Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 37 - STF i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappfabrik som utom grundmaterialet nu också
gör förpackningar och inredningar till dessa samt
Värnamo Konfektions AB som särskilt specialiserat
sig på barn- och tonårskläder.
Som ett mörkt inslag i alla samtal och diskussioner
under dagen låg det växande missnöjet inom
småindustrin med statligt krångel, tvång och skattetryck.
Det framhölls gång på gång att utvecklingen av
existerande företag kraftigt hämmas och nyetablering
praktiskt taget stoppas genom den näringspolitik
som den nu sittande regeringen för.
Denna fråga var bland dem som togs upp till
skärskådande vid kvällens bordssamtal. John Källberg
i Värnamo Maskin AB formulerade sin och sina
kollegers uppfattning så, att den röda tråden är
viljan att företa sig något själv, att göra det utan
stöd och utan att bli hållen i handen av
myndigheterna. Men då kräver företagarna i gengäld att
inte staten i onödan besvärar dem. Harald Wik
berättade att den mindre industrin och hantverkets
bidrag i den svenska bruttonationalprodukten var
2Va gånger så stor som jordbrukets, en siffra som
ställer statsmakternas bristande förståelse för
småindustrin i en underlig dager.
En STF-ledamot som icke kunnat delta personligen
frågade i ett brev varför så få utbildade tekniker
vågar språnget över till egen verksamhet och
varför de nyutexaminerade ingenjörerna så sällan
söker sig till den mindre industrin, trots den
stimulerande atmosfär som denna erbjuder. Frågorna
besvarades ej i diskussionen, men denna fördes över
till det behov av ökad teoretisk kunskap som ett
växande företag alltid ställs inför. Gösta Forsell i
Värnamo Wellpappfabrik menade att detta var ett
ekonomiskt problem. Teoretisk kunskap är numera
ett livsvillkor även inom förpackningsindustrin.
Assar Liljeqvist i AB P M Liljeqvist strök under att
småindustrin skulle få bättre möjligheter att arbeta
vidare om dess män går i kompanjonskap med dem
som har mer tekniska kunskaper. Men om
ingenjörerna ej kommer till småindustrin så får den göra
sina ingenjörer själv. Den generation som så
småningom tar över får bättre utbildning än den äldre.
Hans Grundström framhöll att ett större utnyttjande
av konsulterande ingenjörers tjänster i många fall
skulle vara av stor nytta för företag som ej av olika
skäl kan anställa högkvalificerade tekniker.
Den tilltagande komplexiteten är ett allvarligt
problem även för storindustrin sade Thure Öberg. Men
klagomålen över teknikerbristen är överdrivna.
Löser vi vissa organisatoriska och tekniska problem
och låter teknikerna arbeta verkligt effektivt så
skulle mycket vinnas. En fråga är då om ej
samarbetet små- och storindustri emellan kunde ökas.
Storindustrin skulle med fördel kunna överlämna
tillverkningen av många produkter. Ake Mattsson
svarade på detta att småindustrin är rädd för att
ställa sig alltför beroende av större företag. Högst
30 «/o av produktionen till en kund är en god
tumregel. Samarbetet storindustri—underleverantör
skulle förbättras, om bättre garantier kunde ges för
att produktionen ej plötsligt faller bort.
Under samtalet framfördes som önskemål från
småindustrin att all toleranshögfärd hos beställare
skulle arbetas bort. Kostnaderna blir höga och
leveranstiderna förlängs, om man i onödan begär alltför
fint bearbetade ytor. Några talare berörde också
järnbrukens lagerservice och John Færden framhöll,
att iakttagande av standarder och normer är ett
utmärkt medel att få ned råvarukostnaderna.
Diskussionen kom slutligen in på den
gemensamma marknaden. Vad denna skulle komma att betyda
hade nog endast få av deltagarna i bordsamtalet
klart för sig, men optimismen var allmän. Assar
Liljeqvist fastslog att småindustrin har i detta fall
anledning att se ljust på framtiden, men dess ledare
måste vara lyhörda och försiktiga. Om de
emellertid är "ute och luktar och snokar lite varstans så
hittar de alltid något korn".
Kurser
Kursverksamheten inledde höstsäsongen sista
veckan i augusti, då en serie kurser i beräkning av
massiva betongplattor påbörjades. Dessa kurser
hade tillkommit med anledning av att nya statliga
byggbestämmelser på detta område utkommit under
sommaren. Då bakom de nya bestämmelserna
delvis ligger nya teorier, ansågs det lämpligt att i form
av kurser bereda tillfälle för dem som så önskade
att tränga in i och få en bättre förståelse för
bestämmelsernas bakgrund.
Först hölls en större kurs på en vecka i Stockholm
26—31 augusti och därpå en mindre kurs i Malmö
2—4 september, i Göteborg 9—11 september och i
Stockholm 23—25 september. Sammanlagda antalet
deltagare i kurserna uppgick till närmare 450.
En prestation gjordes onekligen av Arne
Hiller-borg som ensam svarade för alla föreläsningarna
under kurserna och trots detta lyckades hålla
åhörarna intresserade genom sin fängslande
framställning. Övningsuppgifterna leddes under större
kursen av Mogens Lorentzen och den mindre av
Gerhard Hinderson.
En kurs i husbyggnadsmetodik hölls under veckan
22—28 september i Falsterbo med en dags
studiebesök i Malmö och Köpenhamn. Kursen var med
några ändringar en upprepning av Getå-kursen i
december 1956. Grupparbetet under kursen hade
som underlag några bostadshus, som uppfördes för
Malmö Kommunala Bostads AB på
Lorensborgs-området i Malmö. Dessa hus underkastades en
kritisk granskning av kursdeltagarna såväl under
grupparbetet i Falsterbo som vid studiebesöket på
platsen. Kursen hade samlat 4Q deltagare, vilket är
det största antal som kan omhänderhas vid
internat-kurser av denna typ.
Sammanträden
SVR samlade 120 medlemmar till Riksmöte i
Örebro den 6 och 7 september. Det lokalbetonade
inslaget var utom andra dagens besök vid Yxhults
Stenhuggeri AB med ytongtillverkning två föredrag
behandlande Örebro stads vatten och avlopp samt
Örebros trafikproblem. Erik Berg berättade att 8
Mkr/år investeras i stadens vatten- och
avloppssystem, en hög siffra som dock icke föreföll
åhörarna osannolik när de senare besökte det nya
vattentornet och reningsverket. Erik Rindegård visade
hur man på olika sätt sökt öka framkomligheten i
Örebros centrala delar och talade om planerna på
en förbigångsled öster eller väster om staden.
Stig Nordqvist behandlade detta senare problem
mer allmänt. När biltätheten når en viss storlek,
växer trafiksvårigheterna språngartat, särskilt
risken att ej finna parkeringsplats samt väntetiden i
korsningar. En trafikkris kan uppbyggas under lång
tid men inträder sedan hastigt och med stor kraft.
I många mindre och medelstora städer är denna kris
nära.
Att film lockar folk vet SVR:s styrelse efter sin
filmafton den 18 september. 220 medlemmar såg
först undersökningarna på skredplatsen i Göta.
Raset har hittills kostat 8 Mkr. för muddring, 13—26
Mkr. i skador samt genom fartygsavspärrningen
100 000 kr/dygn i fyra veckor. Orsakerna till raset
söks bland: landhöjning, vattenståndsväxlingar, svall-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
