Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 35 - Andras erfarenheter - Droppbildningen vid extraktion med silbottnar, av SHl - Kvicksilver korroderar lättmetaller, av U T—h - Elektrolytiska celler kan ersätta elektronrör, av SHl - Plaströr för högt tryck, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Silbotten med förhöjda hål.
(fig. 1 nedtill), måste vätningsvinkeln
uppenbarligen vara större än 90°.
För att i praktiken undvika att dropparna, vid en
silbotten breder ut sig och blir relativt stora samt
får varierande volym på grund av ojämnheter i
det fasta materialets ytegenskaper kan man göra
hålen förhöjda (fig. 2). Denna utföringsform är
dock inte nödvändig utan plana bottnar kan alltid
användas.
Om dropparna i ett givet fall breder ut sig vid
plana silbottnar, kan man nämligen undvika detta
genom att växla de båda vätskefaserna så att den
tidigare dispergerade fasen blir homogen fas och
den tidigare homogena blir dispergerad fas. Är
vätningsvinkeln i förra fallet större än 90°, måste den
i senare fallet bli mindre än 90° (W Siemes i
Che-mie-Ingenieur-Technik nov. 1956 s. 727—731).
SHl
Kvicksilver korroderar lättmetaller
Flera fall av ökad korrosion på aluminium genom
kvicksilver har rapporterats inom kemisk industri
(Tekn. T. 1952 s. 803). I vissa fall har orsaken varit
ett trasigt kvicksilverrelä eller en
kvicksilvertermometer. Även kvicksilverånga eller kvicksilverjoner
i vätskor kan öka lättmetallers korrosion.
Då det ofta kan röra sig om mycket små analytiskt
svårbestämbara mängder, har man använt
radioaktiva spårmetoder, med kvicksilverisotopen ^Hg,
som har 51,5 dygns halveringstid. Härav tillverkad
kvicksilverklorid doserades i lämpliga mängder och
^-strålningen mättes med GM-räknare. Med
auto-radiografiska metoder kan även kvicksilvrets
fördelning på provbitar bestämmas genom svärtningen hos
fotografiska plåtar.
Undersökningar har visat att
kvicksilverutfällning-en på aluminiumytan ur lösningar innehållande 10
-—100 mg/1 Hg2+ sker efter en exponentialkurva
tydande på ett diffusionsberoende förlopp. Hastigheten
är pH-beroende. Vid lågt pH går utfällningen
fortare än i neutral lösning. Även elektrolytens
ledningsförmåga inverkar. I neutral 0,5 M
natrium-kloridlösning går sålunda utfällningen snabbare än
i destillerat vatten.
Legeringens sammansättning inverkar även.
Långsammast går utfällningen på högrent aluminium.
Detta kan förklaras av att lokalelementbildningen på
legeringar understöder utfällningen som sker på
ka-toderna i lokalelementen.
Vid kontakt med lösningar innehållande något
över 1 mg/1 Hg ökar korrosionen både på högrent
aluminium och legeringar. Vid 0,1 mg/1 Hg eller
därunder kan man ej upptäcka någon korrosion.
Det finns inget enkelt samband mellan korrosionen
och kvicksilverhalten, och legeringar kan ta upp
mycket mer kvicksilver än rent aluminium utan att
korrosionen därför ökas. Korrosionsformen är
typiskt punktangrepp.
Korrosionens mekanism kan antas vara följande.
Vid katoderna i lokalelementen på metallens yta
utfälls kvicksilver, men om katodens yta är täckt
med oxid sker ingen amalgamering. Man kan med
autoradiogram iaktta detta. Blott på de ställen
där aluminiet amalgameras uppstår punktangrepp.
Kvicksilverkoncentrationen på dessa ställen kan bli
mycket hög. Man kan också omkring angrepps-
ställena se en ring av korrosionsprodukter utan
kvicksilverutfällning. Från punktfrätta ställen kan
kvicksilvret så småningom försvinna genom
avdunstning, och det kan svara svårt att lång tid
efteråt påvisa korrosionens orsak.
Man har gjort försök att på olika sätt avlägsna
utfällt kvicksilver från aluminium. Tvättning med 5 °/o
kromsyra eller 70 °/o salpetersyra är mest effektiv.
Försök att med en varm luftström öka kvicksilvrets
avdunstning har även haft en viss framgång.
Upphettning under 1 h till 150°C i luft eller ånga med
strömningshastigheten 30 1/h avlägsnade 98 °/o av
kvicksilvret på amalgamerade plåtar. Efteråt gjorda
korrosionsprov i 3 %> natriumkloridlösning eller
5 °/o ättiksyra visade mycket obetydlig korrosion
efter behandlingen (R C Plumb, M H Brown &
J E Lewis i Corrosion juni 1956 s. 277 t). U T—h
Elektrolytiska celler kan ersätta elektronrör
I elektronrör och transistorer strömmar elektroner
eller joner genom en gas, ett vakuum eller en fast
kropp. Man har emellertid nu funnit att joner i en
elektrolyt kan utnyttjas för samma ändamål.
Härvid används en liten cylinder, delad i kamrar genom
mellanväggar av t.ex. keramikfilter eller platinanät.
Den innehåller en saltlösning som skall vara ett
redoxsystem av något slag, och i dess ändar finns
elektroder. Apparaten kallas "solion" (av "solution"
och "ion").
I en akustisk tvp används platinaelektroder och
en jodkaliumlösning, innehållande fri jod. När
ström släpps på cellen från ett lågspänningsbatteri
blir reaktionen vid katoden
J3" + 2 e ^ 3 J-
och vid anoden
3 J- ^ J3" + 2 e
Rörs elektrolyten om, växer elströmmen som beror
på vätskeströmmen mellan elektroderna. Ändring av
betingelserna, t.ex. genom ljudvågor,
temperatur-eller tryckändring och acceleration, har samma
verkan som omröring. Den framkallade
strömändringen kan utnyttjas för reglering. Andra apparattyper,
i vilka elektroosmotiskt tryck åstadkommes genom
försvårande av jonflödet med keramiska filter, kan
utnyttjas som strömförstärkare.
Fördelar hos de elektrolytiska cellerna uppges vara
låg strömförbrukning, snabb reaktion, stor
känslighet, noggrannhet, litenhet och enkelhet. Deras
strömförbrukning är bara tusendelen till hundradelen av
transistorers. Värmen från en tändsticka, en
levande kropp eller en ljuskälla kan påvisas på åtskilliga
meters avstånd. Med den ellytiska cellen kan man
bestämma hastigheten vid ändringar av
betingelserna och inte bara påvisa att en ändring skett. Den
kan därför sätta i gång ett regleringsdon, medan
ändringen pågår (Chemical & Engineering News
8 juli 1957 s. 24, 26). SHl
Plaströr för högt tryck
I USA tillverkas nu rör av glasfiberarmerad
epoxi-plast som uppges kunna användas för tryck upp
till 70 kp/cm2 vid — 55 till + 65°C. Vid lägre tryck
kan rören användas vid mer än 105°C. Materialet
har vidare god resistens mot kemikalier, såsom
syror, alkalier och saltvatten. Plaströren är billigare
än korrosionsresistenta metallrör; vid lika diameter
väger de förra bara en femtedel så mycket som de
senare.
Plaströrens armering består av en flätad slang av
TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
