Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 20 - Blodfraktionering, av Leif Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cohns metod 10
Det vidare forskningsarbetet vid Harvard
Me-dical School ledde fram till nya
fraktionerings-metoder. Sålunda publicerades 1950 ett
fraktio-neringsförfarande, som benämnes Cohns
metod 10. I denna metod har alkoholen delvis
ersatts med zink som fällningsmedel. Det
ansågs tidigare att denna metod helt skulle
komma att ersätta metod 6. Erfarenheten har
emellertid visat, att metod 10 icke innebär några
större fördelar gentemot de tidigare beskrivna
metoderna 6 och 9 vid fraktionering av plasma
i stor skala. Som laboratoriemetod har däremot
metod 10 kommit till stor användning.
A ndra fraktioneringsmetoder
Jämsides med Cohns arbeten vid Harvard
Medical School arbetade R A Kekwick och
medarbetare i England med eter som
fällningsmedel i stället för alkohol. Enligt denna metod
kan ett rent albumin emellertid icke erhållas.
Den klassiska metoden att uppdela
plasmaäggvitan med ammoniumsulfat som fällningsmedel
har, trots införandet av organiska
lösningsmedel som fällningsmedel, icke helt frångåtts.
Enligt H E Schultze och medarbetare
användes ammoniumsulfat för uppdelning av
plasmaäggviteämnen i fyra huvudfraktioner. I
lösningen efter utfällning av fjärde fraktionen
återvinnes gammaglobulin med nära 100 %
renhet.
Bland andra fraktioneringsmetoder, som
kommit till användning i större skala, kan nämnas
den av A F Reid publicerade jonbytarmetoden.
Denna går i stort sett ut på att avlägsna salter
och därigenom successivt sänka jonstyrkan
med anjon- och katjonbytare.
Den mest skonsamma metoden för att utvinna
de olika äggviteämnena är
elektroforesmeto-den. De hittills konstruerade preparativa
elek-troforesapparaterna har emellertid för
närvarande för liten kapacitet för användning i
industriell skala.
Råvaruförsörjningen
Det lager av torrplasma, som fanns
tillgängligt för fraktionering i Sverige, var emellertid
av begränsad omfattning. Snart nog uppställde
sig då frågan hur man skulle anskaffa blod för
fortsatt fraktioneringsarbete. Närmast till hands
låg givetvis att inleda samarbete med redan
befintliga blodgivarcentraler eller att
organisera en egen blodgivarverksamhet. Dessa
utvägar ansågs emellertid mindre lämpliga,
framför allt då blodgivarverksamheten inte var så
väl utbyggd.
I USA och även på andra håll hade man
redan tidigare försökt utnyttja en annan källa
för blod, nämligen placenta. Erfarenheterna
visade, att man visserligen kunde använda
placenta för framställning av gammaglobulin, men
det var svårt att därur bl.a. få ett
gammaglobulin av tillfredsställande kvalitet. Dessutom
kunde man vid den tidpunkten ej framställa
albumin ur placenta, varför denna råvara då
ansågs mindre lämplig.
Kabi tog därför upp ett annat projekt till
undersökning, nämligen att utnyttja det blod,
som avgår i samband med varje barnsbörd,
retroplacentarblodet. Vid varje förlossning
räknas genomsnittligt med en blodförlust av ca
200 ml, och då totala antalet förlossningar i
Sverige är av storleksordningen drygt 100 000
per år, är det således en betydande kvantitet
biologiskt värdefullt material, som går förlorat.
Det gällde emellertid att först studera, om
detta blod kunde insamlas på ett praktiskt sätt,
som icke störde rutinen på
barnbördsavdel-ningarna. I samarbete med C Malmnäs vid
Södersjukhusets kvinnoklinik utarbetades en
tillfredsställande insamlingsmetodik, och i juni
1951 påbörjades en försöksinsamling av
retro-placentarblod. Fraktionering av detta visade, att
man ur det kunde utvinna såväl albumin som
gammaglobulin av högsta kvalitet.
Insamlingen utvidgades därför successivt till
övriga större BB-avdelningar vid
stockholmssjukhusen och även till åtskilliga
landsortssjukhus. Sedan årsskiftet 1951—1952 baseras
Kabis plasmafraktionering till mycket stor del
på denna råvarukälla. Samarbete har också
knutits med olika blodgivarcentraler för inköp
av den plasmakvantitet, som sjukhusen icke
förbrukar.
Fraktionering i industriell skala
Blodkropparna i det inkomna blodet
centrifugeras ifrån (fig. 1). Den erhållna plasman
nedfryses. När tillräckliga kvantiteter erhållits,
tinas plasman upp och blandas. Vid
framställning av ett högvärdigt gammaglobulin gäller
det bl.a. att blanda blod från så många
blodgivare som möjligt för att det slutgiltiga
preparatet skall få en tillfredsställande bredd och
halt av antikroppar (skyddsämnen).
Därefter fäller man ut de fem fraktionerna
med alkohol av varierande koncentration.
Saltkoncentrationen och lösningens surhetsgrad är
459 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
Fig. 3.
Frys-vakuumtork-ning av
äggvitefraktioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
