Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Projektering, av Karl arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stationens allmänna utformning
Redan vid valet mellan en- och
tvåstations-alternativen skisserades naturligtvis för
vartdera av dessa flera olika planlösningar. Då
utformningen av tvåstationsalternativet här är
av mindre intresse, skall endast beröras de
olika underalternativen till
enstationsalternati-vet, fig. 2.
Bortsett från en tänkbar lösning med
maskinstationen invid nuvarande Norrfors
kraftstation och med enbart avloppstunnel hade alla
de övriga skisserade alternativen ett
gemensamt drag, nämligen ett tillopp på älvens
högra strand.
I ett alternativ — Al det sedan valda —
bestod tilloppet av en 2 km jord-bergkanal med
kraftstationen placerad uppströms Klabberget.
I ett andra A2 placerades stationen i
bergpartiet mitt för Klabböle och med tilloppet i
form av förut nämnda jord-bergkanal pius
tunnel genom berget pius bergkanal längs
bergsidan till stationen. I ett tredje alternativ A3
placerades kraftstationen omedelbart nedströms
Klabberget med tillopp i form av samma
jord-bergkanal pius ytterligare 3 km bergkanal i
bergsluttningen eller tilloppstunnel genom
berget.
Några av dessa skiljer sig ju rätt markant
från de typer vi vant oss vid under många
decennier och liknar mera dem, som var vanliga
vid sekelskiftet och även nu i vissa länder. En
av nackdelarna med långa öppna
tilloppskanaler, nämligen avkylningen vintertid av vattnet
med risk för iskravning, medförde speciella
studier och stora dimensioner på
vattenvägarna. Fördelarna skulle å andra sidan bl. a. vara,
att man i händelse av sämre berg hade
anläggningen uppdelad i flera tunnel- och
bergkanal-delar samt att underjordsarbetena totalt blev
av mindre omfattning. Jämförelsen av
alternativen visade, att anläggningskostnaden för det
först nämnda, dvs. det sedan valda, skulle bli
ca 5 Mkr. lägre än för det bättre av de övriga.
Val av utbyggnadsstorlek
Vid valet av utbyggnadsstorlek för Stornorrfors
hade man att ta hänsyn till att drivvattnet
kommer dels från den snart relativt välreglerade
huvudgrenen av Ume älv, dels från den för
lång tid oreglerade Vindelälven.
Utredningar, baserade på sedvanliga
förutsättningar, gav till resultat, att en
utbyggnads-vattenföring av 600 m3/s skulle vara
ekonomiskt motiverad, då stationen tages i drift, men
att en utbyggnadsvattenföring av cirka 800
mVs skulle vara motiverad, om Vindelälven
regleras inom en relativt snar framtid. Om
denna senare tidpunkt inträffade relativt sent,
kunde en utbyggnad till 800 m3/s redan från
början icke anses ekonomiskt motiverad,
under det att den skulle vara starkare motiverad,
om denna tidpunkt kom relativt snart.
Ökningen av utbyggnadsvattenföringen från
600 till 800 m3/s skulle vid idrifttagandct av
stationen ge en effektökning på bortåt 120 MW,
under det att energiproduktionen endast skulle
öka med 100 MkWh/år, varav praktiskt taget
allt endast under sommartid. Med hänsyn till
att denna ökning av utbyggnadsvattenföringen
endast skulle ge toppeffekt under ett stadium,
då man kunde förvänta relativt god tillgång på
effekt i andra kraftstationer och med hänsyn
till att det framtida stadiet kunde dröja,
ansågs det lämpligast att utbygga Stornorrfors i
två etapper, varvid vissa förberedelser för den
senare etappen skulle göras redan från början.
En annan fråga i samband med bestämmandet
av utbyggnadsstorleken för Stornorrfors
kraftstation var, huruvida det kunde vara
ekonomiskt motiverat att ha kvar nuvarande
Norrfors kraftstation — visserligen efter omfattande
ändringar i samband med dämningshöjningen
—- för att utnyttja överskottsvatten, som ej
kunde utnyttjas i Stornorrfors. Med hänsyn till dels
de ökade anläggningskostnaderna och de
relativt stora ökningar i årskostnaderna, dels den
begränsade energiproduktionen under
önskvärd tid, fann man det vara ej ekonomiskt att
för framtiden bibehålla Norrfors kraftstation.
Val av antal aggregat och turbintyp
Vid den stora fallhöjd (75 m), som det här är
fråga om, har det hittills varit brukligt att
använda francisturbiner, åtminstone då det
gäller så stora vattenföringar som i detta fall.
Med hänsyn till den vinst i antal aggregat,
effekt och energiproduktion, som skulle kunna
erhållas med kaplanturbiner, gjordes ingående
undersökningar om möjligheten att använda
kaplanturbiner. Efter noggranna
kostnadsjämförelser framkom till slut två huvudalternativ,
det ena med 3 aggregat och kaplanturbiner och
det andra med 3—4 aggregat med
francisturbiner. Den ekonomiska fördelen med
kaplan-alternativet skulle vara 10 MW högre
maximieffekt och några tiotals miljoner
kilowattimmar högre energiproduktion. Denna fördel
skulle dock erhållas till ett relativt högt pris.
Då denna ekonomiska jämförelse ej gav
något klart utslag, blev det en annan synpunkt,
som vägde tungt vid valet av turbiner.
Stornorrfors avsågs på grund av storlek, läge och
regleringsmöjligheter att utnyttjas för
frekvensreglering. Några av de största kraftstationerna,
t.ex. Harsprånget, som nu utnyttjas i stor
utsträckning för frekvensreglering, har
francisturbiner. Erfarenheterna av dessa är mycket
goda, vilket får tillskrivas de goda
regulatorerna men även i stor utsträckning turbintyper
En nackdel med frekvensreglering vid
kaplanturbiner är att under regleringsförloppet
löp-hjulsskovlarna icke hinner med lika snabbt som
ledskenorna. Följden blir en avsevärd
verk-ningsgradsförsämring i början av de snabbare
regleringsförloppen och en sämre reglering.
Detta i kombination med att kaplanturbiner av
denna storlek aldrig tidigare konstruerats för
så stora fallhöjder, medförde, att man för
Stornorrfors valde turbiner av francistyp.
1156 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
