Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 12 - Kartsekretess. Bestämmelser, av Börje Gustafsson - Kartsekretess. Civila reflexioner, av Bo Skårman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en karta över fabriksområdet, men det är
varken lämpligt eller behövligt att man säljer en
sådan karta i allmänna handeln.
För den ekonomiska kartan och
riksfotokar-tan, båda i skalan 1:10 000, gäller särskilda
försäljningsrestriktioner. De innebär i
huvudsak att kartorna får säljas endast efter
skriftlig beställning hos Kartverket. I regel får de
utlämnas endast till svenska medborgare.
Vidare får enskild person i allmänhet inte köpa
kartor över större områden eller större
upplagor av samma kartblad. Vissa blad skall
dessutom hållas hemliga. Flygbilder över sådana
områden som föranlett hemligförklaring av den
ekonomiska kartan är också hemliga.
Att en karta eller flygbild är hemlig hindrar
inte att den, om chefen för försvarsstaben
lämnar sitt medgivande, utlämnas förutom till
myndighet även till svensk medborgare eller
svenskt företag, som har särskilt behov av den.
I dessa fall lämnas särskilda föreskrifter för
förvaring och användning. Den som får
materialet erinras vidare om straffansvaret för
överträdelse av föreskrifterna.
Utom de bestämmelser av mera allmän natur
vilka beskrivits i det föregående förekommer
i många verk och förvaltningar särskilda
till-lämpningsbestämmelser. Inom lantmäteriet t.ex.
gäller bl.a. den föreskriften att i vissa fall skall
på kartor anges att en del detaljer har
uteslutits ur kartbilden av militära säkerhetsskäl.
Tanken bakom en sådan bestämmelse är
naturligtvis att ånge en nedsatt användbarhet av
kartan ifråga och sammanhänger med
problemet att ej i onödan begränsa legitima
kartförbrukares möjligheter att utnyttja kartmaterial.
Civila reflexioner
Distriktslantmätare Bo Skårman, Alingsås
Det känns tryggt, att det finns någon som
vakar över landets säkerhet. Jag sitter och ser
på den vackra kartan och myser över
stämplarna i nedre vänstra hörnet. "För publicering
godkänd i Rikets Allin. Kartverk d. 2/7 1956"
— "Av kartverkskommissionen godkänd för
spridning den 9/7 1956" — "Tillstånd till
utförsel från Riket enl. beslut av Chefen för
Försvarsstaben den 4/7 1956." Jag ser pannor i
djupa veck i katakomberna på
Hantverkar-gatan. Efter moget övervägande hade kartan
släppts fri. Det gällde Adolph Castmans karta
"Öfwer Sex Hemman Åby", avmätt anno 1700.
Visserligen fanns det ett par stolta krigsfartyg
med svällande segel på kartan och visst gick
Castman över till amiralitetet, men det hade
inte hindrat att kartan släpptes fri.
Det lilla stationssamhället hade karterats i
skala 1: 1 000, och vi sände upp kartan till
Statens Reproduktionsanstalt för
nedtransporte-ring till skala 1: 2 000. När kopiorna kom,
kunde jag inte riktigt känna igen bilden omkring
stationen; den hade magrat på något sätt. Så
var det. Hemliga Karlsson hade retuscherat
bort alla sidspår och växlar på
stationsområdet. Här körde tågen bara rakt igenom, här
avlämnades inget gods. Godsmagasinet låg
övergivet utan spår men bangården var rymlig.
Spionen lägger pussel.
Då är det förstås bekvämare — för spionen
nota bene — med den fotobild, där man
snillrikt skurit ut den del av kartbilden, som
fienden kunde ha nytta av. Att den vita rutan
kunde dölja något hemligt kunde man ju
omöjligen förstå, det som kunde skvallra var ju
borta. Lantmäteristyrelsens föreskrift, att "I
kartrubriken bör i förevarande fall ingå
meningen: Av militära säkerhetsskäl ha en del
detaljer uteslutits ur kartbilden" kan
åtminstone i det fallet verka överflödig.
Men man har ju även andra erfarenheter.
Det var i början av 1930-talet, som jag fick
ett väl emballerat instrument från Tyskland.
När jag vecklade ut omslaget, visade sig detta
bestå av kasserade kartor, svenska
generalstabskartor i skala 1:100 000. Ehuru tryckta
omkring eller efter slutet av första världskriget
var de bättre kompletterade med nytillkomna
vägar än motsvarande kartblad, som jag köpt
i bokhandeln. Förhållandet anmälde jag för en
tidning i Norrköping, men det ansågs inte
märkligt på något sätt, jag tror inte ens det
blev en notis av det. Men alla är kanske inte
så rädda om sina kartor som vi. För en tid
sedan såg jag hos en kollega kanadensiska
flygkartor och bildskisser, som hade upprättats av
ett privat bolag. De hade utförts ur landet helt
öppet men var inte ens påtecknade bevis om
något slags granskning eller godkännande.
Exemplen ger anledning till en del eftertanke.
På grund av militära säkerhetsskäl liar vi en
rad förordningar, lagar, stadgor, anvisningar
ocli föreskrifter, sofli i hög grad inskränker
möjligheterna både att upprätta ett korrekt
kartmaterial och att fritt utnyttja detta för
olika ändamål utan att snava på de många
hindren. Samtidigt gör vi som strutsen, sticker
huvudet i sanden för att slippa se, att
omvärlden i alla fall skaffar sig de uppgifter den vill
ha, så att vi ibland — som t.ex. på makulaturen
i mitt exempel — kan få bättre kartmaterial
utifrån än vi kan lämna själva. Jag vet, att
man i militära kretsar — även detta av
sekretesskäl — ogärna vill gå i offentlig debatt om
dessa frågor, om varför retusch i vissa fall
påbjudits och liknande. Men en bel del borde
vi även utan debatt kunna vara överens om.
Hit hör väl, att det inte finns någon mening
i att hålla gamla 1700-talskartor fångna under
sekretessbestämmelserna. Med den snabba
utveckling, som under de senaste årtiondena skett
på det militärtekniska planet, kan ifrågasättas,
huruvida inte alla kartor, som är äldre än 15
—20 år, borde helt släppas fria, ty i
topografiskt hänseende finns väl inga hemligheter att
bevara.
Tidigare har med fog gjorts gällande, att
kartor och fotobilder med stämpeln "Endast för
Bo Skårman
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
