Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Moderna katodstrålerör, av Lars Stelling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moderna katodstrålerör
Civilingenjör Lars Stelling, Stockholm
Den ojämförligt största delen av alla i dag
använda katodstrålerör påminner i sin
uppbyggnad fortfarande om det snart drygt
halvsekelgamla Braunska röret, uppkallat efter sin
uppfinnare, den tyske fysikern K F Braun. Detta
rör, fig. 1, består av en katodstrålealstrande
del, som man numera kallar elektronkanonen,
ett avböjningssystem och en fluorescerande
skärm. Dessa huvuddelar återfinns även i ett
modern katodstrålerör av konventionell typ1’2,
fig. 2, visserligen i flera principiellt olika
utföringsformen
Man kan därför till stor del karakterisera
moderna katodstrålerör genom de
utföringsfor-mer av huvuddelarna som ingår. Så t.ex. delar
man ofta upp de konventionella
katodstråle-rören i två huvudgrupper: rör för
elektrostatisk avböjning och rör för elektromagnetisk
avböjning av elektronstrålen.
Rör för elektrostatisk avböjning
Dessa katodstrålerör, ofta kallade
oscilloskop-rör efter ett av sina största
användningsområden, finns i ett mycket stort antal varianter.
En gemensam egenskap för dessa rör är det
oftast ringa effektbehovet för avböjningen och
den inom vissa gränser goda
avböjningslin-järitet som kan uppnås. De enklaste
konstruktionerna har dock den fundamentala nackdelen
att avböjningskänsligheten är omvänt
proportionell mot slutanodspänningen. Denna
påverkar direkt ljusutbytet i den fluorescerande
skärmen, vilket innebär att snabba förlopp
inte kan återges med tillräcklig ljusstyrka utan
att rör med hög anodspänning användes, vilket
medför låg avböjningskänslighet.
Detta försöker man avhjälpa genom att utföra
rören med efteracceleration, dvs. avlänkningen
sker vid relativt låg spänning, varefter
elektronstrålen accelereras till hög hastighet
varigenom en ljusstarkare bild erhålles på
skärmen. Det finns flera rörtyper med upp till 3—4
sådana efteraccelerationssteg. En
utföringsform som på senare år vunnit ökad
användning är den spiraliserade accelerationsanoden,
som verkar som ett oändligt antal steg. Detta
621.385.832
förbättrar avböjningslinjäriteten vilken oftast
är dålig vid efteraccelerationsrör.
Till helt nyligen har det inte ansetts praktiskt
möjligt att vid rör med elektrostatisk avböjning
använda avböjningsvinklar större än ca 25°
med bibehållande av godtagbar linjäritet. Detta
är en nackdel. En enkel trigonometrisk
beräkning visar vilka otympligt långa rör man får
om man önskar en bild med t.ex. 35 cm
diameter. På grund av rymdladdningen i
elektronstrålen har man också svårare att få god
fokusering vid långa rör om man inte
samtidigt ökar accelerationsspänningen. Den i
USA presenterade Deflectronen3 öppnar
emellertid nya möjligheter. Genom att använda
elektrostatiska "spolar", fig. 3, och lämplig
efteracceleration har man här konstruerat
praktiskt användbara rör för 50°
avlänknings-vinklar, fig. 4. Den elektrostatiska spolen är i
praktiken mera komplicerad än vad
principskissen i fig. 3 anger, men genom att tillverka
spolen med hjälp av tekniken för tryckta
kretsar har man nått en praktiskt lösning.
Elektronkanonen har i alla katodstrålerör till
uppgift att producera en så intensiv och
samtidigt tunn elektronstråle som möjligt. Den be-
Fig. 1. Det Braunska röret i en av dess tidigare
ut-föringsformer; K katod, A anod, K + A
elektronkanon, F bländare för fokusering av strålen, S
glimmerskiva med fluorescerande beläggning, skärmen,
M magnetspole för avböjning.
Fig. 2. Ett konventionellt katodstrålerör; 1
elektronkanon, 2 avböjningssystem, 3 skärm.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
