Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 21 - Böcker - Elements of electronics, av N Mark - Grössengleichungen, Einheiten und Dimensionen, av E Ingelstam - Phase diagrams in metallurgy, av G B - Rahmenformeln, av Å I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en helt främmande lydelse, och att tumregeln endast
passar för vänsterhänta.
Några av figurerna verkar vid första anblicken
felaktigt utförda men kan ur rent pedagogisk
synpunkt försvaras. Så har t.ex. när det gäller
automatisk volymkontroll regleringsspänningen påförts
gallret på en triod. I texten anmärkes dock, att detta
rör är en pentod.
På skyddsomslagets insida anges, att boken är
avsedd att "med ett maximum av praktiska
upplysningar och ett minimum av onödiga fakta" bibringa
nybörjaren sådana kunskaper, att han med dess
hjälp kan konstruera en superheterodynmottagare
eller en enklare sändare. Detta är att överskatta
boken. Om man säger, att nybörjaren kommer så
långt, att han förstår arbetssättet hos mottagare och
enklare sändare, kommer man nog sanningen
närmast. N Mark
Grössengleichungen, Einheiten und
Dimensionen, 2:a uppl., av Julius Wallot. Barth,
Leipzig 1957. 220 s., tab. 16,35 DM.
Första upplagan av denna bok kom ut 1953 (Tekn.
T. 1953 s. 686). I än högre grad om den nya
upplagan gäller, att den är av största betydelse för den
som sysslar med utvecklingen av de fysikaliska
begreppen. Framställningen är utförlig, så att den
även ger förf:s argument i de många
diskussionerna kring dessa frågor. Enligt förf. är en
tidskriftsuppsats mest avsedd för det dagliga arbetets
brådska, men en bok skall läsas "in ruhigeren,
be-sinnlicheren Stunden". Detta gäller i hög grad om
denna bok.
Antalet grundstorheter diskuteras på ett
förnuftigt, vetenskapligt positivt sätt. Valet av mekanikens
3 + värmelärans 1 + ellärans 1 fotometrins 1, dvs.
totalt 6 grundstorheter är sunt. Gamla idéer att
mekanikens tre storheter skulle gälla även i elläran
var givetvis inte vetenskapligt "fel", men de nya
idéerna, som intressant nog inspirerats just av det
mera triviala sysslandet med enheter, är "enklare,
allmännare och fruktbarare".
Under mellantiden mellan de båda upplagorna har
mksa-systemet (här kallat Giorgi-systemet) alltmera
tydligt befäst sin seger. Trots en tidigare
konservatism är förf. av den uppfattningen, att detta är
det bästa som universellt enhetssystem. Han har
kloka ord att säga dem som blir fantaster för något
system och dem som i strävan efter onödig
mångsidighet fabricerar "formelmonstra". Helst skulle
förf. (och jag instämmer gärna) se, att alla kunde
väl förstå och räkna rätt i "godtyckliga, fritt valda
enheter". Detta är dock varken läroverksläraren
eller ingenjören i regel förunnat. Av sin lärare kan
studenten dock fordra att få klara begrepp och goda
rekommendationer. Denne måste hålla sig à jour
med utvecklingen. E Ingelstam
Phase diagrams in metallurgy, av Frederick
N Rhines. McGraw-Hill, Ne\tf York — London
1956. 340 s„ 284 fig. 4 £ 10 sh.
Fasdiagrammen är för metallurgen och
metallogra-fen vad formlerna är för kemisten, och en riktig
förståelse av dem är av grundläggande betydelse.
När därför en av professorerna vid Carnegie
In-stitute of Technology byggt ut sina föreläsningar till
en handbok i diagramlära, speciellt metalliska
system, måste man hälsa detta med stor
tillfredsställelse.
Fasläran baserar sig naturligtvis på den
fysikaliska kemin, men förf. har i stort sett inskränkt
detta till Gibbs’ fasregel. På denna utvecklar han
först unära system och vidare logiskt de olika
typerna av binära system: isomorfa, eutektiska,
eutek-toida, monotektiska, peritektiska, peritektoida och
syntektiska. Till denna underbyggnad anslutes
motsvarande typer av ternära system och eventuella
system med flera än tre komponenter. I ett
intressant kapitel om trycktemperatur-diagram visas hur
olika typer kan övergå i varandra vid ändring av
trycket. Slutligen anges olika metoder för
bestämning av fasdiagram.
Framställningen är i regel lättfattlig men väl
abstrakt. Man skulle önska att de flesta eller ännu
hellre alla beskrivna typer illustrerades med
exempel på metallsystem, som tillhör denna typ, men i
sin iver att göra systematiken fullständig har man
känslan av att förf. ibland lämnar verklighetens
plan och beskriver system, som skulle kunna
existera men inte gör det.
För att göra framställningen i början enklare och
för att inte verka avskräckande på mindre skolade
läsare har förf. undvikit att anlägga
termodynamiska synpunkter. Därmed har han också
undergrävt möjligheten till en i mitt tycke nödvändig
förståelse för vissa sammanhang och tagit bort
förutsättningarna för en extrapolation av de många
detaljer i ternära och högre diagram, som inte finns
i litteraturen. Konoderna, som endast betecknas
"tie-lines", får heller ingen djupare innebörd.
Genom sin pedagogiska uppställning, talrika och
tydliga figurer, av vilka flera utgöres av
mikrofotografier, samt bilagor med bl.a. tabeller för att
underlätta omräkning av viktprocent i atomprocent
bör boken kunna bli en god läro- och handbok i
fasdiagramlära för såväl blivande som utbildade
metallurger och metallografer och kan
rekommenderas för detta ändamål. G B
Rahmenformeln, 12:e uppl., av Adolf
Klein-logel. Ernst & Sohn, Berlin 1957. 460 s., ill.
48 DM.
Ivleinlogels formelsamling för beräkning av ramverk
har nu kommit ut i sin tolfte upplaga, ett antal som
tyder på att verket rönt hög uppskattning.
En inledning på sex sidor förklarar bokens
uppställning, använda beteckningar och teckenregler.
Vidare betonas, att sekundärspänningarna
genomgående försummats vid beräkning av bokens
formler, som har utförts med hjälp av arbetsekvationer.
Elasticitetsmodulen har antagits vara densamma för
alla element i ett ramverk och tröghetsmomentet
konstant för varje stång.
Den centrala delen upptar tabeller för 114 olika
ramverk. Antalet är detsamma som i närmast
föregående upplaga, men 11 av de där förekommande
ramarna har utbytts mot nya. För varje ram har
angivits moment och reaktionskrafter i olika
belastningsfall. Ett eller flera av dessa är i allmänhet
av sådan art, att belastningen kan få variera
godtyckligt utefter stängerna. I dessa fall fordras en
del hjälpstorheter, vilka kan beräknas enligt
anvisningar i ett bihang eller tas direkt ur Kleinlogel—
Haselbach "Belastungsglieder" (Tekn. T. 1956
s. 861). Ofta förekommer både symmetrisk och
antisymmetrisk belastning, varför man genom
sammanlagring kan behandla ett mera allmänt fall. För
många av ramarna anges de moment och
spänningar, som framkallas av en likformig uppvärmning.
Tabellsamlingen är mycket omsorgsfullt utförd.
Tydliga, välritade figurer anger ramverkens
geometriska form samt krafternas och momentens
positiva riktningar. I varje belastningsfall visas i en
TEKN I SK TI DSKR I FT 1 957 501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
