Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - STF i februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finländsk-svenska avtalet om en
samkörningsförbin-delse med en diskussionskväll om nordiskt
kraftsamarbete. Bengt Smith talade om Danmark-Sverige,
Carl Kleman om Norge-Sverige, Sven Lalander om
Finland-Sverige och Folke Petri summerade och
siade om framtiden. Redan 1915 togs den första
internordiska samkörningsförbindelsen i drift
mellan Helsingör och Hälsingborg. Den dansk-svenska
samkörningen har utvecklats kontinuerligt och den
första 25 kV kabeln under Öresund har
kompletterats med två 50 kV kablar och två 120 kV kablar.
Hösten 1957 beslöt man att lägga ned en tredje 120
kV kabel. Kraftutbytet har också vuxit i omfattning,
från några få MkWh de första åren upp till en
rekordartad export från Sverige under 1957 på över
500 MkWh.
Kraftköp från Norge har diskuterats sedan mycket
lång tid tillbaka, men har ej kunnat realiseras
förrän Stockholms stad 1955 kunde underskriva ett
avtal med norska Vassdragsvesenet om leverans av ca
330 MkWh från Trondheimsområdet, en leverans
som skall börja 1960. I motsats till förhandlingarna
med Norge kunde det nyligen undertecknade avtalet
mellan Finland och Sverige slutföras efter endast ett
års underhandlingar. Det innebär en fullständig
hopkoppling mellan de landsomfattande finländska och
svenska ledningsnäten och erbjuder åtskilliga
mycket besvärliga tekniska problem, som man emellertid
är övertygad om att kunna bemästra.
Trots att den internordiska samkörningen således
under senare år tagit stora steg framåt finns ännu
många möjligheter att vidga den. Speciellt gäller
detta samkörningsmöjligheterna med Norge vilka
ännu ej alls utnyttjats. Även större perspektiv kan
tänkas, såsom en framtida hopkoppling med det
tyska ledningssystemet via Danmark.
Diplomingenjör Kauko Hjelt från Imatran Voima
gav exempel på en annan utvecklingsmöjlighet,
samköming österut med Ryssland. Omedelbart efter det
finländsk-svenska avtalets undertecknande hade
ryska myndigheter tagit kontakt med finländska
kolleger för att underhandla om en
samkörningsförbin-delse med Leningrad-området. Vad detta kommer
att leda till är ännu oklart; det kan endast
konstateras att de teknisk-ekonomiska förutsättningarna
för en dylik samköming förefaller goda.
Föreningen för Kemiteknik hade flyttat sitt
februarisammanträde från den 11 till den 4 februari för
att deltagarna i STF:s kurs i korrosion och
korro-sjionsskydd skulle få tillfälle att höra Erie Wärde
från Henry Wiggin & Co Ltd i Birgimham tala om
nickel och nickelborlegeringar. Stort arbete pågår
för att finna korrosionsbeständiga sådana. I en
provstation har under 25 år exponerats 210 000
provplåtar av 170 olika metaller och legeringar. En
legering Ni-O-Nel (40 °/o Ni, 20 °/o Cr, 3 °/o Mo, 2 ,0/o
Cu och resten Fe) ersätter nu 18-8-stål, en med
låg kolhalt motstår grafitering, en har hög
draghållfasthet osv. Nickelpläterat stål motstår alkali i
$mälta och vissa nickellegeringar visar hög resistens
mot fria halogener och halogenvätesyror på grund
av nickelhalidernas låga ångtryck och förmåga att
bilda korrosionsskyddande självläkande skikt. För
speciella ändamål finns legeringar, t.ex. Corronel B
som kostar tre gånger så mycket som Monel.
