Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 43 - Golvbeläggningar, av Christer Bring och Nils Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en slitstark och slät yta, som är lätt att sköta.
Under stark trafik repas emellertid ytan
varvid materialet kan förlora i utseende och bli
svårare att hålla snyggt.
Vinylplastgolv av olika fabrikat har ofta
mycket olika kvalitet, vilket främst ger sig
tillkänna i samband med skötseln. En del
fabrikat blir rena genom enbart våttorkning. På
andra får man där trafiken är stor "gångar",
som är mycket svåra att avlägsna, och
detsamma kan vara fallet med märken av
gummiklackar. I en del fall avger vinylplastgolv svag
lukt. PYA är känsligt för vatten och mjuknar
om man inte torkar upp noggrant efter våt
rengöring.
Vissa enskiktiga fabrikat har egenskaper som
påminner om de i nästa avsnitt beskrivna
hartsplattorna. De bättre fabrikaten av
hartsplattorna torde fortfarande vara att föredra
från skötselsynpunkt, medan
vinylplastmaterialen med undantag av PVA har bättre
mekaniska egenskaper och bättre beständighet
mot lösningsmedel. För att fungera
tillfredsställande kräver vinylplastgolv i allmänhet viss
skyddsbehandling med vattenvax. PVC kan i
bostäder med fördel användas i entréer, kök,
badrum och liknande utrymmen. Det passar
bra i starkt trafikerade utrymmen, t.ex. vissa
butiker och korridorer.
Hartsplattor
Hartsplattor (nomenklaturen är ej fastställd,
de kallas ofta "asfalttiles" efter den
amerikanska benämningen) består av olika
natureller konsthartser som bindemedel, främst
ku-maronplast, blandade med asbest och
eventuellt annat fyllmedel, t.ex. stenmjöl samt
pigment. Tidigare använde man asfalt i stället för
hartserna. Det går emellertid inte att
framställa plattorna i ljusa färger, om de
innehåller asfalt och därför har man i huvudsak
övergivit detta bindemedel. Massan valsas ut i
varmt tillstånd och stansas till plattor,
vanligen kvadratiska med sidan mellan 15 cm och
V. Tjockleken brukar vara 3,0 eller 3,2 mm.
Det finns enfärgade och marmorerade plattor
i färger över hela skalan.
Hartsplattor är hårda och spröda och får
därför inte läggas på fjädrande underlag, fig. 8.
De är termoplastiska och kan mjukna något vid
t.ex. kraftig solbestrålning och en del fabrikat
kan i samband därmed krympa. Hartsplattor
kan få kvarstående intryck av tunga möbler på
små fötter. De tål inte varaktig inverkan av
lösningsmedel, olja eller fett. Använder man
olämpliga rengöringsmedel eller oljevax till
skyddsbehandling skadas materialet så
småningom. Ett flertal fabrikanter tillhandahåller
emellertid en specialkvalitet, som är beständig
mot sådana oljor och fetter som förekommer
vid matlagning. Hartsplattor av olika fabrikat
har ofta mycket olika kvalitet, vilket främst
ger sig till känna i samband med skötseln. De
högre kvaliteterna hör till de
golvbeläggningsmaterial som är lättast att sköta.
Hartsplattor lämpar sig inte för lokaler där
det förekommer mycket vatten på golvet, t.ex.
entréer direkt från det fria. I övrigt kan de
användas i de flesta utrymmen i bostäder,
kontor m.m. I tamburer och kök är de utmärkta
om de sköts rätt.
Gummi
Gummimattor tillverkas genom att gummi
blandat med fyllmedel och pigment valsas till rätt
tjocklek, varefter de vulkaniseras i särskilda
pressar. Tjockleken varierar för olika fabrikat
mellan 3 och 5 mm. Gummimattor brukar vara
1—2 yard breda. Gummiplattor vanligen i
storlekar mellan 25 X 25 cm och 50 X 50 cm
stansas ur mattor. Gummigolv är i allmänhet
marmorerade och finns i ett stort antal färger.
Vissa fabrikat har kvaliteter som är utförda i
två skikt, ett övre marmorerat och ett undre
svart skikt, vilket ger en billigare produkt.
Gummigolv av olika fabrikat har ofta mycket
olika kvalitet, vilket ger sig till känna i
samband med skötseln och eventuellt kan medföra
tillpassning i efterhand. Det finns fabrikat som
är så beskaffade att de under inverkan av
trafik, möbelbelastningar m.m., utvidgar sig i
golvplanet. Detta medför att kanterna lossnar
och böjs upp så att man får beskära och klistra
dem på nytt, fig. 9.
Gummigolv av vanlig kvalitet tål inte varaktig
inverkan av lösningsmedel, olja eller fett. Ett
flertal fabrikanter tillhandahåller emellertid
fett- och oljebeständiga specialkvaliteter.
Använder man olämpliga rengöringsmedel eller
oljevax till skyddsbehandling skadas materialet
så småningom. Ytan kan svälla och bli klibbig
eller också kan den bli skrovlig och sprickig.
Fig. 10. De
flesta tunna [-golvbeläggningar-]
{+golvbeläggning-
ar+} skadas av
stolar på rullar.
Bilden visar
korkplattor, där
korkgryn undan
för undan
lossnat och
efterlämnat gropar i
ytan.
1044 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
