Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 45 - Automatisk kontroll av krutstubin, av Nils H Carlborg - Fibrer av linjär polyeten - Aluminiums korrosion i atomreaktorer, av Gunnar Gabrielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
metod vid vilken flera stubiner samtidigt dras
förbi en fluorescensskärm och genomlyses med
röntgen kan anses tillfyllest, då den fordrar
mycket personal och mänsklig kontroll aldrig
kan bli absolut säker.
Vid AB Bofors Nobelkrut finnes en
anläggning för automatisk röntgenkontroll av
pentyl-stubin. Nils Strandeli, som byggt den, har vid
AB Nora Tändrörsfabrik konstruerat en
motsvarande försöksanläggning för
svartkrutstu-bin. Metoden grundar sig på att svartkrutet har
flera gånger större absorptionsförmåga för
röntgenstrålarna än vad textilfibrerna eller
isoleringen har.
Den kontinuerliga röntgenövervakningen sker
under isoleringen. Stubinen rör sig med en
hastighet av ca 1 m/s och det fordras att även
en "krutmista" på endast 1 mm skall
konstateras och märkas ut. Apparaten är uppbyggd
kring ett röntgenrör för likspänning.
Växelspänning kan ej användas ty då skulle
apparaten bli "periodiskt blind".
Röntgenrören arbetar vid 15 kV, har
kopparanod och fönster av glimmer-beryllium samt
är monterade i var sin fullständiga skyddshuv
i vilken två slitsar kan öppnas för
röntgenstrålarna. Rören kyls med rinnande vatten,
och i avloppen finns vattentryckskopplare som
kopplar ifrån högspänningen om
vattenmängden underskrider ett visst värde.
Ledapparaten, fig. 2, kring röntgenröret
utgöres av ledrullar för styrning av stubinen
Fig. 2. Ledapparaten vid röntgenröret, sedd från
ingångssidan.
såväl i horisontell som i vertikal led för att
den skall ledas absolut rätt förbi öppningen
för röntgenstrålen. Vid krutavbrott tränger
strålen genom stubinen samt genom ett litet
fönster i kåpan omkring en fotomultiplikator
och belyser en fluorescensskärm, där den ger
upphov till en strömstöt. Denna ström
förstärkes så att den kan påverka en färgspruta
genom ett relä. Färgsprutan märker felet på
stubinen med en fin färgstråle.
Försöksanläggningen kördes i gång i mars
1955, och då den fungerade till full belåtenhet
har den nu byggts ut för hela tillverkningen.
I början var känsligheten för stor. En
förtunning av krutkärnan med endast en tredjedel
märktes, och för mycket stubin avlägsnades.
Emedan en så liten inskränkning i krutkärnan
ej medför någon ändring i brinntiden eller
brinnegenskaperna överhuvud taget har
känsligheten nu nedsatts så att stubinen färgas,
endast om en tredjedel eller mindre av
krutkärnan är kvar. Apparaten märker ofelbart
även fel, fig. 3, som inte markerats av
spinnsalarnas kontrollorgan.
Fibrer av linjär polyeten (lågtryckspolyeten) har
större seghet, högre mjukningspunkt och större
dimensionsstabilitet än tidigare tillgänglig
polyeten-fiber. Man kan därför nu tillverka mycket stark
en-fibertråd och slitstarka tyger med en
mjukningspunkt över 100°C. Polyetenfiber är billigare än
nylon och saran varför den är tilltalande för
industriellt bruk.
Fig. 3.
Röntgenfotografi av
felaktig stubin
som märkts av
den
automatiska kontroll-apparaten men
inte upptäckts
av
spinnmaskinens kontrollorgan.
1094 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
