Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 / 990 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Radiosignaler från Sputnik I, av Sven Gejer - Månrundtursraket, av WS

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enköpingsstationen, såväl på 20 MHz som på 40 MHz,
fig. 1. De första dagarna utgjordes
sändningarna på båda frekvenserna av pulser med ca
0,25 s varaktighet och ca 0,2 s mellanrum.
Pulserna sändes omväxlande på de båda
frekvenserna. Efter den 8 oktober bestod
sändningarna på båda frekvenserna i regel av
kontinuerlig bärvåg. Registreringen i fig. 1 är
märklig så tillvida att övergång ägt rum från
kontinuerlig bärvåg till pulser (kl. 03.05.45),
vilka sänts i drygt en minut, varefter bärvåg
åter sänds med ett kortvarigt avbrott för
pulser under 2—3 s (ca kl. 03.08.30). Man frågar
sig, hur växling mellan kontinuerlig bärvåg
och pulser åstadkommes. Ett i satelliten
inbyggt tidur kan ha manövrerat
växlingsanordningen, men det kan också tänkas att denna
fjärrmanövrerats från marken.

På grund av satellitbanans läge i förhållande
till ekliptikans plan har satelliten under sina
passager befunnit sig inom horisonten från
Enköping enbart nattetid. Signalerna på 40 MHz
har därför med enstaka undantag hörts endast
på natten. Satelliten uppsändes i nordostlig
riktning, då förnatt rådde i Sverige. (Sputnik 2
eller "Storsputnik" uppsändes tidigt på
morgonen den 3 november i sydostlig riktning;
dess signaler på 40 MHz har därför varit
hörbara under de passager som äger rum mellan
ca kl. 5 och 16 svensk tid.) På 20 MHz har
hörbarheten varit ganska regelbunden och god
även på dagen.

Tiden för satellitens passage från horisont till
horisont har varit 10—15 s och under denna
tid har sändningen på 40 MHz kunnat
registreras under ca 10 min, medan sändningen på
20 MHz varit registrerbar under betydligt
längre tid — av storleksordningen 30 min, varvid
dock maximal signalstyrka förekommit under
tiden för passagen från horisont till horisont.

Av registreringarna framgår att utpräglad
selektiv fädning förekommer, alldeles som vid
kortvågsförbindelse mellan två punkter på
jorden. Detta tyder på att flervägsöverföring äger
rum. En detaljanalys för att finna de olika
vägarna innebär ett omfattande arbete. I
princip uppstår denna typ av fädning genom
samverkan mellan olika strålar t.ex. mellan en
direkt stråle och strålar som trängt igenom
jonosfären och därefter reflekterats mot
jordytan och sedan mot jonosfären och kanske åter
mot jordytan osv.

Samverkan med strålar som reflekterats en
eller flera gånger mellan skikt inom jonosfären
kan även tänkas. Fig. 1 visar hur karaktären
hos denna selektiva fädning ändras under
satellitens passage.

Fig. 2. Frekvensmätningar på den ryska jordsatellitens sändare på 40 MHz utförda i, ——— Enköping och - - - Lyngby, Danmark, den 9—10 oktober 1957.

Frekvensmätningar har även utförts på den
danska kontrollstationen vid Lyngby, fig. 2.
Den starka dopplereffekt, som förekommer vid
satellitens stora hastighet, framgår tydligt av
kurvorna. Inflexionspunkten svarar mot det
läge där satelliten är närmast mätstationen. Av
dopplerfrekvensen, som erhålles ur kurvor
enligt fig. 2, fås hastighetskomposanten i radiell
riktning mot mätpunkten.

Värdefulla upplysningar om jonosfärens
egenskaper kommer att vinnas genom direkta
mätningar med instrument i satelliter —
mätningar av elektrontäthet, jordmagnetiska fältet och
ultraviolett strålning kan nämnas som
exempel. Men man får även möjlighet att genom
observationer på jorden göra iakttagelser om
t.ex. dämpningen i jonosfären, vilken hittills
undersökts dels genom bestämning av den
reflekterade pulsens styrka jämförd med den
utsända vid jonosfärsondering, dels genom
iakttagelser av radiostjärnors tindring, dvs.
variationer hos radiostrålningen från ifrågavarande
stjärnor, vilket fenomen man hittills bl.a. sökt
förklara genom rörelser av oregelbundenheter,
"vindar" inom jonosfären.

Genom mätningar på sändningar från
satelliter kan dämpningen i jonosfären studeras
t.ex. genom jämförelse av signaler från en
satellitsändare på lämplig frekvens i
decimetervågsområdet, t.ex. ca 500 MHz, med signaler
från en frekvens i metervågsområdet t.ex. 20
och 40 MHz.

Månrundtursraket. Ett projekt till en raket med
start och mål på jorden, vilken på tio dagar skulle
göra resan runt månen utan att använda något
bränsle under största delen av resan, har framlagts
i en intervju av Gleb Čebotarev, medlem av
Sovjetunionens Vetenskapsakademi.

Rundresan skulle kunna utföras av en 16,8 t
trestegsraket med ordinärt bränsle. Raketen skulle
följa en elliptisk bana vars mest avlägsna punkt
skulle ligga ca 30 000 km bortom månen. En dylik
resa skulle ge synnerligen värdefulla vetenskapliga
upplysningar särskilt om månens av människor
osedda baksida; månen saknar som bekant
atmosfär som kan verka siktförsämrande. I banans
kulminationspunkt skulle raketens hastighet i
förhållande till månen vara noll; i förhållande till jorden
skulle dess hastighet dock vara inemot 2 km/s.
Uppsändandet av en dylik raket fram och tillbaka
till månen erbjuder inte större problem än
uppsändandet av Sputnik, framhåller Čebotarev (enl.
Unesco).

        WS

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>