Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 40 - Förrådsautomatisering i USA, av Arne Hedström - Hjalmar O Dahl †, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förrådsautomatisering i USA. Helt
automatiserade förråd finns inte än i USA men är på väg.
Tekniska hinder föreligger ej, all erforderlig
utrustning går att få. Svårigheten ligger i de
återverkningar en automatisering får utanför
förrådsarbetet. Många lagringsproblem har sin upprinnelse
någon annanstans, varför en översyn av
förpackningen, viss del av produktionen eller kanske t.o.m.
försäljningsorganisationen måste föregå en
automatisering i förrådet.
På grund av skiftande förhållanden i olika företag
måste automatiska förrådssystem skräddarsys även
om man försöker använda standardutrustning i så
stor utsträckning som möjligt. Hittills har man
exempel endast på automatisering inom en eller
några av delfunktionerna. Inom ett företag har man
angripit endast varuframtagningen. Lagerarbetarna
sorterar de olika förpackningarna (innehållande
bälten, hängslen o.d.) efter innehåll och lägger dem i
fack med lutande behållare. Kundorderna går till
en man vid ett manöverbord. Denne trycker på
knappar som motsvarar de olika facken och
kvantiteten av varje vara. Mynningen på de lutande
behållarna öppnas härvid och det önskade antalet
förpackningar faller ner på ett löpande band som för
dem vidare till förpackning. Utplockningen av en
dags order som förut krävde tre man en arbetsdag
utförs på 3 h. Överförs orderna på hålkort som får
styra utplockningen tar denna endast 10—15 min.
Ett annat företag med förråd i nitton byggnader
och otympligt distributionssystem stod inför
problemet att samla förrådet i en byggnad. Tillgänglig
tomtmark tillät ej uppförandet av den som mest
rationell ansedda enplansbyggnaden. Man uppförde
då ett förråd i tre våningar. Från varje produktlinje
i fabriken förs varorna i sina förpackningar ut på
en bana där de stannar i en lång rad — ett "tåg".
Så snart ett sådant har blivit tillräckligt långt förs
det automatiskt ut på ett löpande band som leder till
tredje våningen i lagret. En man i fördelningscentral
har framför sig en tavla som visar vilka produkter
som kommer på var och en av banorna och till
vilken våning varje produkt skall för lagring. Då ett
"tåg" av förpackningar kommer trycker kontrollören
ner tre knappar. En leder "tåget" till någon av de
automatiska lastapparaterna för lastning på pallar.
En annan avgör hur denna lastning skall ske. Den
tredje instruerar en automatisk hiss som för de
lastade pallarna till första eller andra våningen om de
skall lagras. En kontrollör, fyra servicemän och en
lastare flyttar 48 000 förpackningar på ett skift.
I lager som nu planeras skall än mera radikala
lösningar tillämpas. Ett företag planerar ett lager där
en man vid ett manöverbord leder inkommande
lådor med motoroljeburkar till en automatisk
maskin som staplar lådorna vilka sedan går in på
lagerlinjer via rullbanor. På dessa linjer står
lådorna ända tills man önskar ta ut dem, då en man vid
ett annat kontrollbord styr en robotarm som tar
önskat antal lådor från lagerlinjen. Lådorna förs på
rullbanor till lastkaj. Hela systemet med trettioen
lagerlinjer har en lagerkapacitet på ca 22 000 lådor.
Den organiserade arbetskraften har visat sig mer
positiv till den nya idén än många företagare väntat
sig. Invändningar som rests mot indragningen av
vissa befattningar har mildrats genom den allmänna
stegring i timlöner som normalt blir följden av
automatiseringen.
De största hindren ligger på det ekonomiska planet.
Förrådsautomatisering kan kanske aldrig löna sig
om man mäter i antal ersatta personer, men det kan
vara värt att installera av många andra anledningar.
Den kan göra det möjligt för företaget att koncen-
trera lagerhållningen nära fabrikerna och på en liten
yta. Den kan också eliminera den flaskhals som
lagret ofta är för distributionen och den kan också
ersätta mänsklig arbetskraft i sådana fall då sådan
inte är tillgänglig. Automatiseringen skulle kanke
bli billigare om man exempelvis inte var tvungen att
hantera en sådan mängd olika typer av
förpackningar (Fortune 1956 h. 12 s. 140). Arne Hedström
Hjalmar O Dahl †
Inför budet om professor Hjalmar Olivier Dahls död
böjer vi våra huvuden i vördnad, saknad och
tacksam hågkomst.
När Dahl 1946 lämnade KTH kunde han se tillbaka
på 33 fruktbärande arbetsår inom denna högskola.
Han kunde också tänka på en tusenhövdad skara
av teknologer, som under denna tid lämnat skolan
och gått ut i livet med en varm hängivenhet till
sin lärare och en tacksamhet, som vuxit sig
starkare allt efter som de i sin verksamhet funnit, att
lärdomarna, de fått av honom, just var av det
grundväsentliga slag, som behövs inom teknikens
alla områden. Ty detta var kännetecknande för
Dahl, att han kunde förena lösandet av de speciella
problemen inom sitt ämnesområde med blicken för
de stora linjerna inom allmän teknisk teori och
praktisk tillämpning.
Till dessa hans lärjungar fylkades under årens
lopp många andra, som lärde sig uppskatta hans
klarsyn och förmåga att direkt tränga till
problemens kärna och därför vände sig till honom med
sina bekymmer. Det vittnar om hans mångsidighet,
att han därvid kom långt utanför sitt egentliga
ämnesområde, vattenturbiner och pumpar, i vilket han
fångades som bergsingenjör och bergskolelärare och
inom vilket han blev banbrytare. Han var ej en
konsult i vanlig mening utan något mycket mera. När
han lade tillrätta problemen skänkte han samtidigt
frågeställaren förtröstan och trygghet, stimulerade
självverksamheten och gav uppslag och impulser
till nja lösningar och projekt.
Hjalmar! Under de sista tio åren kunde Du inte
vara med oss och delta i det tekniska arbetet i den
omfattning, som motsvarade Din andliga vitalitet,
men vi glömde Dig ej. Vi saknade Dig. Vi kom ihåg
Dina visa råd och Ditt goda glada gemyt, vi talade
om Dig och om minnena från den tid, då Du stod
som en högrest fura ibland oss. Så kommer det att
bli allt framgent. Fastän Du är borta kommer Ditt
minne att leva. Magnus Oledal
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
