Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - Katodiskt korrosionsskydd av barlasttankar, av J Lepper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Det katodiska korrosionsskyddets
verkningssätt; upptill ingen ström, i mitten och nedtill sex
strömenheter genom ledningen mellan stål och
magnesium.
t.ex. pannsten eller målning, blir
korrosionsströmmen från anoden till katoden mindre på
grund av det motstånd som skiktet lägger i
vägen för de vandrande jonerna. För det
katodiska skyddet fordras då en mindre
skydds-strömstäthet för att kompensera
korrosionsströmmarna. Denna omständighet är av vikt
Fig. 5. Det katodiska korrosionsskyddets effektivitet
vid olika strömtäthet (försökstid 500 h).
vid planeringen av katodiskt skydd för
barlasttankar.
Korrosionen avtar hastigt med växande
strömtäthet (fig. 5). Skyddsströmstätheten är
av avgörande betydelse för det katodiska
skyddets effektivitet. Empiriskt har man funnit, att
korrosionsskyddet uppnår full effekt, när det
skyddade stålets potential mot en elektrod av
koppar-kopparsulfat sänkes minst till — 850
mV. Så snart denna potential uppnås, avbryts
strömmen från lokalanoderna. Därvid är den
verksamma potentialdifferensen mellan
magnesium och det skyddade järnet ca 650 mV.
Korrosion i barlasttankar
Som bekant fylles tankarna omväxlande med
olja och havsvatten. Det senare är mycket
aggressivt, framför allt därför att det
innehåller mycket salt (ca 30 g/1), som är dissocierat
i joner. Vätskan har därför mycket liten
re-sistivitet och kan leda hög ström vid
potentialdifferenser i tanken, vilka enligt det förut
sagda alltid kan väntas. Stålplåtarna
korrode-rar snabbt.
I barlasttankar förekommer två slag av
korrosion. Det första är den jämna ytrostningen. På
grund av en finfördelad
lokalelementutveck-ling på stålplåtarna bildas ett jämnt rostskikt
som alltefter de yttre betingelserna minskar
godstjockleken med 0,3—0,5 mm/år. Detta har
till följd att t.ex. en 20 mm plåts tjocklek
minskas med 25 % på 12, 16 eller 20 år, så att
plåten enligt klassifikationsföreskrifterna måste
bytas vid dessa tidpunkter.
Ytkorrosion sker ofta i fartyg som lastar
raffinerade oljor, fotogen eller bensin.
Ytrostningen är i regel mera utpräglad på tankens
övre delar än på bottenkonstruktionen. I
rostskiktet kan det finnas havsvatten även när
tanken är fylld med bensin, så att korrosionen
kan fortsätta.
Den andra formen av korrosion i
barlasttankar är betydligt farligare. Den består i lokalt
begränsad korrosion av stålplåten genom att
lokalanoderna har små och lokalkatoderna
stora ytor. Genom de förra passerar en stark
ström som orsakar snabb lösning av stålet i
dessa punkter. Denna företeelse (fig. 6)
kallas punktangrepp (eng. "pitting", ty.
"Loch-frass").
Punktangrepp ger alltid först cirkulära hål,
liksom borrade med en borr, i större eller
mindre antal. Därefter utvidgas hålen och
flyter delvis ihop. Punktangrepp är farligt därför
att en plåt, vars godstjocklek i genomsnitt
minskats endast litet, blir starkt förtunnad i
enstaka punkter, så att den måste bytas efter
kort tid. Ibland håller plåtarna några år, men
det har förekommit att de förstörts på en
bråkdel av ett år.
Orsakerna till punktangreppens uppkomst är
i dag ännu ej definitivt utredda, men några
erfarenheter kan anföras. Punktangrepp
uppträder i flertalet fall i tankar för råolja ("crude
oil"). Därvid är främst bottenkonstruktioner-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 957 J£3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
