- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 6 - Nya metoder - »Sorptiv extraktion», av SHl - Katalytisk förbränning av avgaser, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komplexförening i fast form varvid en viss, i
blandningen ingående isomer sorberas som klatrat. Den
kan sedan frigöras genom extraktion med ett
lösningsmedel. Processen liknar alltså i viss mån
adsorptiv destillation (Tekn. T. 1955 s. 1 035) och
kan därför förslagsvis kallas sorptiv extraktion.

Hittills har man framställt över 100 olika
komplexföreningar (klatratbildare) vilka kan användas
för isolering av många organiska ämnen, såväl
aromatiska som alifatiska, i blandningar som är svåra
att separera enligt andra metoder. Varje
klatratbildare sorberar mycket selektivt en viss isomer eller
vissa isomerer.
Det nämnda nickelkomplexet kan t.ex. användas
för isolering av p-xylen eller p-cymen för
tillverkning av tereftalsyra. Med en annan klatratbildare
kan man isolera m-xylen för framställning av
iso-ftalsyra och med en tredje etylbensen som direkt
kan överföras till styren. Vidare kan man använda
sorptiv extraktion för att skilja fenantren från
antracen, för isolering av naftalen och ett stort antal
syntetiska organiska ämnen (Chemical &
Enginee-ring News 23 sept. 1957 s. 78). SHl

Katalytisk förbränning av avgaser

Katalytisk förbränning av oxiderbara ämnen i
avgaser började tillämpas i USA redan 1949. Sedan
dess har man utnyttjat metoden för att undvika
förorening av luften med t.ex. kolväten, organiska
svavelföreningar och kväveföreningar. Installationer
har gjorts i bl.a. fabriker för tillverkning av
ftal-syraanhydrid, piaster, syntetfibrer, asfalt och andra
produkter ur stenkolstjära. De erfarenheter som
härvid har gjorts har lett till konstruktion av
system för utnyttjande av den potentiella
värmeenergin i avgaserna.
Katalysatorn är en aktiverad platinalegering, lagd
på ett nät av en nickellegering som tål mer än 980°C.
Nätet är uppspänt i en rektangulär ram av samma
metall. Ett antal sådana element placeras sida vid
sida så att de bildar en tillräckligt stor yta för den
aktuella gasströmmen.

Man har inte iakttagit någon flagning av
katalysatorn ens efter 35 000 drifttimmar. Ar avgaserna
inte fria från stoftpartiklar, får katalysatorn en
beläggning som då och då måste tvättas bort.
Underhålls den på detta sätt lär den behålla sin aktivitet
i mer än 35 000 drifttimmar. En katalysator som
använts i en salpetersyrafabrik, där den använda
luften måste vara fri från föroreningar, har varit
fullt användbar efter 30 månaders drift utan
underhåll.

Den temperatur, som behövs för att reaktionen
vid katalysatorn skall börja, varierar med typen
av brännbart material. Vanligen är den 260—345°C.
Denna temperatur uppnås vid starten genom gasens
upphettning med en brännare som kan släckas när
reaktionen kommit i gång. Förbränningen sker utan
låga, och gasernas temperatur stiger härvid i en
mån som beror på avgasernas värmevärde, även om
deras halt av brännbart material är mycket mindre
än som behövs för förbränning med låga.

Ett system, reglerat genom återföring (fig. 1), har
visat sig lämpligt vid bl.a. tillverkning av
formaldehyd genom katalytisk oxidation av metanol.
Avgaserna kommer att innehålla betydande mängder
koloxid och väte samt spår av formaldehyd och
metanol. Deras värmevärde kan uppgå till 535
kcal/m3. Försätts de med så mycket luft att
syrebehovet täcks, kan de vanligen inte brinna med
låga.

Med en anordning enligt fig. 1 förvärms
förbränningsluften, och den återförda gasen späder ut avga-

Fig. 1. Apparat för katalytisk förbränning av
avgaser, reglerad genom återföring; 1 fläkt, 2 brännare
för igångsättning, 3 katalysator, A regleringsspjäll.

serna så att deras värmevärde är kanske 135 kcal/m3
när de träffar katalysatorn. Med spjället 4 och
genom reglering av lufttillförseln kan man
kompensera variationer i avgasernas mängd och
värmevärde så att de heta gaserna till avgaspannan kan
hållas vid ca 760°C.

Tryckreaktorer, bestående av ett cylindriskt
tryckkärl i vilket finns en cylinder av katalysatorelement,
används om avgaserna står under tryck. Detta är
numera ofta fallet vid tillverkning av etylenoxid
eller salpetersyra. Apparaten kan vidare ha
förvärm-ningsbrännare för igångsättning av reaktionen och
system för införande av bränsle i den inkommande
gasen vilket kan behövas, om man vill hålla
avgasernas temperatur konstant.

Avgaser, erhållna vid tillverkning av etylenoxid
(Tekn. T. 1953 s. 500), kan ha ca 200°C temperatur
och 7 kp/cm2 tryck samt innehålla så mycket etylen,
etan och andra brännbara ämnen att de i reaktorn
når 480—650°C. Dessa gaser utnyttjas i en
gasturbin som driver kompressorn.

Vid tillverkning av salpetersyra får man avgaser
innehållande giftiga kväveoxider. De försätts med
bränsle och leds över en katalysator varvid
kväveoxiderna reduceras och oskadliggörs, medan
bränslet oxideras, överskott på bränsle oxideras av luften
i gaserna, och man får heta avgaser som utnyttjas
i en gasturbin (fig. 2). Anläggningen startas med en
elmotor som behöver ha bara så stor effekt att
kompressorn ger en bråkdel av normalt arbetstryck.
Efter starten ökas bränsletillförseln så småningom
varvid gasturbinens effekt och därmed trycket
stegras upp till normalt arbetstryck.

Den effekt som gasturbinen kan ge beror på den
arbetstemperatur för vilken den är konstruerad.
Enligt hittills tillgängliga uppgifter kan den vid 480°C
arbetstemperatur täcka ca 60 ®/o av anläggningens
totala effektbehov (R J Ruff i Chemical Engineering
Progress aug. 1957 s. 377—380). SHl

Fig. 2. Flytschema över anläggning för katalytisk
reduktion av kväveoxider vid en salpetersyrafabrik;
t gasturbin, 2 kompressor, 3 startmotor, 4 reaktor,
5 skorsten.

► 77// [-avgaspanna-]
{+avgas-
panna+}

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free