Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Det ryska atomenergiprogrammet, av SHl - Högskoleingenjörerna i Sovjet, av Bd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor utbränning att bränslekostnaden inte blir
orimlig.
Beräkningar för kraftreaktorer lär visa att
man kan åstadkomma reaktiva zoner som kan
arbeta under lång tid utan omladdning.
Energiutbytet uppges kunna bli 240 000 MWh/t
bränsle, dvs. avsevärt mera än de 60 000—
84 000 MWh/t som beräknats för
atomkraftverk under byggnad.
Fullstort kraftverk
med tryckvattenreaktorer
Den intressantaste delen av det ryska
programmet synes vara det kraftverk som byggs i
europeiska Ryssland och vars första sektion skall
vara färdig 1960. Verket skall bestå av två lika
enheter var och en med en reaktor för 760 MW
värmeeffekt och tre turbingeneratorer var och
en för 70 MW eleffekt. Totalt skall verket
alltså ge 420 MWr eleffekt ur 1 520 MW
värmeeffekt. Kraftprocessens verkningsgrad blir
alltså 27,6 %.
Reaktorns arbetstryck är 100 at. Kylvattnet
går i sex kretsar, var och en med en
cirkulationspump och en horisontell värmeväxlare
(fig. 1). I rörledningarna, som har 550 mm
yttre diameter, finns hydrauliskt och elektriskt
manövrerade avstängningsventiler så att vilken
krets som helst kan skiljas från reaktorn.
Vattnets flythastighet genom reaktorkärnan är
nominellt 27 300 m3/h. Dess ingående
temperatur är 250°C och dess utgående 275°C.
Flyt-hastigheten i rören är 7,6 m/s och tryckfallet
i en krets 4,6 at. Enligt en uppgift2 passerar
vattnet först nedåt mellan reaktortankens vägg
och reaktorkärnan och sedan uppåt genom
kärnan; enligt en annan3 går det först nedåt
genom kärnan och sedan uppåt mellan kärnan
och tankväggen (fig. 1).
I värmeväxlaren avger kylvattnet värme till
en sekundärkrets. Den våta, mättade ånga som
bildas i denna torkas i en ångseparator i
värmeväxlarens överdel. Kylvattnet från reaktorn
pumpas genom tubslingor av rostfritt stål med
sammanlagt 1 290 m2 värmeöverföringsyta per
värmeväxlare. Manteln av låglegerat stål är
konstruerad för 50 at arbetstryck. Vid
värmeväxlarens ångutlopp är trycket normalt 32 at
men kan stiga till 50 at när verket är obelastat.
Varje värmeväxlare ger 230 t/h ånga;
matar-vattentemperaturen är 192°C. Sekundärkretsen
är i övrigt av vanlig konstruktion. Två
värmeväxlare betjänar en turbingenerator.
Reaktorkärnan, som är 3,0 m i diameter och
2,5 m hög, har utformats till en korg, i vilken
finns 349 paket, innehållande
urandioxidele-ment med 10,2 mm diameter. Bränsleelementen
är placerade vid innerväggarna av en
sexkan-tig hylsa av 2 mm zirkonium (fig. 2). Hylsorna
är 3 200 mm långa och 165 mm i diameter; de
placeras i ett triangulärt gitter.
Bränsleelementen upptar 2 505 mm längd i hylsornas övre
sexkantiga del; deras nedre del, som är
cylindrisk, passar i hål i korgens botten.
Reaktortanken är cylindrisk, 3,8 m i diameter
och 12 m hög. Enligt en uppgift2 har den
ellip-soidisk botten och plan topp; enligt en annan1
är såväl bottnen som toppen halvsfäriska (fig.
1). Tanken görs av liöghållfast, värmehärdigt
stål med 50 kp/mm2 0,2-gräns vid 325° C,
invändigt klätt med rostfritt stål.
Godstjockleken är 100 mm i den undre och mellersta
delen och går upp till 180 mm i toppen.
Tanken väger tom 420 t. Den skyddas mot
neutronstrålning med 40—50 mm stål och ett 200
mm vattenskikt.
Reaktorn regleras genom utbyte av klyvbart
material mot neutronabsorberande. Därför är
ett antal bränslepaket rörliga och försedda med
neutronabsorberande ändstycken.
Finregleringen sker med två reglerstavar. Sex paket är
neutronabsorberande och tjänstgör som
säkerhetsstavar. Reaktoreffekten regleras automatiskt så
att kylvattnets medeltemperatur i reaktorn hålls
vid 262,5°C. Kylvattenströmmen hålls konstant.
En ändring av ångförbrukningen medför därför
en ändring av ångtrycket från normalt 32 at till
50 at vid tomgång.
En reaktors kylvattenkrets innehåller 235 m3
vatten som renats i en avsaltningsanläggning
för 20 t/h. För att hålla kylvattnets
radioaktivitet under en viss nivå skall man ta ut 24 m3/h
till en reningsanläggning där vattnet
destilleras varefter det ånyo pumpas in i
kylvattenskretsen. Den radioaktiva destillationsresten
lagras i behållare av armerad betong. Enligt
fig. 1 tycks vattenreningen vara betydligt
enklare.
Atomkraftverkets anläggningskostnad blir
givetvis avsevärt större än ett ångkraftverks med
samma effekt. Dess verkningsgrad blir relativt
låg, och det inre kraftbehovet blir 7,45 % vilket
är något mer än för ett ångkraftverk. Trots
detta uppges att priset på elenergin inte väntas
bli högre för atomkraftverket än för
motsvarande ångkraftverk i den del av Ryssland där
bränslepriset är högt. SHl
Litteratur
1. Russia’s A-poiver program much like American, Belgrade
reports reveals; first big station like PWR. Nucleonics 15
(1957) juli s. 20—22.
2. The Russian i20 MW power station. Nuclear Engng 2
(1957) s. 431—436.
3. Enigma variations. Engineering 22 nov. 1957 s. 668—669.
Högskoleingenjörerna i Sovjet. På 40 år har
antalet arbetare och tjänstemän i Sovjet fyrfaldigats
medan antalet "specialister" med högre utbildning
har tjugofaldigats. Antalet högskoleingenjörer är nu
30 gånger så stort som 1917. År 1957 studerar 1 °/o
av befolkningen vid högskola. 1956 utexaminerades
71 000 högskoleingenjörer. I medeltal finns det i
Sovjet 2,5 högskoleingenjörer per 100 arbetare.
Ingenjörerna utgör nu 27,4 °/o av totala antalet
högskoleutbildade.
Av hela antalet högskolestuderande utgörs i
Sovjetunionen 65 °/o av ingenjörer, matematiker, fysiker
och kemister (Promyslenno-ekonomiceskaja Gazeta
1 nov. 1957). Bd
Fig. 2. Paket
uv
bränsleelement
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
