Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - 20 000 akademiker på 10 år, uppsats av Håkan Berg, referat av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20000 akademiker
° Æ A °
pa 10 ar
378.4(485)
Sverige är på väg in i ett skede av starkt
stigande behov av högt kvalificerad arbetskraft
och av starkt växande forskningsinsatser. Mot
det ökande behovet av specialister med
akademisk utbildning svarar en stigande
tillströmning till de högre läroanstalterna. Det är
tänkbart, att vi 1956 kommit därhän, att var
nionde pojke och flicka i en årskull tar
studentexamen, mot var tjugofemte 1945. Inemot tre
fjärdedelar av dem som tar studentexamen
söker vidare utbildning vid universitet och
högskolor. Den akademiska arbetsmarknaden
omfattade 1955 drygt 50 000 personer med
examina från universitet och högskolor och torde
under det närmaste decenniet få ett
nettotillskott på 20 000 personer.
I fråga 0111 forskarrekryteringen och den
akademiska undervisningens former, organisation
och resurser, närmast för de filosofiska
fakulteternas del är omedelbara krafttag av nöden.
Beslut om en upprustning på dessa två
områden bör fattas redan av 1958 års riksdag.
Grundutbildningen
vid de filosofiska fakulteterna
De "ospärrade" filosofiska fakulteterna kan
komma att få ta emot en stigande andel av det
snabbt stigande antalet nytillkomna studenter.
Resultaten av en inventering avseende 1948/49
inskrivna studenter i fråga om
examinationsfrekvens och studietidens längd inom de
filosofiska fakulteterna är utomordentligt
allvarliga och med tanke på framtiden "närmast
alarmerande". Av närmare 1 000 humanister
hade 15 terminer efter inskrivningen knappt
hälften (47 %) avlagt examen, medan drygt
40 % lämnat sina studier utan examen och
12 % ännu låg kvar vid universiteten utan
examen. För de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteternas del var situationen icke mycket
ljusare; inte heller här hade hälften hunnit
avlägga examen 15 terminer efter inskrivningen.
Mot dessa siffror kontrasterar motsvarande
siffror för fackhögskolorna. Vid ingen av dessa
var avbrottsfrekvensen så hög som 10 % av
inskrivningsårgången; högst låg
handelshögskolorna med 9 % avgångna utan examen och
lägst veterinärhögskolan (0 %).
Om man vill göra en korrektion för
"skeninskrivningar" och inskrivningar i
bildnings-och efterutbildningssyfte utan avsikt att
avlägga examen, kan man t.ex. räkna bort alla
Referat av en uppsats av Håkan Berg: Sammanfattning av
Universitetsutredningens första huvudbetänkande i
Departement och Nämnder 1957 h. 13 s. 241—251.
som avgått utan examen under de fyra första
terminerna efter inskrivningen. Man får då
likafullt så höga avbrottsfrekvenser som 23 %
av de inskrivna vid de humanistiska
fakulteterna och 17 % vid de
matematisk-naturvetenskapliga, siffror som då motsvaras av 1 % vid
tandläkarhögskolorna, 4 % vid
lantbrukshögskolan och 6 % vid de tekniska högskolorna.
Universitetsundervisningen bör i större
utsträckning organiseras i form av successiva
delkurser, var och en avslutad med
deltentamen. Examensstadgans bestämmelser
angående normal studietid per betygsenhet och för
examen måste tolkas så att % av de aktiva
deltagarna i undervisningen bör avlägga godkänd
sluttentamen för två betyg före början av den
tredje terminen och godkänd sluttentamen för
ett betyg före början av den andra terminen.
80 % av de aktiva deltagarna i undervisningen
bör nå fram till godkänd sluttentamen.
Undervisningsgruppernas’ storlek bör
maximeras, så att nya undervisningsavdelningar
automatiskt upprättas, så snart antalet
deltagare överstiger vissa fastställda gränser. Den
ordinarie undervisningen måste kompletteras
med olika former av handledning, meddelad
av de ordinarie akademiska lärarna eller av
arvoderade licentiater, kandidater eller
studenter med betyg i ämnet i fråga. "En
intensifierad undervisning fordrar långt flera
undervisningstimmar än universiteten med
nuvarande lärarstaber kan ge. Professorers,
laboratorers och docenters undervisning bör
reserveras för högstadieundervisningen och för
sådana moment i undervisningen på
magisterstadiet, som syftar till att ge de studerande
inblick i vetenskapens problem och metod. För
den undervisning, som syftar till att underlätta
själva kunskapsinhämtandet, bör inrättas
universitetslektorat, vilka bör tillsättas av K.M:t
efter förslag av fakulteten, mindre konsistoriet
och universitetskanslern. En
undervisningsskyldighet av 12 veckotimmar föreslås.
Universitetslektorerna skulle överta en stor
del av den undervisning, som nu bestrides av
de biträdande lärarna. De biträdande
lärartjänsterna bör bibehållas men betraktas som
tillfälliga både ur universitetens och den
enskilde lärarens synpunkt. Tio
universitetslektorat föreslås inrättas från budgetåret 1958/59,
varav tre i vardera Uppsala, Lund och
Stockholm och ett i Göteborg. Åtta preceptors- och
laboratorsbefattningar vid de filosofiska
fakulteterna bör från samma budgetår ombildas till
professurer. Övriga i lönegrad Ca 34
inplacerade preceptors-, laborators-, observators- och
ordinarie lärarbefattningar vid universiteten
och samtliga högskolor föreslås få
tjänstebenämningen adjungerade professurer i
respektive ämnen.
Undervisningsresursernas relativa försämring
under den senaste tioårsperioden måste delvis
ses som en konsekvens av att själva
budgettekniken kommit till korta, då det gällt att
under en period av snabbt stigande
studentantal anpassa de fria fakulteternas resurser till
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
