Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 47 - Västtysk återuppbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höghusen i Hansaviertel uppfördes
"naturligtvis" — eller skulle uppföras — med
bärande delar av betong enligt metoder som svenska
byggare inte är främmande för. Bärningen
koncentrerades i huvudsak till innerväggar,
trapphusväggar och pelare — skelettkonstruktion —
som uppfördes antingen med förtillverkade
element eller göts på platsen. Även på
fyra-och femvåningshusen förlades den
huvudsakliga bärningen på byggnadens inre delar så att
ytterväggarnas funktion i första hand blev
isolerande. Som fasadmaterial användes både
keramiska plattor och eternit-plattor. Särskilt
eternitens mångskiftande användning på
Inter-bau var anmärkningsvärd. Man anar, att det
är ett material, som kommer. Ett intressant
användningsområde för eterniten var som plank
kring några av småhusens gårdar, fig. 4 och 5.
Flera av småhusen i ett plan uppfördes av
våningshöga lättbetongplank. I andra
användes både betong och tegel som
ytterväggsmaterial. Trä användes i mycket liten
utsträckning. Anmärkningsvärd var den flitiga
användningen av plana, pappbelagda tak. Man fick en
god inblick i vad denna tekniskt
omdebatterade konstruktion ger för möjligheter till goda
stadsplaner och trivsamma bostäder.
Bostäderna inom Hansaviertel uppvärms i
huvudsak med fjärrvärme. Enplansbyggnaderna
uppvärms dock på elektrisk väg, bl.a. därför
att anslutning till fjärrvärmeverk skulle bli för
dyr (Tekn. T. 1957 s. 1122).
Byggmetoderna för Hansaviertel-husen gav
inga impulser i någon riktning; man
konstaterade bara, att mekanisering och
elementbyggeri hade ungefär samma former som i Sverige.
Slutord
Interbau har visat världens byggfolk hur
västtyska kolleger tagit sig an de svåra
återuppbyggnadsproblemen och hur de lyckats. Det är
en bländande manifestation av vilja och
förmåga att bygga upp det som under
deprimerande förhållanden brutits ner, en
manifestation, som ter sig särskilt stark mot bakgrunden
av de många orörda ruinerna i Östberlin.
Interbau har samtidigt varit ett mycket
intresseväckande debattinlägg inom
byggnads-och bostadsområdet. Där gavs anledning till
diskussioner om stadsplanering och hustyper,
bostadsplaner och möblering, om material och
konstruktioner, byggmetoder etc. Många har
fått impulser för sitt arbete; andra har kanske
inte fått något med sig hem. Men alla har haft
något att debattera med kolleger. Hn
Litteratur
1. Gustavsson, J: Bostadsbyggande och bostadspolitik i den
västtyska förbundsrepubliken, att bo 1954 s. 18—25.
2. Deutscher Stådtebau 19i5—1957, Bundesminister für
Woh-nungsbau och Deutsche Akademie für Städtebau med
Landes-planing, Berlin 1957.
3. European housing trends and policies in 1956. United
Nations, Genève 1957.
4. Rappaport, P: Ruhrområdets återuppbyggnad. Tekn. T.
1950 s. 161—168.
Fig. 4. Ar de
närliggande
höghusen
besvärande för
småhusen? Det
svenska
tiovåningshuset (arkitekter Samuelsson och
Jaenecke,
Malmö) sett
från Ernst
Ludwigs
småhus (Tekn. T.
1957 s. 1137);
upptill inifrån,
nedtill från
utsidan av en
gård.
Fig. 5. Plank av
U-formad
eter-nit kring
inbyggd småhus-gård.
Fig. 3. Modell av bostadsområde med blandad höghus- och
småhusbebyggelse.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
