Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 22 - Noggrannhet vid flygfotogrammetrisk bearbetning, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid numerisk behandling av den absoluta
orienteringen är tillämpningen av dessa lagar
synnerligen överskådlig och tillåter
generaliserade noggrannhetsuppgifter, som grundas på
vertikalparallaxmätningens grundmedelfel och
inställningsfelen i stödpunkterna.
Under förutsättning att medelfelen i
parallax-mätningen och inställningarna i stödpunkterna
är av samma storlek fx kan medelfelen i de
slutliga koordinaterna uttryckas i
förhållandevis enkla formler.
Formlerna blir beroende av såväl antalet
stödpunkter som deras lägen. För minimiantal
stödpunkter (2 i plan och 3 i höjd) i
gynnsamma lägen i modellerna kan medelvärdet av
medelfelen över hela modellytan för planläget
mp och i höjd m^ skrivas i mycket
koncentrerad form.
För vidvinkelbilder och 60 % övertäckning
erhålles under normala förutsättningar:
mp = irih = 2,1 u
Såsom medelvärden för /x har experimentella
undersökningar med moderna flygbilder och
precisionsinstrument givit följande resultat:
Vid empirisk bearbetning utan sträng
utjämning av den inbördes orienteringen: 0,012 mm
i bildskalan.
Vid sträng utjämning av den inbördes
orienteringen: 0,006 mm i bildskalan.
Självfallet beror noggrannheten vid empirisk
bearbetning i mycket hög grad på operatören.
Tämligen stora variationer har därför
konstaterats kring det angivna medelvärdet.
Noggrannheten på marken erhålles om
medelfelen i bildskalan multipliceras med
skalfaktorn h : c. Därigenom kan sambandet mellan
flyghöjd h och noggrannhet direkt erhållas ur
de angivna formlerna för en viss kameratyp
med kamerakonstanten c.
Vi får alltså direkt för de båda
bearbetningsfallen följande medelfel på marken.
Empirisk bearbetning utan utjämning
m,j = m/i = 0,025 —
c
Efter sträng utjämning
mrj = inf, = 0,013 —
c
För c = 150 mm erhålles i första fallet i
runda tal
h
mp = mh =
6 000
och i andra fallet
mh
Fig. 6. Felteckningskurvor för objektiven i en
stereokamera efter fotografering av rutnätet fig. 5; –-
vänster kamera, - • - höger kamera. Denna kamera
har tidigare betecknats såsom fetteckningsfri, vilket
uppenbarligen inte alls är fallet.
att den geometriska kvalitet i
kartframställningen som hittills ansetts tillräcklig bör
kunna nås även om väsentligt högre flyghöjder
användes än som numera förekommer. Det bör
exempelvis vara möjligt att hålla medelfelen i
plan och höjd på storleksordningen en meter
efter flygfotografering från höjden 6 000 m
och genom bearbetning i precisionsinstrument
även om enbart empirisk bearbetning
förut-sättes.
Vid strängt utjämnade mätningar blir
noggrannheten omkring fördubblad. Under dessa
förutsättningar bör åtminstone flyghöjden
10 000 m kunna användas för att medelfelen
omkring en meter i plan och höjd skall
erhållas.
Detta betyder en högst avsevärd besparing i
antalet stödpunkter på marken i jämförelse
med nuvarande förhållanden. Antalet
erforderliga stödpunkter är i stort sett omvänt
proportionellt mot kvadraten på flyghöjden.
För framställning av t.ex. en topografisk
karta i skala 1 : 50 000 bör flyghöjder på
inemot 15 000 m kunna användas för den
erforderliga förtätningen av stödpunktsnätet. Vid
kamerakonstanten 150 mm betyder detta en
bildskala av omkring 1 : 100 000. Varje modell
täcker då en yta av omkring 200 km2. Inom
denna yta fordras minst 2 stödpunkter i plan
och 3 i höjd. Självfallet kan även
rymdtriangu-lering i viss omfattning användas om de
erforderliga toleranserna fortfarande kan hållas.
Rymdtrianguleringens kvalitetsförhållanden är
även funktioner av motsvarande
grundmedelfel som vid bearbetning av enstaka modeller.
Riktigheten i detta senare felteoretiska sam-
Fig. 7.
Felteckningskurvor föi-objektivet (Xe-nar 1 : 2,8, f =
50 mm, h = 900
mm) i en god
amatörkamera
för olika
öppningsförhållanden.
12 000
I båda fallen förutsättes givetvis att
systematiska fel är speciellt bestämda i kameror och
instrument och att de på ett eller annat sätt
korrigerats samt att precisionsinstrument och
numeriska metoder användes.
Slutord
Den moderna flygfotogrammetrin kan prestera
mycket goda noggrannhetsförhållanden under
de angivna förutsättningarna. Detta innebär
514 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
