Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 26 - Skadeverkan av markskakningar vid sprängning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med förhållandet v/v0. Vid given
svängningshastighet och 2 500 m/s våghastighet i väggen
blir t.ex. töjningen proportionell mot v/v0 för
låga värden på detta förhållande; den är
däremot konstant vid höga värden på v/v0, fig. 3.
För vlv0 f^ 1 fås en resonanstopp som kan ge
töjningar märkbart över linjerna i fig. 3.
Skjuvningspåkänningar, geometriskt
karakteriserade av vinkeländringar i delpartier,
orsakas av en våg som breder ut sig längs markytan.
Skjuvningen är direkt proportionell mot
markvågens frekvens och amplitud samt omvänt
proportionell mot dess hastighet.
Böjning av väggen uppstår också genom
vertikalsvängningar. I dess överdel uppstår
töjning och kompression. Böjningens
maximivärde är direkt proportionellt mot väggens
höjd och accelerationen samt omvänt
proportionellt mot markvågens hastighet.
Sv äng ning se ner g in har ofta angivits vara
bestämmande för skadeverkan. Så kan dock i
allmänhet inte vara fallet. Det synes vara något
rimligare att betrakta den energimängd som
tillförs och bortförs per tidsenhet. Den är
proportionell mot A2 v3. Inget bevis för att den står i
relation till någon typ av skada har dock givits.
Lokala effekter kan bero på spänningar i
väggen vilka givetvis sänker den gräns vid
vilken skada uppstår genom markskakningar.
Sprickor kan uppstå även utan
markskakningar, och om befintliga spänningar är nära
utlösning, kan även obetydliga skakningar ge
sprickor, fig. 4 t.v.
I en och samma byggnad finner man ofta
betydande olikheter i skakningsintensiteten, även
om mätningarna görs i husets grundparti.
Orsaken härtill kan vara att grunden inte har
kontakt med ett enhetligt bergparti, att bara
en del av den står på berg eller att slag och
släppor i berget avskärmar skakningen.
Amplitud- och fasdifferenser samt relativt stora
lokala deformationer kan då uppstå inom en
begränsad del av konstruktionen och orsaka
stora skjuvsprickor, fig. 4 i mitten.
Fig. 3. Töjning för en svängande vägg som
funktion av förhållandet mellan markvågens frekvens v
och väggens egenfrekvens v0 — 20 Hz vid olika
svängningshastigheter. De heldragna linjerna anger
asymptotiska förhållandet vid låga och höga
frekvenser hos markvågen.
Sprickor kan också uppstå genom en lokalt
avgränsad amplitud- eller fasdifferens längs ett
stråk i byggnaden, fig. 4 t.h. Detta kan hända
även vid homogena grundförhållanden, t.ex.
när förutsättningarna för vågutbredningen är
olika i två angränsande delar av byggningen.
Sprickor uppstår också ofta intill en
skorstensstock eller i fogarna invid en kakelugn där
olika material möts.
En sammanfattning av de faktorer som
bestämmer skaderiskens storlek S kan nu
diskuteras. Den kan anges med relationen
S = KAv0lc~ß
där K är en konstant, oc och ß exponenter samt
c markvågens hastighet. Det har tidigare visats
att skaderisken vid låga frekvenser (v högst
10 Hz) beror på Av/c (Tekn. T. 1949 s. 141).
Härvid uppnår accelerationen (proportionell
mot A v2) eller energin per tidsenhet
(proportionell mot A" v3) inte så stora värden att skada
kan uppstå.
Då det är svårt att bestämma markvågens
hastighet c, har man tills vidare antagit att dfen
är konstant. Det fel som härvid görs är dock
Fig. A. Sprickor uppkomna genom markskakningar, t.v. kring en infästningsbult i en vägg, i mitten intill
grunden av ett putsklätt tegelhus, t.h. intill en stödmur.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
