Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 18 - Energibalanser, av Sven Lalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Energibalanser
Överingenjör Sven Lalander, Stockholm
620.9
621.31
En energibalans är en sammanfattning av å
ena sidan de totala energibehoven, å andra
sidan de totala produktionsresurserna.
Energibalanser användes såväl för att karakterisera
den hittillsvarande utvecklingen som för
prognosändamål för framtiden. Emellertid leder
dylika förenklade sammanfattningar ofta till
missförstånd av de verkliga förhållandena
inom olika sektorer av energiförsörjningen och
kan även medföra felaktiga slutsatser av de för
framtiden lämpliga åtgärderna.
Energiformer
Energin är ur kommersiell synpunkt ej en
enda vara, utan ett stort och invecklat
konglomerat av olika varor, som dessutom uppträder
i olika former hos den slutliga
energikonsumenten och hos energileverantören.
Energikonsumenten efterfrågar ej varan energi, utan
vill ha olika behov av nyttoenergi
tillgodosedda. Vanligen indelas nyttoenergin i fyra
huvudgrupper (människornas och djurens
kaloribehov brukar ej inräknas i energibehoven);
nämligen ljus, mekaniskt arbete, värme och
kemisk energi.
Den i naturen direkt tillgängliga
nyttoenergin, såsom dagsljus eller sommarvärme med
behaglig temperatur, brukar ej inkluderas i
energibehoven. Dessa förutsättes uppträda
först, då nyttoenergin skall tillhandahållas av
människan. Detta sker vanligen genom
omvandling från annan energiform, ofta benämnd
energibärare, i en speciell omvandlings- eller
installationsapparat. Exempel härpå är t.ex.
omvandling av gas till ljus i gaslampan, bensin
till mekaniskt arbete i bilmotorn, varmvatten
till värme i radiatorn, elektricitet till kemisk
energi vid elektrolys.
I vissa fall räcker det med en
omvandlingsprocess för att tillgodogöra sig den i naturen
tillgängliga energin, t.ex. väderkvarnarnas
utnyttjning av vindenergin eller användningen
av Islands heta källor för uppvärmning och
matlagning. I allmänhet sker emellertid
naturenergins omvandling till nyttoenergi i flera
steg. De i naturen tillgängliga energibärarna
brukar benämnas de primära energiformerna.
Hit räknas bl.a. vattenkraften och vindkraften
samt de ämnen som vid förbränning avger stor
värmeenergi såsom ved, kol, råolja och
naturgas. De energiformer, som genom omformning
kan erhållas från de primära energiformerna,
benämnes sekundär eller förädlad energi. Hit
hör elektricitet, stadsgas, ånga, varmvatten,
raffinerade oljeprodukter, tryckluft m.m.
Energiförsörjningens uppgift är att till lägsta
kostnad förse konsumenterna med deras behov
av nyttoenergi. Detta sker genom
tillgodogörande av de primära energiformerna samt
energins transport, i form av endera
primärenergi eller förädlad energi, till
konsumenterna och omvandling därstädes till nyttoenergi
(nyttoenergin kan vanligen ej transporteras).
Energin levereras vanligen till konsumenten i
någon form av primär eller förädlad energi,
varför nyttoenergin ej uppmätes. Förlusterna
i de installationsapparater, där omvandlingen
till nyttoenergi äger rum, är högst väsentliga.
De uppmätta energibehoven kan därför
radikalt ändras vid övergång från användning av
en viss energiform till en annan. Även
nyttoenergibehoven kan ändras, utan att
konsumenten blir i teknisk mening lidande härav, t.ex.
genom förbättring av värmeisolationen i ett
bostadshus.
Metoder för summering
av energibehoven
En summering av de olika energibehoven kan
ske på många sätt. Enklast är att addera det
termiska energiinnehållet hos de olika
energibärarna. Så har, i brist på annat siffermaterial,
skett såväl i Atomutredningen som i
Bränsleutredningen. Metoden kan möjligen accepteras
för den energi, som omvandlas till värme, även
om omvandlingsförlusterna även här varierar
relativ kraftigt. Besultaten blir däremot ofta
direkt missvisande, om de olika energibehoven
summeras till en total energiförbrukning,
eftersom omvandlingsförlusterna till ljus och
mekaniskt arbete i flertalet fall är väsentligt större
än vid omvandling till värme.
405 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
