and geometry, av Ban-
dolph p hoelscher & clifford h springer.
Wiley & Sons, New York — Chapman & Hall,
London 1956. 510 s., 1 065 fig., 60 tab. 8 $.
Boken är ny men bygger i dispositionen på äldre
litteratur i ämnet. Förf. har strävat efter att göra
framställningen lättförståelig för yngre studerande,
samtidigt som den skall vara till nytta även för
ingenjören i allmänhet. Vidare har man sökt
behandla ämnet så fullständigt som möjligt. I
samband med behandlingen av den allmänna tekniska
rittekniken har man därför även tagit med det
fundamentala av beskrivande geometrin, men på
sådant sätt, att varje ämne kan läsas var för sig,
om så önskas. Stor vikt har lagts vid uppövning av
förmågan att se i tre dimensioner. Avsikten med
arbetet har ej varit att rikta sig till ritaren utan
fastmer till ingenjören, dvs. man har mer önskat
att uppamma förståelsen för ritteknikens lagar än
att uppöva yrkesskickligheten.
De första arton kapitlen behandlar grunderna för
ritteknik i allmänhet. Där redogöres således först
för textning, ritmaterielen och deras användning,
geometriska konstruktioner, de olika
projektions-och vyplaceringsmetoderna samt perspektivritning
och uppritning av skisser. Vidare behandlas
skärningar, gängor, måttsättning och toleranser i
allmänhet. Den beskrivande geometri som fordras för
utförande av tekniska ritningar, beskrives och
åtföljes av ett kapitel om kroppars skärningar och
ytors utbredning. I ett kapitel ges nybörjaren en
klar uppfattning om de viktigaste
arbetsoperatio-nerna i verkstaden och om dessa operationers
benämning. Denna senare redogörelse är till stor
nytta, då de studerande vid tidpunkten för
ritteknikens inlärande i allmänhet ej hunnit att vare sig
teoretiskt eller praktiskt skaffa sig någon större
323 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
