Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 40 - Andras erfarenheter - Fenolmonomer för plaster, av HMe - Friktionens inverkan på metallers utmattningshållfasthet, av J Murkes - Böcker - Angina temporis, av GAH - Matematisk analys, av Wll - Handbok i finmekanik, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fenolmonomer för plaster
Trimetylolfenol är till skillnad från tidigare kända,
vattenlösliga fenolplaster monomer. Den har visat
sig vara bland de mest reaktiva av
kondensations-prodnkterna av fenol och formaldehyd.
Metylol-gruppens reaktivitet gör att den kan koppla
samman molekyler med aktiva väteatomer. Nya
"plastlegeringar" har sålunda framställts genom
blandning av trimetylolfenol med karbamid, melamin,
po-lyamino- och polyhydroxiföreningar, fenoler,
resor-cinol, anilin och vissa fenolplaster.
Trimetylolfenol väntas få stor användning, särskilt
tack vare dess goda vattenfrånstötande egenskaper.
Den förbättrar t.ex. beständigheten hos
stärkelsehaltiga klister och motverkar svällning av
proteinmaterial i vatten. När den används för att
impregnera papper till batterier, minskar den
vattenabsorp-tionen och förbättrar de elektriska egenskaperna.
Den nya produkten säljs i en 70 °/o vattenlösning,
BRLA 1030, med en viskositet av 50—70 cSt vid
25°C. Trimetylolfenol är blandbar med metanol,
etanol och aceton. Den omvandlas långsamt till
harts vid rumstemperatur men hårdnar på 1—2 min.
vid 150—160°C. Oxalsyra, fosforsyra och andra
vattenlösliga syror påskyndar stelnandet (Chemical &
Engineering News 10 juni 1957 s. 74). HMe
Friktionens inverkan pä metallers
utmattningshållfasthet
För att utröna vad som betingar metallers
utmattning vid friktion har man utfört en försöksserie
på följande sätt: en 1 mm tjock platta av
Cr-Ni-Mo-stål inspändes vid ena ändan tillsammans med två
0,3 mm tjocka, korta bladfjädrar, lagda på var sin
sida av plattan. De fria, icke inspända
fjäderändarna böjdes så att de vilade på försöksplattans
över-och undersida i ca 90° vinkel mot dessa.
Med en elektromagnet inkopplad till 50 Hz
växelström försattes plattans fria ända i svängning,
varigenom fjäderändarna utförde en glidande
fram-och återgående rörelse på plattans båda sidor med
en mycket liten amplitud. Härigenom åstadkoms en
lokaliserad "svängande" friktion. Fjädrarna var av
transformatorstål (mjukare än försöksplattan),
18-8-stål (hårdare än plattan) och av aluminium.
Försöken utfördes i luft och vätgasatmosfär, med
och utan fjädrar.
Både i luft och vätgas är utmattningshållfastheten
vid friktion mycket lägre än utan. Friktionen
minskar utmattningshållfastheten mera än
icke-metal-liska inneslutningar i stål. Då resultaten erhållna
i en omgivning av luft och vätgas icke skiljer sig
nämnvärt från varandra, torde omgivningens
kemiska inverkan sakna betydelse.
Orsaken till friktionens påtagliga inverkan på
utmattningshållfastheten är elektroerosiva fenomen.
Genom friktionen stegras temperaturen och en
elström uppstår i kontaktstället mellan metallytorna.
Denna ström, som är i stort sett oberoende av
svängningsamplituden, har uppmätts till ca 0,2 uA.
En metalls utmattningshållfasthet minskas endast
om metallen är anod. Detta framgår av försöken
med aluminiumfjädrar vilka blir anod, medan
stålplattan blir katod. Härvid var plattans
utmattningshållfasthet nämligen lika stor som utan friktion.
När den i friktionsstället alstrade spänningen
neutraliserades med en batterispänning, erhölls samma
resultat.
Dessa försök visar tydligt att friktionens
inflytande på utmattningshållfastheten beror på
termoelektriciteten. Experimentella resultat tyder vidare på
att den förändring av metallkroppens geometri som
uppstår genom den mekaniska och elektroerosiva
nötningen är utan nämnvärd betydelse för
materialets utmattningshållfasthet. Man anser att den
genom elektroerosionen åstadkomna anhopningen
av vakanser i kristallgittret är utslagsgivande, ty den
ger mikrosprickor strax under, men ej på
metallytan (V S Ivanova & J A Oding i Izvestija
Aka-demii Nauk SSSR, Otdelenie Technitjeskich Nauk,
1957 h. 1 s. 95). J Murkes
böcker
Angina temporis, av J Eick & K Gauger. Natur
och Kultur, Stockholm 1957. 70 s. 6,50 kr.
Människor som aldrig har tid är depressivt sjuka
och blir så småningom organiskt defekta. Om
fenomenet, dess orsaker och lämpliga motåtgärder
handlar denna skrift. Man hoppas att de det gäller har
tid att läsa boken innan det blir för sent. GAH
Matematisk analys, av Carl Hyltén-Cavallius
& Lennart Sandgren. Lunds Studentkårs
Intressebyrå. Lund 1956. 467 s., ill. 55 kr.
Detta är en lärobok särskilt avsedd för
nybörjar-stadiet vid universitet och högskolor, och den
innehåller den kurs i analys och algebra, som fordras
för ett betyg i fil. kand. och ämbetsexamen, men
även en del utöver denna kurs.
I boken behandlas induktion och kombinatorik. de
reella talen, absolutbelopp, medelvärden och
olikheter, de komplexa talen, några satser ur talteorin
och algebran, funktionsbegreppet och de elementära
funktionerna, gränsvärden, kontinuerliga funktioner,
derivator, integraler, Taylors formel, oändliga
serier, maxima och minima, undersökning av plana
kurvor och andra tillämpningar av analysen.
Slutligen ges en historik över infinitesimalkalkylens
utveckling, skriven av L Gårding, samt svar till
övningsuppgifter och alfabetiskt register.
Boken är klar och redig. Förutom till
kurslitteratur synes den kunna användas för självstudier,
t.ex. som repetitorium för att friska upp icke fullt
aktuella kunskaper inom denna del av matematiken.
Wll
Handbok i finmekanik. K G Bertmarks, Malmö
1957. 773 s., ill. 88 kr.
Denna handbok är främst avsedd att ge mekaniker,
finmekaniker, elmekaniker, verktygsarbetare och
instrumentmakare kunskaper inom deras
fackområden. Den förutsätter därför endast de
grundläggande kunskaperna i matematik. Till grund för boken
ligger det tyska arbetet "Feinwerktechnik" av Knut
Hain, vilket översatts och bearbetats för svenska
förhållanden av Bärtil Ejerhed, verkstadschef vid
Statens Hantverksinstitut.
Boken är indelad i fvra avdelningar. Den första
avdelningen (14 s.) med titeln "Allmänt"
innehåller en kortare inledning men handlar i övrigt om
standardisering, väl tillrättalagt för svenska förhål-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
