Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - Nya metoder - Bågsvetsning med flussmedel i pulverform, av SHl - Rengöring med ultraljud, av SHl - Lödning av aluminium utan flussmedel, av SHl - Sprängning av bergarter i ett högfrekvent elektromagnetiskt fält, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Ljudgivargrupp av bariumtitanatstavar; t.v.
en stav.
Vid svetsning matas elektroden med konstant
hastighet och ändringar i ljusbågens längd
kompenseras automatiskt genom ändring av svetsströmmen
varigenom elektroden smälter snabbare eller
långsammare så att ljusbågens längd återförs till den
normala (Journal of Metals aug. 1957 s. 1044).
SHl
Rengöring med ultraljud
Sedan några år tillbaka har intresset för rengöring
med ultraljud stadigt vuxit (Tekn. T. 1956 s. 985).
Metoden kan användas för halvfabrikat eller färdiga
produkter av metall, glas, keramik m.m. Processen
är praktiskt taget ljudlös då de använda
frekvenserna är ohörbara.
Som ultraljudgivare används piezoelektriska
material (kvarts, bariumtitanat) eller magnetostriktiva
(ferriter, nickel). De förra arbetar vanligen vid
frekvenser över 40 kHz, de senare vid 10—40 kHz. Vid
rengöringen måste den fysikaliska effekten
(väsentligen kavitation) samverka med den kemiska
(lösningsmedlet), och badet måste ha lämplig
temperatur.
Vid avlägsnande av tjocka lager av starkt
vidhäftande smuts är t.ex. 20 kHz frekvens lämplig
därför att kavitationen då blir starkast. Härvid är
emellertid rengöringsverkans räckvidd bara några
centimeter, och metoden är därför lämplig särskilt
för släta ytor. När smutsskiktet är tunt men starkt
vidhäftande är det i många fall bättre att använda
högre frekvens, t.ex. 400 kHz, särskilt om
arbetsstyckets form fordrar relativt stor räckvidd hos
rengöringseffekten. Härvid måste man dock genom
ökning av effekten eller speciell form hos
ultraljudgivaren sörja för att räckvidden blir tillräcklig trots
den höga frekvensen.
I en apparat för rengöring av arbetsstycken med
upp till 600 X 300 mm yta används t.ex. som
ultraljudgivare parallellkopplade konkava
bariumtitanat-givare, 24 samlade till en tvättbrädesliknande grupp
(fig. 1) som placeras i rengöringskärlets botten.
Varje stav avger uppåt en fokuserad strålning. Vid
en högfrekvenseffekt på 7,5 kW (70 V, 125 A
växelström) blir ljudeffekten 3,8 kW i trikloretylen av
60—65°C. Ungefär 15 mm ovanför ljudgivaren
uppstår en zon med stark kavitation och på mer än
60 mm avstånd erhålls ett interferensfält som har
god rengöringseffekt på upp till 300 mm avstånd.
Ljudfältet bildas av ett antal korsande cylindriska
vågor (fig. 2) som reflekteras av kärlets väggar och
arbetsstycket varigenom en stark omröring av
lösningsmedlet uppstår (R Esche & P Wenk i Siemens
Zeitschrift sept. 1957 s. 469—472). SHl
Fig. 2.
Schematisk bild av
ljudfältet utan
reflexion från
kärlets väggar.
Lödning av aluminium utan flussmedel
Enligt en vid Bell Telephone Laboratories utarbetad
metod kan man löda aluminium utan flussmedel
eller stark rivning (jfr Tekn. T. 1952 s. 114, 710,
989; 1954 s. 624; 1955 s. 57; 1956 s. 888; 1957 s. 707).
Lodet väter metallen även om denna är oljig och
oxidskiktet inte har avlägsnats. Det består
huvudsakligen av zink men till skillnad från tidigare
rekommenderade zinklod (Tekn. T. 1956 s. 28, 835,
1039) är det fritt från bly, tenn, vismut och
kadmium vilka minskar fogarnas korrosionsmotstånd
(Tekn. T. 1957 s. 397). Zinken kan legeras med små
mängder aluminium och magnesium.
Drar man en lodstav en enda gång över den
upphettade aluminiumytan, lär lodet tränga igenom
oxidskiktet och väta metallen. Oxiden lyfts loss
liksom ett färgskikt på vått trä och kan lätt torkas
bort. De vätta ytorna kan fogas samman genom
hopläggning medan lodet ännu är flytande. Fogarna
uppges få större hållfasthet än grundmetallen.
Processen lämpar sig bäst för fogar som man kan
komma åt med en stav av lodet, t.ex. stum- och
T-fogar. Den kan utom för aluminium användas för
förzinkade ytor (Chemical & Engineering News
28 okt. 1957 s. 47). SHl
Språngning av bergarter i ett högfrekvent
elektromagnetiskt fält 9
Vid försök att spränga vissa bergarter genom en
olikformig uppvärmning i ett högfrekvent
magnetiskt fält uppvärmdes järnmalmsprover på 5—20 kp
i ett magnetiskt växelfält med 240 kHz frekvens
och 8 000 At/m fältstyrka. Efter 1—2 min uppstod
första sprickan i proverna. Vid fortsatt
uppvärmning ökade sprickornas djup och längd. Efter 4—8
min blev de genomgående och provens temperatur
steg till 300—450°C.
Genom denna behandling blev provmaterialet
mycket sprött även efter avsvalning och kunde då
brytas sönder med blotta händerna. Brott
(makrospric-kor) och sprödhet (mikrosprickor) som uppstår
genom en dylik uppvärmning orsakas av att
mag-netiten uppvärms snabbt medan kvartsen förblir
kall, varigenom stora sprängkrafter alstras i provet.
I en annan försöksserie placerades 10—40 cm långa
cylindriska prover inuti en spole med 9 cm
diameter varvid fältstyrkan var 8 000—16 000 At/m
och frekvensen 240 kHz. Provet uppvärmdes härvid
mest i spolens mitt. Efter 36 s uppkom första
sprickan. Vidare placerades 20—30 kp plattor av
provmaterial alldeles intill lindningen. Några
centimeter långa radiella sprickor bildades efter 36 s.
Efter 1,5—5 min klövs provplattorna varvid deras
temperatur var 150—-250°C. Sprängningen orsakas
av utvidgningsspänningar av storleksordningen ocEt
där oc är värmeutvidgningskoefficienten, E
elasticitetsmodulen och t temperaturen. För järnkvartsiter
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
