Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 22 - Nybyggen - Atomkraftverk till salu, av SHl - Böcker - Dykning och dykare, av GAH - Oljeförgasning, av Wll - Mechanik der Kontinua, av K B Broberg - Pulse and digital circuits, av B-G Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radioaktiva vattnet från reaktorn hålls i en sluten
krets och kan inte komma i kontakt med
ångkraftverket. Då reaktorn fortsätter att avge något värme
sedan den stängs av, har ånggeneratorn vertikala
tuber och är placerad ovanför reaktorn varigenom
denna kyls genom konvektionsströmmar när
cirkulationspumpen stannat.
Reglerstavarna är av borstål. De tjänstgör också
som säkerhetsstavar och faller när effekten
överskrider 150 o/o av den beräknade och även i vissa
andra fall. Reaktorn har stor negativ
temperaturkoefficient vilket bidrar till driftsäkerheten. Om den
från kraftverket uttagna effekten minskar, tar
turbinen mindre ånga, och det till reaktorn ingående
vattnets temperatur stiger. Härvid avtar dess
modererande effekt och därmed värmeutvecklingen i
reaktorn.
Normalt måste bränslet bytas varje eller vartannat
år beroende på verkets belastning (tabell 1). Härvid
måste reaktorn stannas. Därefter går man in i
ång-behållaren och lossar locket på reaktorkärlet med
långa verktyg som räcker genom 1,8 m vatten.
Bränsleelementen kan sedan föras över till ett
transportrör som leder till ett strålskyddat
lagrings-kärl utanför ångbehållaren. De nya
bränsleelementen, som inte är starkt radioaktiva, kan direkt föras
in på sina platser i reaktorn (British Chemical
Engineering april 1957 s. 200—201). SHI
böcker
Dykning och dykare, av Bo Cassel. KF:s
bokförlag, Stockholm 1957. 132 s., 30 fig. 9,50 kr.
Boken, som förhandspresenterats för SVR vid
sammanträde den 8 april 1957, ger en rolig och
intressant bild av dykarkonsten utveckling och skildrar
kortfattat de tekniska och biologiska svårigheter
som lösts eller återstår att lösa inom detta speciella
fält. Dessutom berättas en del episoder från
lyckligt eller mindre lyckligt genomförda dykningar, till
små och stora djup, med olika utrustning och
under freds- och krigstid.
Boken är nöjesläsning. Att amatörer eller
yrkesdykare skulle kunna använda boken som lärobok
— som antydes i förlagsreklamen — torde vara
uteslutet, därtill är den alltför kortfattad. Ordentliga
hänvisningar till mer omfattande arbeten saknas,
varför boken ej heller kan tjäna som en
introduktion till mer allvarliga studier. Detta är synd, ty
boken ger utpräglad mersmak.
Språket är behärskat, de tekniska beskrivningarna
ytliga och vaga, bildmaterialet ojämnt, trycket gott.
Ämnet är fängslande. GAH
Oljeförgasning. IVA:s bränsletekn. Medd. 25.
Stockholm 1957. 92 s., ill. 12 kr.
En konferens om oljeförgasning anordnades av IVA
i oktober 1956 och de därvid hållna föredragen
jämte diskussionsinlägg har utgivits som ett
bränsle-tekniskt meddelande.
Först lämnar Per Elmberger en med ett flertal dia-
gram och kartor illustrerad översikt över
världsproduktionen av olja och oljan som en faktor i
vår energiförsörjning. Claes Lindgren diskuterar
härefter frågan om den svenska stadsgasindustrin
speciellt med hänsyn till oljeförgasningen står inför
en omläggning av sina produktionsmetoder.
Utvecklingen och det aktuella läget i fråga om
oljeförgasning i Tyskland behandlas av Paul Schenk,
Düsseldorf. Behovet av oljeförgasning för industriugnar
diskuteras av Torsten Wendt, och metoder för
oljeförgasning för värmning av industriugnar beskrivs
av H Guillon, Paris. Oljeförgasningen såsom en
grundprocess för kemisk industri utreds av Anders
Rasmuson. Gasframställning med skiffer som
råvara behandlas av Töre Hedbäck samt förgasning
enligt Pintsch—Bamag-metoden av W Fischer,
Butz-bach. Diskussionen efter föredragen är refererad
på 7 s.
Oljeförgasningen är en ganska ny teknik som
utvecklas snabbt, och detta bränsletekniska
meddelande som behandlar det aktuella läget på detta
område är därför av stort värde. Wll
Mechanik der Kontinua, av G Hamel. Teubner,
Stuttgart 1956. 210 s., 65 fig. 29,70 DM.
Detta verk av den nu bortgångne tyske professorn
Georg Hamel är en avancerad lärobok i den
klassiska kontinuumsmekaniken. Boken torde med
fördel kunna användas som kombinerad uppslags- och
lärobok av t.ex. ingenjörer som sysslar med
hydrodynamiska problem. Den förutsätter tämligen goda
kunskaper i matematik och vektorlära.
Ett kontinuum är som bekant en i grunden
fullständigt felaktig, men samtidigt i många situationer
synnerligen ändamålsenlig bild av materien. Det
berättigade i att använda en sådan bild och
användningsområdets begränsningar borde enligt min åsikt
ha belysts, men boken nämner inget därom. Den är
genomgående mycket "rakt på sak", vilket kanske
är en fördel. Vad ett virvelfält är, klargöres sålunda
på följande korta men onekligen korrekta sätt: "Es
sei nunmehr rot v nicht immer Null."
Huvudintresset ägnas åt ideala och viskösa vätskor
(och gaser), medan elastiska och plastiska isotropa
kontinua behandlas på endast 18 s. Andra kontinua
än de nämnda behandlas icke alls. Beträffande
ideala och viskösa vätskor är innehållet mycket
rikhaltigt. I stor utsträckning har moderna teorier
inlemmats i sammanhanget, vilket icke är alltför
vanligt i läroböcker av detta slag. Framställningen är
klar och koncis. Indelningen av materialet är
lätt-överskådlig.
Förf. som varit aktiv som vetenskapsman och
pedagog sedan början av detta århundrade till för
några år sedan, har i denna bok samlat och ordnat
ett stort kunskapsmaterial på ett mycket
ändamålsenligt sätt. K B Broberg
Pulse and digital circuits, av Jacob Millman &
Herbert Taub. McGraw Hill, New York, London
1956. 687 s., 530 fig. 12,50
Det finns gott om läroböcker i klassisk
radioteknik. För många av de nya elektronikgrenarna, t.ex.
radar, television, pulskommunikation,
kontrollsystem och matematikmaskiner, har det inte
funnits någon sammanfattande bok om den
kretsteknik som är gemensam för dessa, pulstekniken.
Föreliggande bok är avsedd att råda bot på denna brist.
Boken inleds med en analys av vad som händer
med de i pulstekniken vanligaste vågformerna i
linjära, aktiva och passiva nät. Därefter behandlas
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 4 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
