Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 38 - Atomenergin i de anglosaxiska länderna, av SHl - Signalkontakter i receptionens nyckelkrokar - Heta ställen i arbetsmaskiner kan ses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brittiska reaktorer
Den gaskylda, grafitmoderera.de reaktorn
anses under många år framåt förbli grunden för
den brittiska atomenergiindustrin (Tekn. T.
1957 s. 481). Man tror att atomkraftverks
anläggningskostnad kan minskas mycket genom
utveckling av denna reaktortyp. Ett av målen
är härvid höjning av bränsleelementens
arbetstemperatur från 400 till ca 600°C
varigenom verkens värmeverkningsgrad kan ökas
och ett tvåreaktorverks effekt kan höjas från
nuvarande 300 till ca 800 MW eleffekt.
Vid höjning av arbetstemperaturen måste
man övergå till keramiska bränsleelement, och
man håller på att utveckla sådana bestående
av urandioxid kapslad i beryllium. Detta
bränsle provas i
materialprovningsreaktorerna. Reaktionen mellan koldioxid och grafit vid
högre temperatur och under intensiv
radioaktiv strålning studeras också.
Den gaskylda reaktorns goda neutronekonomi
tycks visa att den kan konstrueras så att den
blir lämplig för kraftverk för relativt liten
eleffekt, t.ex. 30 MW. Reaktorns storlek och
kostnad blir då avsevärt mindre än Calder
Hallreaktorernas.
Den natriumkylda, grafitmodererade reaktorn
kan tänkas komma att efterträda den gaskylda
i framtiden. Med natriumkylning kan man
nämligen föra bort en flera gånger större
värmemängd per tidsenhet från reaktorkärnan än
med gaskylning. Man har därför byggt en
noll-effektsreaktor Nero för att studera avancerade
grafitmodererade reaktorer, både natrium- och
gaskylda.
Hett, flytande natrium reagerar med grafit,
och denna måste därför kapslas i en metall
som har litet absorptionstvärsnitt för termiska
neutroner och inte angrips av natrium.
Zirkonium och andra metaller provas som
kaps-lingsmaterial. Hittills utförda försök visar att
man måste hålla natriets syrehalt mycket låg,
på några få delar per miljonen, för att
korrosion skall undvikas.
Bränslet blir troligen betydligt dyrare för den
natriumkylda än för den gaskylda reaktorn, då
någon anrikning av det fordras. Avgörande
för den förras praktiska utnyttjning blir därför
hur mycket dess kapitalkostnad kan minskas.
Breeding skall provas både med uran
238-plutonium- och uran 233-toriumsystemen, det
förra i den snabba Dounreay-reaktorn som
väntas bli färdig 1958, det senare dels i en
gas-kyld, halvhomogen reaktor, dels i en homogen
reaktor med vatten som lösningsmedel; de
båda senare reaktorerna blir termiska.
Förhållandena i snabba reaktorer studeras nu
i två nolleffektsreaktorer Zephyr och Zeus
(Tekn. T. 1954 s. 43; 1956 s. 244). Den förra,
som har plutonium som bränsle, har man
använt för att studera andra material än naturligt
uran som mantel. Hittills har man sålunda
provat torium som ger uran 233, bly som kan
vara lämpligt för skärmning av lätta reaktorer
och grafit som kan användas för införande av
termiska neutroner i systemet. Zeus, som är
en nolleffektsversion av Dounreay-reaktorn,
ger i första hand data för dennas konstruktion
och drift men också många upplysningar av
värde för framtida snabba reaktorer.
Den halvhomogena breedern skall ha ca 800° C
arbetstemperatur. Bränslet, uran 233 i form av
ett keramiskt pulver, skall vara okapslat och
blandat med fertilt material (torium) och en
moderator. Reaktorn skall kylas med gas under
högt tryck. Detta system lovar hög
termodynamisk verkningsgrad och låg bränslekostnad. En
nolleffektsreaktor för studium av detta projekt
skall byggas och väntas bli färdig 1960. Hittills
har man gjort prov i den gamla
grafitmodererade uranreaktorn Bepo och den nya
materialprovningsreaktorn Dido. Resultaten
uppges vara uppmuntrande.
Som bränsle i den homogena breedern tänker
man använda uran 233 som uranylsulfat löst i
tungt vatten vilket verkar som moderator. Den
lösning, som utgör reaktorkärnan, skall
befinna sig i ett kärl av zirkonium. Detta omges
av en mantel bestående av en toriumsuspension
i vatten. Kärnan och manteln skall kylas
genom cirkulation av vätskorna genom
värmeväxlare. Klyvningsgaser och vissa andra
klyvningsprodukter skall samtidigt avlägsnas
kontinuerligt.
Den genom kärnan cirkulerande vätskan är
starkt radioaktiv och korrosiv. Detta orsakar
besvärliga konstruktionsproblem vilka måste
lösas innan man kan bygga en reaktor av
denna typ. Man har nu avslutat mätningar på
lösningar av ^U- och ^U-salter i vanligt vatten i
ett nolleffekts, kritiskt system, kallat Zetr, och
skall göra motsvarande undersökningar på
lösningar i tungt vatten. Vidare har man studerat
uran- och plutoniumsalters stabilitet i lösning
vid hög temperatur och högt tryck samt under
stark radioaktiv strålning.
Tre nya reaktorer har satts i drift under 1956
—1957 (jfr Tekn. T. 1956 s. 806). Av dem är
Lido en bassängreaktor på 100 kW, främst
avsedd för studium av skärmning, speciellt
utveckling av lätta strålskydd för en
fartygsreaktor. Dido är en materialprovningsreaktor
med stort neutronflöde; den är på 10 MW. Den
tredje reaktorn är den redan nämnda Nero.
SHl
Litteratur
1. Tiventy-second semiannual report of the Atomic Energy
Commission. Washington 1957.
2. United Kingdom Atomic Energy Authority. Third annual
report 1956—57. London 1957.
Signal kontakter i receptionens nyckelkrokar
använder man på Hotell Arkaden i Malmö för att
på lamptablåer i telefonväxel och städcentraler
automatiskt ge besked om när gästen är ute.
Heta ställen i arbetsmaskiner kan ses med hjälp
av ett i USA för stålindustrin utvecklat instrument
som omvandlar infrarött ljus till synligt ljus vars
färg beror av temperaturen.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
