Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 8 - Vatten och avlopp i landskommuner, av Gunnar Wikander - Ett ljus- och ljudlöst vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessa utbyggnader är som inledningsvis
framhållits kapitalkrävande, och med dagens
skattesituation och snäva lånemarknad inför
ögonen tvingas kommunerna säkerligen att mer
än vad som varit fallet under det senaste
årtiondet ta till vara de möjligheter, som
lagstiftningen ger dem när det gäller att begränsa
dessa investeringar. Här kan de stödja sig på
byggnadslagen § 109 samt stadgandet om
verksamhetsområdets omfattning i vatten- och
avloppslagen.
Vad då först angår § 109 i byggnadslagen må
konstateras, att detta instrument rätt använt
medför att en landskommun får lika stora
möjligheter att bestämma exploateringsföljden och
därmed även de kommunala investeringarna
inom ett byggnadsplaneområde som städerna
automatiskt har fått genom stadgandena i § 49
—§ 55 i byggnadslagen. Ett sådant utnyttjande
har helt naturligt icke föresvävat lagstiftarna,
då vatten- och avloppslagstiftningen, som
möjliggör detta utnyttjande, tillkommit först flera
år senare än byggnadslagen. I dagens läge
torde emellertid någon bärande invändning
knappast kunna resas mot att förbudsparagrafen
användes på här antytt sätt, om detta sker i
fullt samförstånd med kommunens styrelse.
Som exempel vill jag ta ett fall från Jämtlands
län, där länsstyrelsen i samband med att
byggnadsplan fastställdes förordnat att nybyggnad
ej får företas "utan tillstånd av länsstyrelsen,
innan gemensamma vatten- och
avloppsledningar inom området ordnats i erforderlig
mån; byggnadsnämnden obetaget att — utan
hinder av detta förbud -—- allt eftersom
ledningsnätet utbygges meddela byggnadslov för
byggnadsföretag, som kunna direktanslutas till
ledningsnätet".
Vatten- och avloppslagens bestämmelser om
verksamhetsområdets omfattning kan med
säkerhet användas på här åsyftat sätt utanför
byggnadsplanerat område och torde även
kunna användas inom planerat område, trots att
förbud mot nybyggnad icke finns. En i det
senare fallet stegvis verkställd utvidgning av
verksamhetsområdet allt eftersom kvarter efter
kvarter tas i bruk för avsett ändamål torde
nämligen icke stå i strid med bestämmelserna
i § 4 i vatten- och avloppslagen. Nackdelen —
och enligt min mening är denna nackdel
beaktansvärd — med detta förfaringssätt är att
den presumtive husbyggaren kan komma att
på ett alltför sent stadium få klart för sig, att
den av honom kanske redan inköpta och
avstyckade tomtplatsen icke kan påräkna
anslutning till gemensamt vatten- och avloppsnät
inom rimlig tid.
Som exempel kan man tänka sig" ett
byggnads-planerat exploateringsområde, som är tilltaget
så, att det icke blir fullbyggt förrän om tio år.
Om byggnadsplanen fastställes utan någon
inskränkning av byggnadsrätten torde
vederbörande lantmätare näppeligen kunna neka att
verkställa avstyckning av en eller flera tomter,
om tomterna tillfullo överensstämmer med och
passar in i planen ocli trots att tomtplatserna
i fråga ligger inom ett område av planen, som
vid planmässig utbyggnad av vatten- och
avloppsanläggningen icke blir försett med
ledningar förrän 6—7 år efter avstyckningen.
Byggnadsnämnden torde icke heller komma att
neka byggnadslov.
Hälsovårdsnämnden torde däremot kunna och
enligt min mening även böra neka att medge
anordnandet av vattenklosett förrän
anslutning till allmän avloppsledning kan ske.
Resultatet för den enskilde byggaren blir då att
han står där med en tills vidare oanvändbar
tomtplats, i vart fall om ban planerat att bygga
med lån från länsbostadsnämnden.
Länsbostadsnämnden ger i regel icke lån förrän
vatten- och avloppsfrågan kan lösas. Om å
andra sidan hälsovårdsnämnden mot
förmodan godtar en separat vatten- ocli
avloppsanläggning, blir kostnaden för denna till större
delen bortkastad den dag, då det kommunala
nätet bygges fram till tomtplatsen. Dessa
konsekvenser talar enligt min mening för att
byggnadslagens möjligheter skall utnyttjas hellre
än vatten- ocli avloppslagens, när det gäller att
få till stånd en lämplig exploateringsanordning
inom ett planlagt område.
Slutord
Avslutningsvis vill jag beröra ett
användningsområde för den form av detaljplan som ligger
i ett utarbetat vatten- och avloppsförslag. Ett
sådant förslag kan säkerligen — eventuellt i
kombination med utomplansbestämmelser —
många gånger tjäna som medel och underlag
för den lokalisering av bebyggelse, som kan
fordras inom bebyggelsegrupper med relativt
obetydlig nybyggnadsverksamhet. Metodiken
bör då vara, att vatten- och avloppsföretagets
huvudman fastställer verksamhetsområdet,
varigenom man får fullt klart för sig att frågan
kommer att lösas tillfredsställande inom detta
område, medan motsvarande ansträngningar
utanför området icke kommer att vidtas. Det
förhållandet att en gemensam vatten- och
avloppsanläggning överhuvudtaget har
aktualiserats har självfallet sin grund i att fullt
tillfredsställande separata vatten- och
avloppsanordningar icke är utförbara.
Med dessa fakta för ögonen borde man enligt
min mening icke annat än rent undantagsvis
kunna avstycka för helårsbostäder avsedda
tomtplatser utanför verksamhetsområdets
gränser, då sådana tomtplatser icke kan anses fylla
kraven i jorddelningslagstiftningen. Samtidigt
borde vid angivna förutsättningar bebyggelsen
inom området kunna förtätas efter modellen
"fylla ut luckorna" — åtminstone så länge som
planerandet icke tillåts bli ett självändamål.
Ett ljus- och ljudlöst vapen för gerillakrig och
nattliga överraskande attacker beställde USA:s
försvarsdepartement av en grupp forskare under
senaste världskriget. Resultatet av ett omfattande
forskningsarbete blev fyra typer av pilbågar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1()3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
