Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 30 - Sprängning intill byggnader, av Ulf Langefors, Hans Westerberg och Björn Kihlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Sprängning av skyddsrum under bebyggelse.
Siffrorna änger intervallnummer, de ringade
kortintervall, de icke ringade halvsekundintervall.
håldiametern. Även med 88 mm hål blir det
emellertid nödvändigt att fördela laddningarna
på två eller tre enheter, som kan tändas helt
oberoende av varandra. Den sistnämnda
fördelningen av laddningarna kan användas på
avstånd ner till 55 m, därefter måste
håldiametern ytterligare minskas (tabell 1).
Den bergmassa som berörs av restriktionen
med hänsyn till markskakningar blir ca 100 000
m3. Den del av bergmassan, som ligger på 140—
95 m avstånd, kan dock enligt vad som redan
nämnats sprängas ut med oförändrad
håldiameter, om man fördelar laddningen i hålet på
två enheter. Kostnadsökningen för detta
förfarande torde vara relativt obetydlig.
På avstånd mindre än 95 in måste åtgärderna
för minskning av markskakningarna medföra
en märkbar fördyring av sprängningen. Detta
gäller 30 000—40 000 m3 fast berg, vilket visar
att merkostnaden för sprängningen, även vid
en måttlig procentuell fördyring, kan stiga till
avsevärda belopp. När man beräknat
merkostnaden exakt återstår att avgöra om sprängning
skall genomföras på det sätt som i början
avsetts eller om något av de två följande
alternativen skall väljas.
Sprängningen genomförs t.ex. så att alla
avståndsvärden halveras för samma
laddningsmängd. Därvid skärs merkostnaden ner till
mindre än hälften, men risken för skada på
bron ökar. Om denna risk i huvudsak innebär
en sprickbildning, som man kan tolerera, eller
som efter sprängningen kan repareras för en
måttlig kostnad, är det möjligt att man väljer
denna utväg. Slutavgörandet beror alltså på
hur stora krav man ställer på att bron ej får
utsättas för sprickbildning. Den stora
skillnaden mellan bostadshus, för vilka tabell 1
gäller, och en solid betongkonstruktion bör här
framhållas.
Om fördelarna att bygga bron färdig innan
sprängningen utförts ej anses uppväga
merkostnaden för den försiktiga sprängningen,
uppskjutes brobygget tills sprängningen utförts
inom 140 m avståndet. Så skedde i det
praktiska fallet.
Bergrum under stadsbebyggelse
Bergtäckningen mellan ett bergrums tak och
ovanliggande bebyggelse är 15 m.
Motsvarande värde på största laddning enligt tabell 1 är
3.8 kg. I motsats till föregående fall där en
överlappning av tändtiden för två laddningar
kunde tolereras vill man här ej acceptera att
några laddningar samverkar så att
skaknings-effekten motsvarar mer än 3,8 kg. Härmed är
laddningsmängden per hål och den möjliga
in-driften per salva bestämda (fig. 4).
Begränsningen ligger i att de djupaste hålen
skall ge ett tillfredsställande utslag med 3,8 kg
per hål. Största håldjup blir då omkring 5 m
och indriften 3,8 m. En förutsättning för att
sprängningen skall kunna genomföras med
denna indrift är också att antalet tillgängliga
intervallnummer räcker för den uppdelning
Tabell 1. Tillåten håldiameter och laddning vid
sprängning intill brofästen
Kraftverk
Fig. 5. Sprängning av tunnel med 18 m’ area intill ett kraftverk, i mitten
plan, t.h. borrschema och tändplan (siffrorna anger intervallnummer);
längst t.v. visas en alternativ sträckning för tunneln.
Avstånd från Hål- Laddning Intervall
brofäste diameter per hål per intervall per hål
m mm kg kg
140 100 108 108 1
140—110 88 70 70 1
110— 95 100 108 60 2
95— 70 88 70 35 2
70— 55 88 70 25 3
70— 55 51 25 25 1
55— 30 51 25 10 3
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