Vid Föreningens för Bergsvetenskap sammanträde
den 24 februari berättade Carl-Gustav Carlström om
fullbordade och planerade utbyggnader i
Malmberget. Nu aktuellt program som sträcker sig till
1961 syftar till en årsproduktion av 5 Mt malm och
slig av olika kvaliteter, inklusive kulsinter. Nu fram-
ställs 3,75 Mt. Man vill ha fram en anläggning med
ganska stark centralisering, särskilt av
transporterna. Med en utfrakt av 6 Mt/år malm pius gråberg
måste man ha välordnad trafikplanering av samma
typ som Stockholms tunnelbana. Automatisering
skall genomföras så långt detta kan anses förenligt
med säker drift, men det kommer ändå att behövas
manskapshus för ca 900 man. Full drift
beräknas ge en avsänkning av 9 m/år över hela
malmarean. Malmreserverna uppskattas till ca 400 Mt.
Under planeringen hade många intressanta problem
uppkommit, t.ex. hur man skall lasta malm på ett
band med en rörelsehastighet av 3 m/s. Malmen
måste accelereras för att förmås att ligga kvar på
bandet.
Efter föredraget visade Leopold Müller, Salzburg,
en film om användningen av en TV-kamera med
endast 62 mm diameter för inspektion av borrhål.
Kameran hade kompass och libell, och man kunde
upptäcka t.ex. sprickor i berget och insprängningar
i bergarten, vilka i borrkärnan endast kom fram
såsom sand och grus, samt få en god uppfattning
om tektoniken omkring borrhålet.
Mekanik hörde den 11 februari Rudolf Gunnert tala
om moderna metoder för mätning av egenspänningar
och ge synpunkter på svetsreparation av spruckna,
skadade eller förslitna föremål. Gunnert gav först
en översikt över tidigare använda metoder för
bestämning av egenspänningar och redogjorde sedan
för sin egen, vid Aga utprovade metod. Enligt denna
borrar man runt det aktuella mätstället åtta koniska
fördjupningar och mäter avståndet mellan dessa.
Sedan fräser man ett cylindriskt spår runt
mätstället innanför de koniska fördjupningarna,
varefter man på nytt mäter avstånden mellan dessa. Ur
ändringarna i avstånd kan man beräkna
spänningarna i ytan. Längdmätningarna görs med ett speciellt
instrument med mikrokator och noggrannheten
3 • 10"4 mm. Med en annan apparatur kan man vid
en genomborrning av godset mäta spänningarna på
olika djup såväl i plan parallella med ytan som i
riktning vinkelrätt mot denna.
Svetsning används i stor utsträckning vid
reparationsarbeten. Härvid får man emellertid vara mycket
försiktig så att inte farliga spänningar eller sprickor
uppstår. Om så är möjligt bör man vid komplice
råde gjutjärnsdetaljer värma dessa i en ugn till ca
600°C, varvid svetsspänningar kan undvikas. Vid
viktigare arbeten måste noggranna svetsplaner göras
upp och det lämpligaste förfarandet väljas samt
ibland speciella försiktighetsmått företas, såsom
förvärmning eller purrning. Man måste också alltid
överväga om det verkligen lönar sig att reparera
— i många fall kanske en helt ny detalj inte blir
mycket dyrare än en reparation.
Vid Svenska Arkitektföreningens extra samman
träde den 11 februari 1958 på Konstakademin
berättade George Doczi om "Den västerländska
arkitekturens orientaliska rötter". Av ett stort antal
underbara bilder framgick att mycket av det vi vant
oss betrakta som västerländska landvinningar inom
arkitekturen redan tidigare kommit till fulländat
uttryck i Orienten, t.ex. gördelbågen och ribbvalvet.
På motsvarande sätt skulle den gotiska
ornamentiken ytterst kunna återföras på arabesken.
Arkitektföreningen möttes ånyo den 17 februari för
att diskutera hyreshusets skala och miljö. Ämnet
har sista tiden fått ökad aktualitet, främst kanske
genom stockholmsprojekten med höghus för
bebyggelse av Nybohovsberget (Ahlgren—Olsson—Silow)
och området vid Tanto sockerbruk (Ahlström—
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
