Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 25 - Brännkamrar för vätskeraketmotorer, av Björn Ankarswärd - Industrirationaliserings förutsättningar, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 7.
Värmeflödets fördelning längs [-brännkammar-profilen.-]
{+brännkammar-
profilen.+}
(4) för värmegenomgången beräknas
motsvarande värden på värmeflödet vid andra
väggtjocklekar och material, fig. 6.
P = <*i (fi - tu) = ^ (tlc - t-2r) = a2 (t,c - ti) (4)
där P är värmeflöde, cc1 värmeövergångstal på
gassidan och <x2 på vätskesidan, l väggens
värmeledningsförmåga, <5 väggens tjocklek,
gastemperatur, tlV väggtemperatur på gassidan
och t2V på vätskesidan samt t2
kylvätsketempe-ratur.
Yäggtjockleken (fig. 6) bör man välja så liten
som möjligt för att hålla ner väggens
medeltemperatur, men ej tunnare än att kammaren
håller för den höga tryckbelastningen och att
värmeflödet hålls inom tillåten storlek.
Temperaturkurvorna har ur fig. 6 beräknats
för 1,5 mm väggtjocklek, fig. 8.
Medeltemperaturen i väggen blir för det rostfria materialet
ca 500° C och för aluminiumlegeringen ca
300° C. En möjlighet att sänka dessa
temperaturer utan att ändra på väggens tjocklek är
att öka värmeövergångstalet på vätskesidan.
Detta åstadkommes genom minskning av kanal-
Fig. 8. Temperaturfall genom en 1,5 mm tjock
brännkammarvägg, t.v. av 18-8-stål vid 2 300 kcal/
m’s, t.h. av aluminiumlegering vid 3 000 kcal/m’s.
höjden, som ger högre hastighet för kylvätskan.
Denna väg är emellertid begränsad då
tryckfallet i kylkanalen därmed stiger.
För att minska värmepåkänningen i vissa
lokalt belastade delar av väggen kan man
införa "filmkylning". Kylvätskan insprutas då
ined låg hastighet genom fina hål i väggen
och följer därefter insidan av brännkammaren
i form av en tunn vätskefilm. Tyvärr förångas
filmen snabbt, varför det åtgår mycket vätska
om kylningen gäller en större yta. Metoden
kom till användning i bl.a. V2-motorn.
Man kan även spruta in kylvätskan genom
ett poröst väggmaterial (svettkylning) och
prov med denna metod har utförts men ännu
ej lämnat försöksstadiet. På samma stadium
ligger även användningen av ett keramiskt
skikt på brännkammarens insida.
Slutord
Här har berörts endast ett fåtal av de många
intressanta problem, som är förknippade med
vätskeraketmotorns brännkammare. De är på
inget sätt olösbara och utvecklingen pekar
mot större och större användning av
motortypen, både som extra dragkrafttillskott för
flygplan vid start, stigning och manöver på
höga höjder och som enda drivkälla för
flygplan och robotar.
Litteratur
1. Sutton, G P: Rocket propulsion elements. New York 1949.
2. stemmer, J: Raketenantriebe. Zürich 1952.
3. Baxter, A D: The prospects and problems of rocket
propulsion for aircraft. J. Royal Aeronaut. Soc. 59 (1955)
maj s. 315—338.
4. Armstrong Siddeley Snarler. Flight 1954 aug. 6 s. 176—179.
5. Möre about the Super Sprite. Aeroplane 1955 juli 29
s. 171—175.
6. Kruska, E: Das Walter-Verfahren. Z. VDI 97 (1955) mars
21 s. 271—277.
7. Himpan, J: The calculation of the volume of rocket
com-bustion chambers. Aircraft Engineering 1950 juli s. 191—193.
8. Britain’s first variable-thrust rocket ("Screamer").
Aeroplane 1956 aug. 24 s. 255—260.
Industrirationaliserings förutsättningar. Att
med bibehållen produktion i ett väl rationaliserat
företag investera kapital med enda avsikt att minska
arbetsstyrkan lönar sig knappast. Även om
arbetslönerna nu är mycket höga är kostnaderna för de
maskiner och apparater som man måste anskaffa för
att ersätta den mänskliga arbetskraften så
betydande, att utbytet icke är ekonomiskt lockande. Man
måste därtill också vinna en produktionsökning,
och det är avkastningen från denna som gör
investeringen lönande. Vid ett efterblivet
produktionsställe kan det naturligtvis dock vara riktigt att man
satsar kapital för att minska den dyra arbetskraften
utan att behöva förknippa det med en
produktionsstegring.
Man torde kunna utgå ifrån att den svenska
järnhanteringen för närvarande har en sådan
produktionsteknisk status att produktionen måste fortsätta
att öka om önskvärda kapitalinvesteringar för
rationaliseringsprocessens fortsättande skall kunna
förräntas (Hj. åselius vid Jernkontorets tekniska
diskussionsmöte den 25 maj 1957). W.S
568 TEKNISK TIOSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
