Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 45 - Utbildning inom atomenergiområdet vid KTH, av Ragnar Woxén - Nya metoder - Återvinning av kemikalier vid sulfitcellulosaprocessen, av SHl - Billig maskin för 14 MeV neutroner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagas — i viket fall medel lill kompletterande
nybyggnader måste anvisas — uppskattas
byggnadskostnaderna till 2 Mkr; för utrustning av
laboratorierna beräknas 2,5 Mkr och för de
årliga löpande utgifterna 0,5 Mkr.
Den sammanlagda engångskostnaden vid KTH,
tillhopa 4,5 Mkr, vilken fördelas på några år
samt årskostnaden 0,5 Mkr är försvinnande vid
sidan av det totalbelopp som måste investeras
inom atomenergiområdet under de närmaste
åren. Härtill kommer emellertid ytterligare
kostnader sammanhängande med att högskolan
bl.a. med hänsyn till det nytillkommande
behovet av ingenjörer med vidareutbildning
inom atomenergiområdet måste öka sin
intagning vid vissa avdelningar. Det är sålunda
möjligt att avdelning F bör ökas från 30 till
45—-50 och avdelning B från 45 till 55—60. För att
detta skall möjliggöras erfordras i första hand
nybyggda lokaler för de båda lägre
årskurserna. Oberoende härav blir denna utbyggnad
relativt snart nödvändig då avdelning B måste
ta vissa på en vind iordningställda ritsalar i
anspråk för laboratorieändamål.
Icke oväsentligt ökat antal mekanister
kommer att erfordras inom hållfasthets- och
konstruktionsområdet och för
värmeöverföringsproblem vid reaktorer och härtill kommer att
det mycket viktiga området värme- och
sanitetsteknik är klart eftersatt. Nu förhåller det
sig lyckligtvis så att högskolans utbyggnad i
vad avser laboratorier för avdelning M icke är
klar och därför lätt kan planeras så att de nu
tillkommande behoven blir tillgodosedda.
Vad högskolans lokalfrågor i övrigt beträffar
må nämnas att nybyggnaderna för avdelning S
pågår för fullt, att utbyggnaden för V och K
är avslutad samt att för A provisoriska lokaler
finns så att avdelningen nu har 72 studerande
men att härför en permanent byggnad så
småningom måste uppföras. Om man anlägger det
betraktelsesättet att redan färdiga utbyggnader
icke onödigtvis bör ändras men att ökat
ingenjörsbehov föreligger inom landet blir den
naturliga åtgärden att utbygga
parallellavdelningarna vid CTH till samma storlek som vid KTH.
Avdelningarna V som nu har 68, K 26 ocli A
50 platser vid CTH planeras nu. Naturligast
synes mig vara att dessa avdelningar gåves
samma kapacitet som nu förefinns vid KTH,
nämligen 90, 64 och 72 platser.
Slutord
Frågan om de båda högskolornas framtida
storlek ankominer det på den nu sittande
Universitetsutredningen att ta ställning till och
utredningen måste därvid även beakta med den
ökande licentiatutbildningen sammanhängande
behov. Oin man på högsta ort kommer att
acceptera KTH-kommitténs förslag att
utbildningen inom atomenergiområdet skall ske
såsom en fortutbildning lagd efter den normala
högskolekursen ankommer det på
statsmakterna att snarast ta ställning till huruvida denna
mot bakgrunden av kostnader och personal-
problem skall inrättas vid båda de tekniska
högskolorna eller först komma till stånd vid
KTH. Något speciellt högskoleintresse att så
sker föreligger icke, men då det gäller en
fort-utbildning av liögskoletekniker bör
utbildningen vara förlagd till en teknisk högskola, och
en nödvändig förutsättning för ett gott
resultat är att utbildningsanstalten har direkt
tillgång till en lämplig försöksreaktor — något som
högskolan har genom den hos AB Atomenergi
vid Drottning Kristinas väg befintliga
reaktorn Rl.
Det kommittéförslag för vilket jag i det
föregående redogjort avgavs av högskolan den 8
maj 1957 och ligger nu på K. M:ts bord.
Snabbaste möjliga utbyggnad av
utbildningsmöjligheterna inom atomenergiområdet är en
nödvändig förutsättning för att atomenergien utan
tidsutdräkt och på ett rationellt och
ekonomiskt sätt skall kunna utnyttjas inom landet.
Statsmakterna bör snabbast möjligt handlägga
denna fråga och åtminstone bör ett
principbeslut fattas vid 1958 års vårriksdag.
nya metoder
Återvinning av kemikalier vid
sulfitcellulosa-processen
Vid kokning av ved med natriumsulfit måste
natrium och helst också svavel återvinnas. Detta kan
utföras på flera sätt (Tekn. T. 1956 s. 132; 1957
s. 702). En ny metod skall nu studeras i USA i en
skala på 50 t/dygn massa. Man skall bearbeta en
blandning av lut från neutral och sur kokning.
Den nya metoden skiljer sig från de tidigare i
hanteringen av natriumsulfid-karbonatsmältan som
erhålls vid lutens förbränning. Smältan löses i
vatten på vanligt sätt, men lösningen indunstas varvid
natriumkarbonat kristalliserar ut och skils från.
Moderluten går till lutindunstningen och cirkulerar
alltså. Härigenom överförs all sulfid i smältan
direkt till svaveldioxid utan frigörande av svavelväte
(Chemical Engineering juli 1957 s. 146). SHl
Billig maskin för 14 MeV neutroner
Vid University of California har man fått en 400 kV
Cockcroft-Walton accelerator för positiva joner.
Denna acceleratortyp är relativt enkel och billig;
hela anläggningen med tillbehör och byggnad
kostar 150 000 $. Den ger ganska liten partikelenergi
men i stället hög jonström, upp till 400 |iA, vid
konstant spänning. Härigenom är den värdefull som
källa för ett stort flöde av monoenergetiska
neutroner.
Acceleratorn är placerad i en underjordisk
byggnad (4,5X9X6 m), genom en underjordisk gång
förbunden med ett kontrollrum (3X3 m golvyta).
Strålskyddet över acceleratorrummet, som består
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
