Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Moderna katodstrålerör, av Lars Stelling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Förenklad sektion av strålgången i ett
Gabor-rör.
de. Ehuru ännu inget färdigt rör såvitt känt
visats, är projekten av stort intresse. Båda
rören har en sådan form att drömmen om "TV
på väggen" tycks kunna uppfyllas. De är
nämligen relativt plana och endast ca 10—15 cm
tjocka. Då båda rören arbetar efter samma
princip, och då Gabor-röret får anses vara en
utveckling och förbättring av Aiken-röret, i
och med att kraven på de svepalstrande
kretsarna betydligt förenklats, skall här endast
Gabor-röret12,13 kort beskrivas.
Elektronstrålen från den vertikala kanonen
avböjs först i x-planet med hjälp av
elektrostatiska plattor och fortsätter så parallellt med
skärmens plan, avböjes 180°, fig. 12, runt den
högpermeabla magnetiska skärmen med hjälp
av ett u-format elektrodarrangemang, som
samtidigt multiplicerar den horisontella
(x)-avböjningen med fyra. Elektronstrålen styres
sedan parallellt med skärmen fram i
svepområdet, där den av ett system
avböjningsplat-tor i lämpligt ögonblick avböjes mot den
fluorescerande skärmen. För färg-TV använder
man tre strålar från var sin kanon och en
"randig" trefärgsskärm.
Gabor har för den vertikala svepalstringen
föreslagit ett antal avböjningsplattor ungefär
lika med linjetalet, vilka samtidigt tjänstgör
som något slags skuggmask. Elektronstrålen
påverkar i varje linjesvep spänningen på
masken så att nästa svep automatiskt flyttas en
linjebredd. Genom att också låta denna mask
gå utanför skärmen och i dess ena ända
belägga den med sekundäremitterande material
uppnår man dessutom automatisk återgång
efter fullbordad bild, en urladdning av
masken, och således en automatisk svepning i
vertikalled. Detta rör är, teoretiskt sett, utan
tvekan en mycket tilltalande lösning som har
många fördelar. De ingående komponenterna
är praktiskt provade. Huruvida det färdiga
röret kommer att bli praktiskt användbart, lätt
att tillverka och rent av den felande länken i
den moderna färg-TV-kedjan, får framtiden
utvisa.
Rör av minnestyp
Vid användning av katodstrålerör för studium
av engångsförlopp önskar man kunna få en
bild att stanna kvar på skärmen en längre tid.
Man kan då använda ett rör med efterlysande
skärm. Trots den utveckling som skett är dessa
rörtyper ännu på många sätt ofullkomliga.
Intensiteten i efterlysningen är oftast mycket
låg, speciellt i förhållande till
begynnelsevärdet, anslagsintensiteten, vilket försvårar
observationsmöjligheterna. Dessutom har man
ingen annan möjlighet att variera
efterlys-ningstiden än att byta rör. För att lösa dessa
problem har man konstruerat olika typer av
minnesrör, dvs. rör där man skriver in en
bild, som sedan kan betraktas under en tid
som kan gå upp till minuter och timmar.
Två typer av rör kan i detta sammanhang
nämnas, det äldre mörkspår ("dark
trace")-röret" (Skiatronen) som eventuellt ännu inte
spelat ut sin roll utan efter vissa förbättringar
kan få en ny marknad, och nyare rör av mera
renodlad minnesrörskaraktär, såsom Iatronen
och Memotronen (Tekn. T. 1956 s. 833).
Mörkspårröret, fig. 13, är i stort sett ett
vanligt katodstrålerör med skärmtypen P 10, som
lilafärgas där den träffas av elektroner.
Färgningen blir bestående i flera timmar, men kan
genom värmning av skärmen fås att försvinna
på några sekunder. För att man skall kunna
utföra denna radering har man lagt skärmen
på en mycket tunn skiva, t.ex. av glimmer,
innanför rörets glasfront. Glimmerskivan är
förutom med skärmmaterialet även belagd med
ett mycket tunt och genomskinligt ledande
skikt, som vid strömgenomgång värmer
skiktet och raderar ut bilden. Tidigare hade röret
en relativt begränsad livslängd, men
successiva förbättringar har gjort att det nu i flera
avseenden är lika användbart som de
renodlade minnesrören.
Minnesrören15 av vilka Iatronen är ett
exempel18, bygger på principen upplagring av
elektriska laddningar. En intensitetsmodulerad
elektronstråle skriver in en laddningsbild på
ett med ett isolerande material belagt
finmaskigt nät eller galler, som sitter omedelbart
innanför den fluorescerande skärmen. Gallrets
maskor släpper därefter, beroende på
storleken av negativ laddning runt varje maska,
igenom mer eller mindre av ett diffust
elektronflöde, som bestrålar gallret. Elektroner
som passerar genom gallret träffar den
fluorescerande skärmen och avbildar där
laddningsbilden.
Laddningsbilden på nätet kan trots
avläsningen ligga kvar upp till 15 min, varför "efter-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
