Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 20 - Nybyggen - Roxburgh kraftstation på Nya Zeeland, av G Lbg - Stora derrick-kranar vid dammbygge, av G Lbg - Andras erfarenheter - Alkyltitanat i färger, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Pian
Telessio
kraftstation. Derrick-kranar för
valv-dammsbygge.
använt formar av plåt eller kryssfaner. Betongen
i gravitatonsdammen närmast berggrunden kyldes
med vatten genom rör i 0,45 m horisontala rutor
med 0,75—1,25 m höjdskillnad (Water Power febr.
1957 s. 44). G Lbg
Stora derrick-kranar vid dammbygge
För Turins räkning utbygges vattenkraften i
Orco-floden i italienska alperna med fyra kraftstationer,
som får sammanlagt 200 MW effekt och 580 MkWh
årlig energiproduktion. Vid Pian Telessio utförs en
betongvalvdamm med maximihöjden 80,0 m,
krönradie 215 m, krönlängd 474,35 m, kröntjocklek 5,7
m, bastjocklek 34,6 m, 120° kröncentrumvinkel och
380 000 m3 betongvolym. Det genom dammen
bildade vattenmagasinet får volymen 24 milj. m3.
Kraftstationens nettofallhöjd är 1 220 m. För
grundläggningen utsprängdes 160 000 m3 berg.
Till betongen användes bergmaterial, gnejs, som
från schaktet transporterades, 1 800 m3/dag, med
fjorton 6 m3 tippvagnar till krossanläggningen, som
bestod av en stor och fem mindre roterande
krossar. Med vibrerande siktar sorterades materialet i
fyra storlekar, 4, 20, 50 och 100 mm. Mellan de
olika maskinerna användes transportband.
Cemen-tet levererades till fem 1 500 t stålsilor med en 8 km
lång linbana med kapaciteten 25 t/h.
Betongblandningen utfördes med tre 3,2 m3 blandare.
Från blandarna fördes betongen på en transport-
brygga inom räckhåll för sex ovanligt "vidlyftiga"
derrick-kranar, som lyfte betongen in i Formarna,
fig. 1. Kranarna hade 70 m höga master och 60 m
långa bommar och var tillverkade av stålrör i 5 m
långa, svetsade element. Kranens vikt var 20 t och
dess kraftbehov 110 hk (Cesare Girola i World
Construction febr. 1957 s. 15). G Lbg
andras erfarenheter
Alkyltitanat i färger
Alkyltitanat har egenskaper som gör dem
användbara även för andra ändamål än till
värmebeständiga färger (Tekn. T. 1956 s. 301). De kan sålunda
komma i fråga som förtjockningsmedel för
torkande oljor, mjukningsmedel för aminhartser,
antioxidationsmedel, dispergeringsmedel och härdare.
Gelatinering av blåst standolja, blåst linolja och
pentaalkyd med 70 °/o oljekvot, försatta med 30—
35 °/o lacknafta, har man vid försök uppnått
genom tillsats av ca 2 °/o butyltitanat löst i lacknafta.
Genom att använda titanatet i lösning undviks
stora lokala koncentrationer, och
gelatineringsgra-den kan regleras genom ändring av mängden
tillsatt titanat. Detta är en stor fördel, då titanaten har
andra gynnsamma effekter som kan utnyttjas utan
samtidig gelatinering.
Butyltitanats gelatinerande verkan har visat sig
värdefull när man vid tillverkning av standolja,
t.ex. vid 300°C, önskar snabbare öka linoljans
viskositet. Den största hastigheten uppnås med 0,5 %>
butyltitanat, men 0,25 %> föredras av icke angivna
skäl. För litet titanat minskar den hastighet varmed
oljans viskositet växer, antagligen beroende på att
titanatet verkar som antioxidationsmedel. Standolja,
tillverkad med effektiv mängd butyltitanat, har
avsevärt mörkare färg än vanlig standolja och torkar
något långsammare.
Vid blåsning av linjolja försatt med blynaftenat
minskar butyltitanat den hastighet varmed linoljans
viskositet växer. Detta beror säkerligen på att det
motverkar oljans oxidation.
Som katalysator vid tillverkning av alkyder ökar
1 »/o butyltitanat inte polymerisationshastigheten,
men det minskar produktens aciditet, medan dess
färg inte nämnvärt påverkas och dess torkning
fördröjs obetydligt. Butyltitanat har visat sig öka
bly-vitts reaktivitet i sura medier. Detta kan vara av
värde vid tillverkning av snabbhårdnande kitt.
Som mjukningsmedel för karbamid- och
melamin-hartser har cyklohexyl-, oleyl- och stearyltitanat
provats. De båda första men inte det sista ger klara
brännlackskikt vid en tillsats av 5 delar på 100
delar av en 60 %> hartslösning. Lackskikt med
mycket god till utmärkt glans fås med cyklohexyl- och
oleyltitanat. Båda dessa förbättrar vidare
karbamid-lackfilmers vidhäftning och seghet men har inte
samma verkan på melaminlackfilmer.
Som dispergeringsmedel har butyltitanat provats
för glimmer och järnoxidrött i renad linolja. Bästa
resultat tycks uppnås med 0,25 °/o butyltitanat
räknat på pigmentmängden. Största verkan har det på
glimmer, men det har visat sig att titanatet hindrar
TEKN J S K TIDSKRIFT 1957 471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
