Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Nya metoder - Sprutade aluminiumpackningar, av SHl - Spänningsfri förnickling, av SHl - Svaveltrioxidbestämning i rökgaser, av Wll - Originella sätt att borra och spränga berg, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Apparat
för SOi- och
SO ,-b est amning
1 rökgaser; 1
provtagningsrör,
2 [-värmnings-anordning,-] {+värmnings-
anordning,+} 3
bubbelrör, 4
regulator för [-gastemperaturen,-]
{+gastempera-
turen,+} 5
absorp-tionsflaska, 6
glasfilter, 7 och
8 absorptions-
fläskor, 9
säkerhetsflaska, 10
flödesmätare, 11
gaspump.
enligt gängse metalliseringsmetod med ett upp till
0,8 mm tjockt aluminiumskikt. För att hindra
oxidation använder man en inert skyddsgas.
Sprutade aluminiumpackningar lär kunna läggas
på många av de vanliga konstruktionsmaterialen.
Tätningsytorna bör dock vara av material med nära
lika värmeutvidgningskoefficienter.
Aluminiumskiktet deformeras när skarven sätts ihop och
packningen tål därför bara tre till fyra isärtagningar och
hopsättningar (Engineers’ Digest nov. 1957 s. 482).
SHl
Spänningsfri förnickling
De flesta ellytiskt utfällda nickelskikten har inre
spänningar; man har ibland iakttagit spänningar på
upp till 4 200 kp/cm2. Härigenom flagnar
nickelskiktet lätt av, spricker eller gör att grundmetallen
slår sig. Ur sulfamatbad, som kan användas vid
hårdförnickling (Tekn. T. 1955 s. 57), lär man
emellertid kunna fälla spänningsfria nickelskikt.
Enligt uppgift har beläggningen vidare hög brottgräns,
är duktil, jämn med svag glans och finkornig. Dess
hårdhet kan varieras mellan 200 och 500 Vickers,
förlängningen mellan 20 och 6 °/o och brottgränsen
mellan 4 200 och 9 100 kp/cm2.
Förnicklingsbadets pH måste regleras noga inom
3,0—4,5. Med stigande pH växer tryckspänningarna
i beläggningen och dennas hårdhet.
Badtempera-turen måste hållas mellan 38 och 60°C, då
beläggningens hårdhet avtar när den stiger (Engineers’
Digest nov. 1957 s. 484). SHl
Svaveltrioxidbestämning i rökgaser
Mängden svaveltrioxid i rökgaser från eldstäder har
en väsentlig betydelse för rökgasernas korrosiva
egenskaper (jfr Tekn. T. 1956 s. 347 och 860). En
viss uppfattning om svaveltrioxidhalten kan man
få genom mätning av daggpunkt och
syraackumule-ring på daggpunktsmätare (Tekn. T. 1950 s. 702).
För noggranna mätningar är man emellertid
hänvisad till kemiska metoder.
Vid tillvaratagande av rökgaser för analys av
svaveltrioxidhalten är det av väsentlig betydelse att
rökgasen hålls vid en temperatur som ligger väl
över daggpunkten, innan gasen når
absorptions-flaskorna, så att man undviker förluster av S02 och
S03. Vidare måste flygaskpartiklar avlägsnas vid
lämplig temperatur.
En analysutrustning som tar hänsyn till nämnda
önskemål, fig. 1, har närmare utprovats och givit
goda resultat. Rökgasen sugs in genom ett ca 1,8 m
långt rör 1 av kvarts med 12,7 mm inre diameter.
Detta rör är lindat med motståndstråd av
kromnickel, varigenom röret kan hållas vid 315—375°C
temperatur, så att kondensation ur gasen förhindras.
Detta innerrör är vidare inneslutet i ett yttre,
dub-belväggigt rör som kan kylas med vatten, varigenom
det blir möjligt att använda apparaten även i
rökgaser med mycket hög temperatur.
Ungefär 50 mm från inloppet är i röret insatt ett
filter för avskiljning av flygaska. Filtret utgörs av
kaolinull i en korg av kromnickeltråd. Eftersom
både filtret och röret blir värmda elektriskt
undviker man kondensation. Vid oljeeldning är det
lämpligt att placera filtret över kvartsrörets inlopp,
varvid det kommer att få samma temperatur som
rökgasen.
Gasen passerar vidare en uppvärmningsanordning
2, som håller ca 200°C på den ena skänkeln till ett
U-format bubbelrör 3 med 80 °/o isopropylalkohol, som
hindrar vidare oxidation av S02 till S03. Efter
passage genom en absorptionsflaska 5 med 80 °/o
isopropylalkohol för absorption av S03 och ett
G4-glas-filter 6, som fångar eventuell S03-dimma, går gasen
genom två flaskor 7 och 8 med väteperoxid för
absorption av S02. En flaska 9 är inkopplad som
säkerhet för att inte vätska skall följa med till
flödesmätaren 10. Gasen pumpas igenom systemet med
pumpen 11, och ett gasflöde på ca 1 1/min är
lämpligt vid provtiden 1 h.
Ur innehållet i kärlen 3, 5 och 6 bestäms
S03-mängden och ur innehållet i kärlen 7 och 8
S02-mängden. För analysen har använts turbidimetrisk
mätning efter fällning med bariumklorid.
Mätningar med den beskrivna apparaturen har
gjorts på rökgaser i ångpannor, varvid man
kontrollerat värdena mot den ur bränslemängd och
svavelhalt beräknade mängden svaveloxider i
rökgasen. Man fick härvid en mycket god
överensstämmelse med skillnader på endast 0,001—0,009 °/o
vid totala svaveloxidhalter på 0,086—0,217 °/o.
Mätningsresultaten måste därför anses vara mycket
goda (R E Matty & E K Diehl i Power, november
1957 s. 94—97). WIl
Originella sätt att borra och spränga berg
I Sovjetunionen har man prövat helt nya metoder
för sprängning och borrning av berg. Dessa
undersökningar befinner sig än så länge i
begynnelsestadiet, men de kan öppna nya perspektiv inom
berg-brytningsområdet.
Ultraljudborrning utfördes med 8 000—20 000 Hz
frekvens vid en effekt på ca 500 W.
Borrningshastigheten var endast 1—4 mm/min.
En annan metod som provades var skärning av
bergarter med en syre-olje- eller
syre-etylalkohol-låga. Syre-bränsleblandningen strömmar ur
brän-narmunstycket med en hastighet av 1 800—2 000
m/s. Lågans temperatur är ca 2 000°C. Vid drivning
av ett hål i kvartsiter har man uppnått en hastighet
av 127—330 mm/min varvid håldiametern var 65—
68 mm.
Ytterligare en metod för värmeskärning av
bergarter kännetecknas av att värme alstras genom
friktion mellan berget och en stålskiva som roterar med
en periferihastighet av 150 m/s. Vid
provborrningar enligt denna metod har man uppnått en
borrningshastighet av 20—24 mm/min. Energiåtgången
beräknades till 4—6 kWh/dm3 berg.
Slutligen provades skärning av mycket hårda
bergarter med en tunn vattenstråle som strömmar ut
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
