Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - Återställandet av Trollhätte kanal efter skredet vid Göta, av Tore Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenfallsverket fick hand om den plötsligt
uppkomna arbetsuppgiften.
Dagen efter skredet igångsattes terrestra
mätningar i form av pejlingar och inmätning av
nva polygonlinjer samt förberedelse för
flyg-fotogrammetrisk kartering av området genom
flygfotografering och inmätning av
horisontal-och vertikalstöd.
Med ledning av pejlingarna konstaterades, att
man med muddring av ca 65 000 m3 kunde
erhålla en provisorisk ränna i återstoden av
älvfåran med 25 m bottenbredd och 4,5 m djup.
Rännans dimensioner begränsades med hänsyn
till den ännu ej undersökta rasrisken. Den
skulle vara tillräcklig för att vid starkt
begränsad vattenföring släppa fram trafik i viss
omfattning. Två dagar efter skredet, alltså på
pingstdagen, var ett kanalverket tillhörigt
mindre mudderverk i arbete. Redan den dag då
raset skedde hade avtal om muddring träffats
med Skånska Cementgjuteriet, som fyra dagar
efter skredet hade mudderverket "Stockholm"
på platsen.
Utmed skredområdets norra del mötte
mudd-ringarna inga större svårigheter än borttagning
av utrasade träd. Utmed själva fabriksområdet
blev arbetet däremot betydligt svårare. Rester
av bryggor och andra byggnader samt
lyftkranar hade följt med skredet och låg i ett
virrvarr på botten. Speciellt besvärlig var en
ny-uppförd pumpstationsbyggnad av armerad
betong. Denna fick dels genom schaktning vid
sidan sänkas under blivande kanalbotten dels
försiktigt sprängas i bitar; med hänsyn till
risken för nya skred kunde ej stora laddningar
användas. Mängder av trävirke och betong
kunde emellertid ej tas upp av mudderverken,
utan en pontonkran anlitades härför.
Den 4 juli, dvs. fyra veckor efter skredet, var
den provisoriska rännan klar, och de i Vänern
instängda båtarna släpptes ut. Denna ränna
har använts så länge arbetena med den nya
farleden pågick. Rännans bredd medgav endast
enkelriktad trafik, och av säkerhetsskäl hölls
farleden endast öppen under den ljusa delen
av dygnet. För de båtar, som måste vänta på
passage, uppfördes provisoriska tilläggsbryggor
uppströms och nedströms skredområdet.
Den nya farleden
Så snart muddringarna för den provisoriska
rännan var igångsatta, påbörjades
utredningarna för den slutliga utformningen av farleden.
Ganska snart uppkom tanken på att leda den nya
farleden rakt genom skredområdets norra del.
Här hade vid skredet uppkommit en med
älvfåran parallell svacka, vars botten var belägen
endast obetydligt över älvens vattenyta. Att
utnyttja denna svacka för den nya farleden skulle
medföra många fördelar framför alternativet
att återställa älvfåran i sin ursprungliga
sträckning. Främst skulle man för framtiden slippa
den nämnda besvärliga kröken vid Kareberget.
Därtill skulle man vinna, att
muddringsarbete-na kunde pågå ostört av fartygstrafiken inom
en stor del av den nya farleden. De massor som
skulle bortmuddras blev i båda fallen ungefär
lika stora. Det beslöts därför, att ge den nya
farleden en ny sträckning, fig. 2.
Från Sulfit AB Göta förvärvades det
markområde, inom vilket den nya kanalen skulle
framdragas, och avtal träffades om rätt att inom
bolagets övriga område utföra erforderliga
arbeten för den nya farleden.
Förutsättningen för farledens dimensionering
var, att fartyg, som normalt trafikerar
farleden, skulle kunna framgå med en hastighet av
3—4 knop vid en vattenföring av 900 m8/s.
Detta medförde, att ledens våta area på den
sträcka, där den muddrades i gamla älvfåran,
blev 730 m2, och på den nya sträckningen, där
en del vatten kommer att framgå i den först
muddrade rännan, blev 550 m2. Härvid erhöll
farleden följande dimensioner:
Norra delen Södra delen
(nya kanalen)
Bottenbredd ........ 64 m 86 m
Bottenhöjd ......... —6,7m ö.h. —7,0 m ö.h.
Släntlutning ........ 1:2 1:2
De totala muddringsmassorna har beräknats
till något över 1 000 000 m3.
Med hänsyn till slänternas och de omgivande
markområdenas stabilitet måste omfattande
av-schaktningar och massförflyttningar utföras,
huvudsakligen på vänstra stranden. Dessa
massor beräknas utgöra ca 200 000 m3.
En modell av farleden i skala 1: 50 uppfördes
i Vattenfalls vattenbyggnadslaboratorium i
Älvkarleby. I modellen detaljstuderades
strömningsbilder m.m., och den detaljerade
utformningen av farleden gjordes med hjälp av
modellförsöken. I modellen studerades även
förhållandena under de olika byggnadsetapperna.
Arbetenas utförande
Det stod genast klart, att muddringsarbetena
måste utföras på kortast möjliga tid. Ytterligare
mudderverk skulle därför insättas, så snart
arbetsförhållandena det medgav. Några fler
tillräckligt stora mudderverk fanns ej tillgängliga
i landet, varför anbud på muddring
infordrades från utlandet. Detta resulterade i att ett
mudderverk, "Löwe", tillhörigt Steffen Sohst i
Kiel, engagerades för arbetet. "Löwe" anlände
till Göta den 4 juli. Vid denna tidpunkt hade
den provisoriska rännan blivit färdig, så att
ett av mudderverken kunde gå upp genom
denna och angripa på uppströmssidan, under det
att det andra arbetade på nedströmssidan. I
slutet av augusti hade arbetena på
nedströmssidan avancerat så långt, att det blev möjligt
att där insätta ytterligare ett mudderverk,
"Bo-land", tillhörigt samma företag.
De mest brådskande arbetena var emellertid
avschaktningarna på land. Schaktmassorna
uppgick som nämnts till ca 200 000 m3, och
med detta arbete sysselsattes ej mindre än 12
släpskopemaskiner och ett antal traktorer med
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
