Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Andras erfarenheter - Skinnhindrande medel för lacker och färger, av HMe - Efterbehandling av formpressad nylon, av SHl - Fria radikaler, av SHl - Resultat av dricksvattenfluorering, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goda skinnhindrande medel får inte förlänga
tork-liden genom att hindra autoxidationen. Några av
dessa, t.ex. butyraldoxim, metyletylketoxim, har
högt ångtryck och avdunstar innan lacken hunnit
stelna, medan andra stannar kvar. Provning av
skinnhindrande medel utför man (enligt H A
Gard-ners metod) genom att hälla 50 ml lack i en 100 g
glasburk med kork varefter medlet tillsätts. Efter
kraftig omskakning får burken stå och innehållet
kontrolleras noga varannan vecka (Farbe und Lack
7 juli 1957 s. 348—349). HMe
Efterbehandling av fornipressad nylon
Enligt en tysk undersökning kan inre spänningar
i formpressade artiklar av nylon utjämnas genom
en värmebehandling, bäst i närvaro av vatten.
Materialets vattenabsorption och de förändringar av
dess egenskaper som härvid uppstår minskas
däremot inte.
Den effektivaste av fyra provade
behandlingsmetoder består i 48 h nedsänkning i 70°C vatten, därefter
10 h i en 150°C blandning av kaliumnitrit,
kaliumnitrat och natriumbikarbonat i förhållandena 5:4:1
och slutligen snabb kylning i vatten. Man fann att
t lasticitetsmodulen vid böjning för
poly-f-kapro-laktam, behandlad på detta sätt. steg från 240 till
550 kp/mm2. Fick materialet absorbera vatten,
försvann emellertid hela verkan av efterbehandlingen
(B Olsen i Kunststoffe 1956 h. 3 s. 131-134.
Euro-pean Technical Digests 1957 h. 5 s. 473). SHl
Fria radikaler
Relativt långlivade fria radikaler framställdes redan
tör 50 år sedan. De är vanligen kolväten med minst
30 atomer per radikal, t.ex. trifenylmetyl och
"levande" polymerer |Tekn. T. 1957 s. 562). Kortlivade
radikaler med enkel sammansättning eller enkla
atomer tycks först ha framställts av norrmannen
Vegard 1925—1935 genom bombardering av fruset
kväve med mycket snabba elektroner eller med
oc-partiklar. Under de senaste åren har emellertid
radikaler av denna tvp studerats vid National Bureau of
Standards.
Man erhåller härvid de fria radikalerna genom att
leda en gas genom en högfrekvent elektrisk
urladdning som alstras av en 2 450 MHz diatermiapparat
för medicinskt bruk, fig. 1. Den behandlade gasep,
som innehåller ett betydande antal fria radikaler i
starkt exciterat tillstånd, pumpas snabbt till en yta
kyld till 4°K där den genast stelnar till en fast
substans.
Med kväve erhölls härvid ett beslag som nästan
genast sände ut ljusgrönt ljus, synligt t.o.m. i ett
väl upplyst rum. När mera material kondenserats
iakttog man klarblåa blixtar. Om den fasta
substansen värmdes till 25°K eller högre temperatur, avgav
den blått ljus liknande en låga som fortplantades
genom materialet. Spektroskopisk undersökning
visade att ljuset till största delen består av fem linjer
i blågrönt och tre breda band i gult. Största delen
av det gröna ljuset måste antas komma från
exci-terade kväveatomer. Andra delar av ljuset sändes ut
av NO, NH och exciterade kvävemolekyler.
Experimenten visar att radikalernas livslängd är
flera timmar vid 4°K. Orsaken härtill är inte fullt
utredd, men det synes mest sannolikt att deras
rörlighet är så liten att de hålls skilda åt. En analys
av den blågröna delen av det utsända ljusets
spektrum anses visa att varje kväveatom fasthålls intill
en kvävemolekyl i en bestämd orientering.
När det fasta kvävets temperatur höjs blir de fria
atomernas rörlighet så stor att de kan sammanträffa
och reagera till kvävemolekyler. Härvid avges
energi, ungefär till hälften i form av ljus utsänt av de
nybildade molekylerna; resten är värme. Ur den
uppmätta energiutvecklingen har man beräknat att
det fasta kvävet innehållit minst 0,2 °/o fria atomer.
Behandlas syre på samma sätt, erhålles en klar.
glasig, fast substans som inte lyser. Man har
studerat dess ljusabsorption varvid man iakttagit ett
25-tal band och linjer fördelade över hela det
synliga spektret och delar av det ultravioletta och
infra-röda.
När det fasta syret värms till ca 20°K blir det
violett och är då en blandning av syre och ozon.
Halten av den senare växer vid fortsatt uppvärmning
och når upp till ca 30 %) av det införda syret. Vid
uppvärmningen reagerar fria syreatomer med
syre-molekyler till ozon. Utbytet av denna blir mycket
större än vid kommersiell tillverkning (Tekn. T.
1956 s. 271), vid vilken syrgasens ozonhalt sällan
överstiger 6 %> (G II Herzfeld & A M Bass i
Scientific American mars 1957 s. 91—102). SHl
Resultat av dricksvattensfluorering
En expertgrupp tillsatt av
Världshälsoorganisationen (WHO) konstaterar att experiment med
fluore-ring av dricksvattnet (Tekn. T. 1955 s. 955, 1017;
1956 s. 145) i 17 länder nu har visat att tänderna
faktiskt blir både bättre och mer motståndskraftiga
av fluor. Försökens omfattning framgår bl.a. av att
man i USA redan har erfarenhet från 1 500 städer
och kommuner som täcker en befolkning på 32
miljoner.
Fluoreffekten på tänderna synes vara densamma
vare sig fluor förekommer naturligt i vattnet eller
Fig. 1. Apparat för framställning och infrysning av
fria radikaler.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
