Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Tysk järnhanterings behov av inhemsk järnmalm, av E R—s - Klarälven tog huvudvattenledningen i Deje - Marknaden för regulatorer - En ångpanneexplosion per dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysk järnhanterings
behov av
inhemsk järnmalm
622.341.1(43) : 669.1
Behovet av en ökad järnmalmsbas inom landet
påpekas allmänt av ledande tyska industrimän
på järnhanteringens område1. De länder, som
är anslutna till Montanunionen, kan icke öka
sin produktion av stål utan att samtidigt öka
framställningen av malmjärn eller tackjärn
beroende på den knappa tillgången på järnskrot2.
Den starka ökningen av stålproduktionen i
Västtyskland tvingar därför den tyska
järnhanteringen att antingen öka produktionen eller
också importen av järnmalm. Då man i
framtiden icke vill bli helt hänvisad till import av
järnmalm, söker man nu utvidga den inhemska
brytningen. Detta kan ske på två sätt.
Dels kan man öka brytningen i redan
öppnade järnmalmsfyndigheter. Sålunda har
utredningen visat att man genom anläggning av
nya schakt med uppfordringsanordningar kan
öka kapacitetsgränsen upptill 1,2 Mt/år för
distriktet Harzvorland (landet norr om Harz).
Genom utbyggnad av driften i
järnmalmsgruvan Damme i distriktet Osnabrück räknar man
med att redan 1960 uppnå en produktion av
0,9 Mt och 1965 1,2 Mt.
Dels har man genom malmgeologiska
undersökningar och provborrningar påvisat nya
järnmalinstillgångar, men dessa kan man
endast utnyttja genom att bygga helt nya
uppfordringsschakt och förbereda dem för
brytning, vilket tar lång tid. Om man räknar med
att järnmalmsproduktionen är av samma
betydelse för Västtyskland som kolbrytningen,
skulle man ge nystartade järngruvor liknande
skattelättnader framför allt genom samma
avskrivningsmöjligheter som för nyöppnade
kolgruvor.
Under 1956 spreds uppgifter3 att en ny stor
järnmalmsfyndighet påträffats i mellersta
delen av Västtyskland. Det gällde ett område vid
Gifhorn norr om Salzgitter, där man i
korallo-olitskikt i formationen Malm påträffat lager
med 24—33 % Fe på ett djup av 800—1 500 m.
Malmtillgångarna har hittills uppskattats till
över 2 000 Mt. Först ämnar man avsänka ett
undersökningsschakt till 1 100 m djup och
förbereda en brytning av 5 000—10 000 t/dygn
malm. Detta beräknas ta 6—10 år och kosta
25—30 DM per ton och år i investeringar eller
ca 100 MDM. Gruvans namn är Konrad.
Montanunionens investeringsutskott4, som
företagit en resa genom zonrandområdena norr
om Harz, omfattande Peine, Braunschweig och
Gifhorn är intresserat av att en järnmalms-
brytning snarast möjligt kommer till stånd.
Den bästa malmen synes ligga på 600—1 250 m
djup; på vissa ställen håller den 34—44 % Fe.
Den är således jämförbar med Lothringens
minetter men har ej deras höga fosforhalt.
Inom den östliga delen av detta malmområde
skulle man kunna avsänka minst tio schakt
med 1 000 man anställda vid varje. Detta skulle
vara tillräckligt för en produktion av minst
15 Mt/år. Utskottet kommer att överta
borgensförbindelserna och bevilja långfristiga lån.
Efter de lyckade borrningarna vid Gifhorn
har man utfört provborrningar även vid
Friede-burg3 sydväst om Wilhelmshafen. Enligt
meddelande från Niedersachsens
finansministerium har man där vid en oljeborrning till 1 700
m djup påträffat ett 14 m mäktigt
järnmalmslager, som enligt experter skall ha mycket stor
utsträckning. Man håller på att undersöka
möjligheterna för en brytning på 1 700 m djup.
Sedan man infört en viss arbetstidsreglering
inom stenkolsbrytningen är det meningen att
göra detsamma inom järnmalmsbrytningen i
Västtyskland1. Man är redan överens om att
inställa driften två dagar per månad.
Arbetsgivarna fordrade dock att tariffen skulle löpa
vidare till utgången av 1958 och att lönerna
skulle vara stabila till utgången av 1957.
Under de senaste åren har leveranserna av
tyska järnmalmer till Ruhrområdet gått
tillbaka. Medan de 1952 uppgick till 8,0 Mt, kan
man för 1956 icke räkna med mer än 6,7 Mt.
Detta beror i första hand på att hyttorna i
Salzgitter ökat sin järnmalmskonsumtion. För
Rennverfahren i Salzgitter har redan en ny
anläggning gått i drift till två tredjedelar, och
den sista tredjedelen sätts i gång i början av
1958. Hyttorna i Ruhr kommer då att erhålla
600 000 t/år av producerade järnlupper.
E i?—s
Litteratur
1. Probleme des Eisenerzbergbaues. Bergbauwissenschaften
4 (1957) h. 2 s. 51.
2. Skrotproblemet i Montanunionen. Jernkont. Ann. 14i
(1957) s. 596—600.
3. Zu den Eisenerzvorkommen im mitteldeutschen Malm.
Z. angew. Geologie 3 (1957) s. 5—6.
4. Erzlager sollen erschlossen werden.
Bergbauwissenschaften 4 (1957) h. 1 s. 52.
5. Eisenerz aus 1 700 m Teufe? Bergbauwissenschaften 4
(1957) h. 2 s. 52.
Klarälven tog huvudvattenledningen i Deje vid
en översvämning hösten 1957. Situationen räddades
snabbt genom att man lade ut fyra plastledningar
under älven som ny huvudledning, kort före första
köldknäppen, som skulle ha stoppat den
provisoriska vattentillförseln som var ordnad via
brandslangar.
Marknaden för regulatorer för värme och
ventilation är, enligt uppgift av Billman-Regulator, i
Sverige 2 kr. per invånare och år, i Storbritannien
50 öre, i Tyskland och Frankrike 20 öre per
invånare och år.
En ångpanneexplosion per dag var
genomsnittsvärdet omkring 1890.
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
