Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 17 - Andras erfarenheter - Svenska försök med spridningssignaler, av GAH - Svetssprickor i rostfritt stål, av SHl - Skumbildning vid avloppsreningsverk, av A G - Val av rätt polyeten, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras erfarenheter
Svenska försök med spridningssignaler
Försök vid Försvarets Forskningsanstalt har visat
att stabila förbindelser med spridningssignaler kan
etableras med ganska hög pålitlighet (Tekn. T. 1956
s. 947). Ett stort uppbåd av effekt krävs dock för
överföring av stora informationsmängder liksom
högdirektiva antenner och högkänsliga mottagare.
Dessutom bör diversitetsmottagning utnyttjas för
att höja säkerheten i förbindelsen.
Högeffektsändarens störområde blir ganska stort,
vilket kan vara en nackdel vid användning av
spridningslänkar. Även om mycket högdirektiva
antenner användes, erhålles i sidoloberna oftast en
utstrålad effekt som är fullt jämförbar med vanliga
mikrovåglänkars. På stort avstånd från sändaren
blir dock effekten i huvudsak koncentrerad till
huvudloben, varför störområdet i detta fall blir
relativt begränsat (Gösta Carlson vid RVK 1957 i
Stockholm). G AH
Svetssprickor i rostfritt stål
Man kan svetsa niobstabiliserat 18-8-ståI, men vissa
svårigheter finns. Det uppstår nämligen lätt
sprickor i svetsen eller i det värmepåverkade
grundmaterialet intill denna. Sprickbildningen kan
emellertid undvikas genom val av en elektrod med
lämplig ferrithalt samt tillämpning av rätt teknik vid
svetsens smältning och ljusbågens brytning.
Alla hinder för metallens plastiska flytning vid
svetsningen kan orsaka sprickor. Sådana uppstår
därför lätt i svetsen intill ett rotstöd. Kratersprickor,
som uppstår där ljusbågen bryts vid svetsens slut,
är typiska fel hos svetsar i niobstabiliserat rostfritt
stål. De följer korngränserna och anses därför hero
på varmsprödhet hos materialet. Stjärnsprickor i
svetsen tros vara fortsättningen på en delvis
avlägsnad kraterspricka.
ökning av svetsens ferrithalt minskar
sannolikheten för kratersprickning. Man kan också fylla
kratern genom att föra ljusbågen tillbaka en liten
bit strax innan den bryts. Den minsta ferrithalt hos
elektroden, som ger sprickfria svetsar, kan inte
anges exakt. Svetsens ferrithalt minskas nämligen
genom utspädning med det austenitiska
grundmaterialet.
Man kan inte heller använda en fullständigt
ferri-tisk elektrod därför att nya problem då uppstår.
Skall svetsen tåla hög temperatur, skall t.ex. dess
ferrithalt vara så låg som möjligt. Hittills gjorda
erfarenheter visar att svetsarna blir sprickfria, om
krom-nickelförhållandet i dem är 1,9—1.0. Detta
villkor tycks vara tillräckligt när man använder en
elektrod med minst 5 °/o ferrit. Fordras
värmeresistens, måste emellertid också kisel-kolförhållandet
vara rätt avpassat.
Niobtillsatsen, som är gynnsam ur
korrosionssynpunkt, vållar utan tvivel svårigheter vid svetsning
genom stålets benägenhet att spricka i den
värme-påverkade zonen intill svetsen. Dessa sprickor tycks
bero på lokal smältning i korngränserna. Denna
börjar vid 1 360°C, men sker inte jämnt som i en
ren metall, utan i korngränserna. Orsaken härtill
torde vara närvaro av flera faser med olika
smältpunkter.
När materialet svalnar efter svetsningen krymper
det varvid inre spänningar uppstår. De
lågsmältan-de faserna kan då ännu vara flytande eller
åtminstone ha mycket liten hållfasthet varför varmsprickor
uppstår i dem. Benägenheten för varmsprickning är
ganska olika hos olika smältor av samma stål.
Orsaken härtill är kanske olikheter i fasernas
sammansättning, men denna är ännu okänd och man
har ingen metod för dess reglering (W L
Fleisch-mann i Iron Age 12 juli 1956 s. 76—81). SHl
Skumbildning vid avloppsreningsverk
Vid Queens University i Kingston, Kanada, har man
i laboratorieskala studerat skumbildningen vid
luft-inblåsning i avloppsvatten. Luften tillfördes genom
en porös platta vid bottnen av en glascylinder, som
innehöll avloppsvattnet. Skumskiktets största höjd
användes som mått på skumbildningen. Man
undersökte dels avloppsvatten som ej behandlats, som
enbart avslammats och som renats genom
aktivt-slammetoden eller i biologisk bädd, dels innehållet
i aktivtslamanläggningens luftningsbassäng, dels
röt-kammarslamvatten.
Skumbildningen, som var minst för råvattnet och
störst för slamvattnet, var fyra gånger så stark för
luftningsbassängens innehåll som för råvattnet och
fyra gånger så stark för det höggradigt renade som
för det enbart avslammade avloppsvattnet.
Renvattnet från aktivtslamanläggningen skummade starkare
än utflödet från anläggningen med biologisk bädd.
Vid stigande koncentration av en syntetisk
deter-gent i vattenlösning ökar skumbildningen; ökningen
sker i regel snabbt och blir särskilt stor vid en viss
koncentration, som dock är olika för skilda typer
av detergenter. Vid försök med luftning av
avloppsvatten med tillsats av någon syntetisk detergent
erhölls mindre skumbildning än vid försök med
samma koncentration av detergenten i vanligt vatten.
Det har emellertid även visats, att förekomst av
för hushållsbruk avsedda anjoniska detergenter i
avloppsvatten ökar skumbildningen (L A Munro,
M Yatare & W J Abrams i Sewage & Industrial
Wastes okt. 1956 s. 1232). .4 G
Val av rätt polyeten
Verkan av polyetenmolekylernas st.orlek och
byggnad på plastens egenskaper är mycket komplicerad.
För bedömning av en produkts lämplighet för ett
givet ändamål lär det emellertid vara tillräckligt att
man känner dess smältindex, täthet och
molvikts-fördelning. Det förstnämnda är ett mått på det
smälta materialets viskositet under vissa bestämda
betingelser, tätheten är ett mått på plastens
kristal-linitet och motviktsfördelningen på skillnader i
molekylstorlek.
Vid ökning av plastens täthet växer dess styvhet,
sträckgräns, rivhållfasthet, krypgräns,
formbestän-dighetstemperatur och sprödhet, medan dess
genomsläpplighet för gaser, sprödhet vid låg
temperatur och utmattningshållfasthet avtar.
ökning av plastens smältindex innebär att det
smälta materialet flyter lättare och blir mera
"dragbart" samt att plastfoliens friktionskoefficient
växer. Vidare avtar materialets brottgräns,
kryphållfasthet och benägenhet för sprickning.
Snävare molviktsfördelning medför ökning av plas-
396 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
