Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 6 - Förpackningen som rostskyddshjälpmedel, av Erik Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förpackningen
som rostskyddshjälpmedel
Laboratoriechef Erik Wallenberg, Lund
621.798.1 : 620.197
Principen för allt rostskydd är som bekant, att
man på ett eller annat sätt söker utestänga
fuktigheten från omedelbar kontakt med det
rostbenägna föremålet, t.ex. genom
insmörj-ning med fett, genom målning eller annan
beläggning ("coating"). Även
rostskyddsembal-leringen följer samma princip. Betydelsen av
emballaget som rostskydd ökas emellertid av
att förpackningen även kan ge skydd mot
mekanisk skadegörelse av olika slag, och att en
förpackning ofta behövs även för att göra
godset lättare hanterbart, staplingsbart eller
trans-porterbart och likaså identifieringsbart.
Fuktbarriärer
Förpackningens betydelse som rostskydd
baserar sig vanligen på dess verkan som fuktbarriär,
dvs. dess förmåga att utestänga fuktigheten i
olika former. En förutsättning är då givetvis,
att fuktigheten innanför barriären i
förseglingsögonblicket är så låg, att risk för röstning
ej föreligger. Dessutom kan förpackningen i
vissa fall ge även ett aktivt rostskydd,
därigenom att den är försedd med på olika sätt
verksamma rostinhibitorer.
Det är alltså förpackningens vatten- och
vat-tenångtäthet som är avgörande för dess
rostskyddsverkan. Därvid är att märka, att
resultatet ej enbart beror på tätheten hos det
använda materialet i ovikt tillstånd utan på
förpackningens slutliga täthet i användning,
dvs. materialet i bearbetat skick med vikningar
och hörn, förseglingar och fogar av olika slag,
som ofta avsevärt kan minska det obearbetade
materialets täthet (jfr Tekn. T. 1956 s. 382).
Dessutom kan tätheten ofta påverkas av det
paketerade godset självt såväl som av
klimatologiska faktorer och av hanteringen av det
färdiga paketet genom skakningar och
vibrationer, stötar och slag.
Som fuktbarriärer användes många olika
material, såsom zinkplåt, plastfolier, laminat av
metallfolier, plast och papper. Det bör påpekas
Bearbetning av föreläsning den 11 november 1957 i
Enköping vid Arbetsledareinstitutets och Transporttekniska
Föreningens kurs i materialhantering.
att det inte finns något flexibelt material, som
i vikt och hanterat tillstånd uppvisar en
absolut vattenångtäthet. En viss liten
vattenång-genomgång måste man därför alltid räkna med
i praktiken, vilket innebär, att en förpackning
under sådana klimatologiska förhållanden som
möjliggör röstning ej kan ge skydd under
obegränsad tid. Inte desto mindre är dessa
flexibla material av det största värde ur
rostskyddssynpunkt.
Ett av de kanske mindre kända flexibla
materialen är ett laminat baserat på
aluminiumfolie. Denna borde egentligen vara absolut tät.
Alfolier under en tjocklek av ca 15 n är
emellertid inte fria från porer med diametrar på
ett par mikron, vilka något olyckligt fått
namnet "pinholes". Porerna kan avsevärt minska
foliens täthet. Vidare är denna god bara hos
ovikt material. Vikning eller skrynkling
försämrar folien avsevärt. Man har emellertid nu
lärt sig att komma ifrån dessa två olägenheter
genom att byta ut det klisterskikt som normalt
finns mellan metallskiktet och dettas
pappers-armering mot ett skikt av polyeten (Tekn. T.
1957 s. 537), som förutom att vara ett
bindemedel effektivt tätar eventuella porer i
metallen och samtidigt gör materialet synnerligen
vikningståligt.
Om man under fastlagda betingelser pressar
luft genom ett sådant material i vikt tillstånd
och jämför med en vanlig alfolie, kan man
finna att en viss kvantitet luft passerar vanlig
alfolie på 20 min men det nya materialet på
3 dygn; relationen är alltså 1 : 216.
Vatten-ångtätheten har bestämts enligt
Patrameto-den till 0,00 g/m2dygn i ovikt och till 0,04
g/m2 dygn i vikt tillstånd vid 38°C och 90 %
relativ fuktighet. Vanlig alfolie visar de
motsvarande siffrorna 0,3 i ovikt och 2,3 i vikt
tillstånd.
Materialet går bl.a. under namnet Polyfoil.
Det kan också kombineras med väv för
ytterligare ökning av den mekaniska styrkan. Det
kan vidare förses med en värmeförseglande
beläggning, som möjliggör effektiv förslutning.
Materialet finns även med ett asfaltskikt i
stället för polyetenen och kallas då Kraftfoil.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
