Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - Trafikplanering för storstäder, av Kurt Leibbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trafikplanering för
storstäder
Professor Kurt Leibbrand, Zürich
Det finns bilstäder, spårvägsstäder,
cykelstäder och järnvägsstäder. Sammanbindningen
mellan olika stadsområden är mycket olika vid
de olika trafikmedlen. Järnvägen påverkar
områdena intill sina få bangårdar och omkring
dessa växer järnvägsstaden. Där inga
bangårdar finns, är järnvägsstäderna byggnadstek-
Bearbetning av föredrag i Svenska Väg- och Vattenbyggares
Riksförbund den 8 mars 1957.
Fig. 1. Parkeringsproblemet i Zurich; den första siffran i bråken anger
antal nuvarande parkeringsplatser, den andra anger nyttjade platser vid
en trafikräkning, staplarna jämte siffrorna under änger beräknat
behov 1980.
711.7
niskt av ganska ringa betydelse. Järnvägarnas
olika sträckor skär emellertid sönder
områdena och försvårar en harmonisk
sammanbindning mellan olika områden.
Spårvägarna och bussarna binder med sina
många hållplatser samman staden och dess
om-land på ett mera homogent sätt. Deras linjenät
är finmaskigare, så att en mycket trängre och
tätare stadsstruktur bildas. De privata
trafikmedlen cykeln, motorcykeln och bilen
sammanför stadsområdena ännu mer likformigt
genom alla gator och vägar. I fråga om ytan
är cykel- och bilstaden i princip cirkelformiga,
men de har olika stor radie motsvarande
fordonens olika färdhastighet.
Förhållandet mellan trafikmedel och
stadsstorlek kan uttryckas i enkla tal. Om man
utgår ifrån, att var och en skall kunna från
stadens centrum nå sin bostad inom 30 min, så
kan man härur bestämma bebyggelsegränsen.
Om staden är en ren fotgängarstad och
gånghastigheten är 4 km/h så får den en radie från
stadscentrum av 2 km. Den yta, som kan
bebyggas, mäter i detta fall 12,5 km2. Med en
täthet av 600 invånare per ha, en genomsnittlig
storstadsbebyggelse, så kan på den ytan
inrymmas ca 750 000 människor. Dessa tal är inte
tagna på måfå. Babylon och det gamla Bom, de
största städer som funnits i forna dagar, nådde
faktiskt en storlek av 14—15 km2. De kunde
inte växa över denna gräns. Deras utveckling
stoppades av trafikförhållandena.
Babylon, Rom eller Bysans hade liksom vi
sina fabriker, sina förvaltningar och
myndigheter, handelshus och banker, skolor och
idrottsplatser. Invånarna i dessa gamla städer
måste kunna nå sin arbetsplats inom rimlig tid.
Detta kunde för den stora massan av
befolkningen endast ske till fots; få hade häst och
vagn till förfogande. Befolkningens stora
massa måste pressas samman inom murarna och
en stor bostadsbrist rådde. Staden bestod
delvis av fyravåningars hyreskaserner, i vilka ett
och samma rum många gånger gav utrymme
för två familjer. Detta elände kan endast
förklaras mot bakgrunden av de
otillfredsställande trafikförhållandena.
lohnhof
47/711
W/ 71
7» HU
lürltliplàti
7 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
