Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 20 - Aceton som råvara för industriella synteser, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Flgt-schema för
tillverkning av [-ättiksyraanhg-drid-]
{+ättiksyraanhg-
drid+} ur aceton";
P pump.
Vid t.ex. ett försök med 10 % omsättning och
0,4 s uppehållstid i högtemperaturzonen bestod
den okondenserbara gasen av 0,4 %
koldioxid, 3,7 % omättade kolväten, 11,8 %
koloxid, 1,6 % väte och 82,5 % metan. Avgaserna
används som bränsle för krackningsugnen.
För att minska den termiska sönderdelningen
av ketenen snabbkyler man de heta
reaktionsprodukterna genast efter det de passerat
krack-ningszonen. Som kylmedel används en
fraktion rik på ättiksyra som tas ut vid
acetonkolonnens botten (fig. 1). Den sprutas in i den
rörledning som går från krackningsugnen till
kyltornet. I detta skils en gas från kondensatet
som utgör råprodukten. Gasen som utom
metan och andra okondenserbara gaser
innehåller aceton, och litet keten, tvättas med
bottenprodukten från acetonkolonnen innan den
används som bränsle.
Den flytande råprodukten pumpas genom en
rörslinga i krackningsugnen där den förvärms
innan den förs in på acetonkolonnen. En del
av destillatet från denna går tillbaka till
krack-ning; resten utgör återflöde. En del av
bottenprodukten går till en avdrivningskolonn i
vilken ättiksyra och aceton avskils som destillat,
medan återstoden, som består av
ättiksyra-anhydrid och högkokande polymerer, förs in
på en anhydridkolonn. Destillatet från denna
är slutprodukten.
Det mesta av ättiksyraanhydriden används för
framställning av cellulosaacetat, men man
utnyttjar anhydriden även vid andra
acetyle-ringar, t.ex. vid framställning av
acetylsalicyl-syra. Dess förmåga att binda vatten under
bildning av ättiksyra utnyttjas vid tillverkning
av hexametylentetramin-sprängämnen.
Ace toncy anhy d r in
Om aceton bringas att reagera med cyanväte,
erhålls acetoncyanhydrin enligt formeln
(CH3)2CO + HCN <i± (CH3)2C(OH)CN (8)
Reaktionen är exoterm. Tidigare bortskaffade
man reaktionsvärmet genom att låta acetonen
koka (56°C). Härvid får man emellertid en
mycket oren råprodukt, och utbytet av
acetoncyanhydrin blir dåligt. Mycket bättre
resultat nås vid en temperatur under 25° C.
En stökiometrisk mängd cyanväte leds in i
27,5 kg aceton som försatts med 300 ml 5 %
natronlut. Reaktionshastigheten regleras
genom ändring av kontaktytan mellan gas och
vätska antingen vid satsvis tillverkning i ett
kärl med omrörare eller kontinuerlig
produktion i ett rörformigt reaktionskärl eller i ett
fyllkroppstorn. Reaktionen börjar först efter
en induktionsperiod, varunder
cyanvätekon-centrationen kan stiga så mycket att
reaktionen sätter in häftigt under stark
värmeutveckling. Denna svårighet övervinner man genom
att kontinuerligt återföra en del av
reaktionsprodukten (US Pat. 2 101 823).
Råprodukten innehåller 86—90 %
acetoncyanhydrin och ca 3 % cyanväte. Utbytet blir
ca 88 %, räknat på cyanvätet, och 90—92 %,
räknat på acetonen. Råvaran neutraliseras med
svavel- eller fosforsyra vid relativt låg
temperatur för undvikande av utbytesförluster. Man
har rekommenderat —15°C, men 10—20°C
kan tillåtas. Den neutraliserade produkten kan
koncentreras till 96—98 % acetoncyanhydrin
genom vakuumindunstning eller genom
inblåsning av luft vid 50—60°C.
Den största delen av acetoncyanhvdrinen
används för framställning av metakrylatestrar
som sedan polymeriseras till Plexiglas och
liknande plastprodukter.
Bisfenol A
Föreningen 4,4’-isopropylidendifenol, som
brukar kallas bisfenol A, framställs kommersiellt
av aceton och fenol enligt formeln
(CH3)2CO + 2 C6H5OH—► (CH3)2C(C6H4OH)2 (9)
Reaktionen, som är exoterm, katalyseras av
starka syror, t.ex. svavel- eller klorvätesyra.
Man har funnit att reaktionstemperaturen inte
bör överstiga 80°C (US Pat. 2 191831). Bästa
utbyte (80—90 %) lär uppnås, om
temperaturen hålls vid 15—30°C tills produkten börjar
kristallisera, varefter den får stiga genom
reaktionsvärmet. Bästa utbyte nås vid överskott
på fenol, dvs. om motförhållandet fenol :
aceton är 3—3,5. Större överskott har liten eller
ingen effekt. m
Gott utbyte uppnås med klorvätegas som
katalysator i frånvaro av lösningsmedel. Man har
med framgång använt också koncentrerad
saltsyra eller 75 % svavelsyra. Vanligen ti-llsätts
0,1—0,5 mol syra per mol aceton. Man kan
uppnå över 90 % utbyte, om reaktionen utförs
i närvaro av ett klorerat kolväte som
lösningsmedel (Brit. Pat. 557 976). Används enbart en
oorganisk syra som katalysator, tar reaktionen
lång tid (24 h eller mera), men den kan
påskyndas avsevärt genom tillsats av litet
mer-kaptosyra, t.ex. /S-merkaptopropionsyra.
Råprodukten, som är en tjock kristallgröt,
löses i bensen och tvättas med vatten varvid
största delen av katalysatorsyran avlägsnas.
Resten måste neutraliseras exakt; överskott på
alkali medför stor utbytesförlust. Det är därför
lämpligt att neutralisera med en svårlöslig
TEKN J S K TIDSKRIFT 1957 469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
