Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Stansning av långa hål, av Johan Dahl, Bo Sällfors och Lennart Örndahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stansning av långa hål
Civilingenjörerna Johan Dahl, Bo Sällfors och Lennart Örndahl, Stockholm
Utomlands stansas ofta långa hål med
diametern endast V3—V5 av längden
(plåttjockleken), t.ex. vid tillverkning av ankare och
andra detaljer för elektriska reläer. Även om
som regel det bearbetade materialet är ett
mycket mjukt stål, är detta förfarande
anmärkningsvärt. I litteraturen rekommenderas
nämligen konsekvent att håldiametern väljes
större än materialtjockleken.
I Sverige begagnas metoden mera sällan,
delvis beroende på bristande kännedom om dess
möjligheter. Redovisning av erfarenheterna i
utländska tidskrifter har förekommit
synnerligen sparsamt. Man har dock anledning
förmoda att verktygets konstruktion och
tillverkningsnoggrannhet, speciellt stansens styrning
och slipning, har avgörande betydelse för
resultatet av stansoperationen. Stansbrott uppges
huvudsakligen orsakas genom avdragning och
inte genom knäckning. Vid ett engelskt
företag har man genom "axialslipning" av
stansarna sökt nedbringa friktionen mot hålytan.
Vid en normal rundslipning med axiell
matning av arbetsstycket bildar slipreporna
skruvformade kurvor på stansens mantetyta.
Dessa repor antas fungera som hullingar vid
stansens återgång.
För belysning av metodens användbarhet har
vid extrema förhållanden mellan stansdiameter
och håldjup studerats stansförloppet,
förhållandet mellan stans- och dragkraft,
brottsriskerna, stanshastighetens betydelse,
skärhållfasthetens variation samt hålkvaliteten.
Försöksbetingelser
Det använda verktyget i slutet utförande, fig. 1,
ger tillfredsställande stabilitet. Klena stansar
kan styras antingen med ett system av
seg-mentformade enheter som är fästa vid
stans-och tillhållare och som griper in i varandra
eller med styrda fjäderbrickor mellan fäste
och tillhållare. Ingen som helst styrning
begagnades emellertid vid den aktuella
provningen, dels för att verktyget skulle bli så enkelt
som möjligt, dels för att möjliggöra studium
av knäcksäkerheten.
621.985.4
Försöken utfördes huvudsakligen med
stansdiametrar mellan 3,5 och 6 mm. Det radiella
spelet mellan stans och dyna varierades
mellan 0,005 och 0,50 mm. Såväl stansar som
dynor var tillverkade av verktygsstål enligt SIS
142092 samt härdade till 55, resp. 58 Rc•
Stanskrafterna bestämdes med hjälp av
tråd-töjningsgivare klistrade på stansliållaren, fig. 1,
vilken av denna anledning utförts med en
klenare cylindrisk del. Förloppet registrerades
med en skrivare över en brygga och en
förstärkare. Utrustningen kalibrerades statiskt.
Mätnoggrannheten torde vara ± 5 %.
Flertalet stansningar utfördes i en 10 Mp
ex-centerpress med ett slagantal av 140 per min.
För studiet av stanskraftens hastighetsberoende
begagnades också en större hydraulisk press
samt en Brinell-press.
Fig. 1. Apparatur för stansningsprov.
361 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
J Dahl
B Sällfors
L örndahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
