Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Statens vattenkraftplaner, av Tore Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statens vattenkraftplaner
Tekniske direktören Töre Nilsson, Stockholm
Fig. 1. Grafisk
framställning av [-Vattenfallsstyrelsens vattenkrafttillgångar-]
{+Vattenfallssty-
relsens vatten-
krafttillgångar+}
och deras
utbyggnad; siffrorna i
staplarna anger antal
kraftstationer.
Enligt den senaste av Centrala Driftledningen
(CDL) uppgjorda prognosen (Tekn. T. 1956
s. 105) beräknas kraftbehovet i Sverige komma
att öka med 1 700 MkWh/år fram till 1961 och
med 2 250 MkWh/år därefter. Mot slutet av
1960-talet har man förmodligen att räkna med
en ännu större årlig ökning. En ny prognos
som är under arbete synes ge än högre siffror.
Av ökningen beräknas hälften komma att
belöpa på Vattenfallsstyrelsens nät.
Dessa krav från konsumenterna skall främst
mötas med vattenkraft, konventionell ångkraft
och atomkraft. Karaktären av dessa kraftkällor
är olika, dels beträffande tillgången av kraften
under olika delar av året, dels beträffande
kostnaderna och deras fördelning mellan fast
och rörlig del.
621.22(485) : 621.311.21
Hittills har vattenkraften helt dominerat i
vårt land.
Konventionell värmekraft (med kol- eller
oljeeldade ångpannor) har byggts till en del,
eftersom det är ekonomiskt riktigt att ha
produktionsapparaten dimensionerad med viss
värme-kraftsreserv. Bortsett från att denna
värmekraft är dyrare än den vattenkraft, som nu
utbyggs, torde den aldrig komma att få svara
för någon större del av elkraftproduktionen,
eftersom bränslet måste importeras med därav
följande osäkerhet beträffande tillgång m.m.
Atomkraften har redan kommit in i bilden
och kommer utan tvivel att så småningom få
allt större betydelse. Man räknar med att
landets urantillgångar skall kunna utnyttjas, så
att vi blir självförsörjande i fråga om
atombränsle. Målet är, att arbetet på atomkraftens
utnyttjande så snart som möjligt, och senast
då vattenkraften börjar tryta, resulterar i
driftsäkra och billiga atomkraftverk, vilka
jämsides med våra vattenkraftanläggningar kan
bilda ryggraden i Sveriges produktionsapparat
för elkraft. Emellertid kräver byggandet i stor
skala erfarenheter om reaktordrift,
reglerings-och manöveranordningar, strålskydd m.m.
Detta kräver viss tid av utvecklingsarbete. Med
hänsyn härtill och till de troliga kostnaderna
anses det, att kraftproduktionen under den tid
det här gäller, dvs. fram till slutet av
1960-talet, i huvudsak bör basera sig på vattenkraft,
kompletterad med värmekraft under torrår
(Tekn. T. 1956 s. 1097).
Målet för utbyggnadsprogrammet
Vid nuvarande produktionskostnader för
vattenkraft och värmekraft erhålles den mest
ekonomiska fördelningen mellan dessa kraftslag,
om produktionsförmågan hos
vattenkraftanläggningarna vid normal vattentillgång är
10—-15 % större än belastningen. I så fall
begränsas den erforderliga värmekrafttillsatsen
under torra år till ett måttligt värde, vilket för
övrigt är av betydelse inte bara ur
kostnadssynpunkt utan även med tanke på vårt
beroende av bränsleimport.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
