Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Induktionsvärmugnar för lågfrekvent ström, av Bo Estberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymme, men har den stora nackdelen, att
kondensat bildas på skenorna, vilket kan ställa till
avsevärd förtret. Å andra sidan kan vid
luftkylda transformatorer damm orsaka överslag.
Transformatorerna är vanligtvis avsedda för
spänningar upp till 5 000 V; på sekundärsidan
kan spänningen regleras från 10 till 500 Y. Det
är inte ovanligt att dessa transformatorer
arbetar med strömmar av storleksordningen upp
till 10 000 A.
En trefasspole används oftast i kombination
med tre transformatorer och primärsidorna
förbinds antingen i A- eller Y-koppling
beroende på de särskilda kraftförhållandena;
sekundärledningarna ansluts antingen separat till
vardera fasen eller också är de A- eller
Y-kopplade.
Effektfaktorn är låg vid
induktionsuppvärm-ning, av storleksordningen 0,4—0,5. För att
höja den ansluter man kondensatorer på
transformatorernas primärsida. Det är även
tänkbart att koppla dem över spolen och därvid
minska transformatorernas storlek, men denna
koppling blir i allmänhet för dyr därför att
kondensatorerna måste arbeta vid allt för låg
spänning.
Temperaturreglering
Vid de låga bearbetningstemperaturer som
gäller för aluminium- och magnesiumlegeringar,
används nästan uteslutande termoelement som
temperaturkännande organ. Termoelementens
spetsar får därvid känna temperaturen på det
varmaste götet. Över ett registrerande och
reglerande instrument kopplas effekten från
när önskad temperatur uppnåtts. När
temperaturen sjunker under den inställda med ett visst
antal grader kopplas effekten på. Denna del av
regleringsutrustningen är helt vanlig och
orsakar numera sällan bekymmer.
Vid götuppvärmning mäts, till följd av
konstruktionen, temperaturen i ett tvärsnitt av
götet. Genom induktionsströmmarnas ytverkan
erhålls en temperaturgradient som vid höga
effekter kan vara rätt betydande, kanske
50—-100° C temperaturskillnad mellan mantelyta
och kärna hos götet. För att inte riskera
överhettning med smältning av vissa faser i götet
som följd, bör temperaturen mätas så nära
mantelytan som möjligt. Det kan då å andra
sidan bli omöjligt att nå tillräckligt hög
medeltemperatur i götet. Den väg som man måste
gå i sådana kritiska fall blir att förlänga
värm-ningstiden, då temperaturgradienten främst är
beroende av denna.
Vid hög bearbetningstemperatur har
termoelement allt för kort livslängd och ersätts
därför med strålningspyrometrar. Även här är det
väsentliga mot vilken del av götsektionen
instrumentet är riktat. Vid den höga
temperaturen är strålningsförlusterna stora och därför
kan den yta som vetter mot instrumentet vara
betydligt kallare än övriga delar av götet. Fara
för överhettning i axiell led uppstår därvid.
En principiellt helt skild metod för utmatning
av göten där ej temperaturen bestämmer
tidpunkten har också använts. Den består av ett
tidrelä, som matar ut göten efter en bestämd
tid. Vid maskiner som har en likformig
bearbetningstid från den ena enheten till den
andra, kan detta tillvägagångssätt vara praktiskt,
men i de flesta fall arbetar maskinerna inte så
tidsbundet, utan man vill hellre att ugnen
rättar sig efter när maskinen är färdig att ta emot
götet.
Chargeringsutrustning
Ur driftsynpunkt är chargeringen mycket
väsentlig men samtidigt svår att lösa. Vid
utmatning av ett relativt kort göt från ugnsspolen
måste götet skjutas fram så långt att en
rullbana eller annan anordning kan dra ut götet.
Vid korta göt är det svårt att åstadkomma
denna utmatning utan att bakomvarande göt
kommer för långt fram i spolen. Variationer i
götlängd, dels beroende på olika order, dels på
variationen vid sågningen av göten, måste
kunna tas upp av inskjutaren. En bra lösning
är därvid att låta denna matas med tryckluft
över en evakuerande cylinder, vars
framåtgående rörelse upphör när götet går mot
stoppet (fig. 2).
Drift
För att beskriva driften kan man som exempel
välja en lång induktionsspole som har plats för
fyra göt (fig. 3). Det ideala fallet är att
pressen är beredd att ta emot göt med vissa
bestämda tidsmellanrum och att stora serier
finns att värma, dvs. göt av samma längd till
samma temperatur. I detta ideella
fortvarighetstillstånd har ugnen samma tidsintervall
som pressen, men förskjutna i förhållande till
varandra den tid det åtgår att frakta götet från
ugnsspolen fram till pressen. Göten erhåller
på de olika platserna a, b, c, d lika lång
värm-ningstid. Om rumstemperaturen är 20° C och
bearbetningstemperaturen 460° C erhåller
göten temperaturerna 460, 350, 240, 130 och 20°C
för det göt som skall matas in.
Fig. 2.
Chargering sanordning.
Fig. 3. Induktionsspole med göt.
810 TEKN ISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
