Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - Nya metoder - Tackjärnsfärskning i roterande ugn, av SHl - Kulreläet — en driftsäker komponent, av KJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Tackjärnsfärskning i roterande ugn
Vid Hüttenwerk Oberhausen i Tyskland färskas
tackjärn med syre i en roterande ugn, direkt
ansluten till en masugn (jfr Tekn. T. 1957 s. 144).
Roterugnen rymmer en bel tappning (60 t) från
masugnen. Den är cylindrisk 14,6 m lång och 2,7 m i
inre diameter och är invändigt klädd med ett skikt
av tjära och dolomit packat på 120 mm magnesit.
Rotationshastigheten kan kontinuerligt varieras från
0,1 till 0,5 r/m. Ugnen har öppningar i båda
ändarna (fig. 1). Genom den främre av dessa tas
tackjärnet in varefter syrgaslansarna förs in i den;
genom den bortre går gaserna och den vid
färsk-ningen bildade slaggen ut. Ugnen var först fast
monterad men har sedan gjorts tippbar.
Syrgasen tillförs i två strömmar, en primär som
blåses in i järnet och en sekundär som förs in
ovanför badytan (fig. 2). Den förra oxiderar och
rör om smältan, medan den senare behövs för
förbränning av den vid färskningen bildade koloxiden.
De båda syrgasströmmarna kan regleras oberoende
av varandra.
När ugnen används för framställning av ett basiskt
tackjärn för tillverkning av martinstål ur ett järn
med godtycklig fosforhalt, satsas först kalk och
inalm, varefter 60 t flytande tackjärn fylls i från
masugnen och syrgaslansarna förs in. Efter ca 40
min blåsning tappas först huvuddelen av slaggen
och sedan basiskt tackjärn med ca 1 fl/o C. På
ungefär samma sätt färskas tackjärn med låg fosforhalt
till stål; härvid avbryts blåsningen när önskad
kolhalt nåtts.
Vid färskning av tackjärn med hög fosforhalt
tappas först en slagg med hög fosforhalt (till
thomasfosfat) efter blåsning till ca 2 !% C och 0,1—
0,2 «/o P. Genom tillsats av bränd kalk och malm
görs sedan en ny slagg under vilken färskningen
slutförs. Vid stålets tappning lämnas slaggen kvar
i ugnen och används som första slagg för nästa
smälta. Ugnens omloppstid är ca 2 h. Stålets
fosforhalt blir mindre än 0,030 °/o.
Under blåsningstidens första tredjedel avtar badets
fosforhalt snabbare än dess kolhalt. Defosforeringen
gynnas av en mycket reaktiv slagg som erhålls
genom att kalk och en stor mängd malm kan
användas på grund av den höga temperaturen i ugnen.
Innan en ny smälta börjar sätts nämligen bränd
kalk och malm till slaggen från den föregående.
Härigenom börjar blåsningen med en slagg hållande
ca 37 ®/o Fe och 40 °/o CaO. Vid färskningen avtar
slaggens järnhalt snabbt, medan dess fosforhalt
stiger.
När smältan håller ca 2 ’°/o C har ungefär hälften av
malmens järn reducerats. Man minskar då
syretillförseln under några minuter så att mera järn kan
reduceras ut innan slaggen tappas. Dennas järnhalt
kan snabbt bringas ned till 4—5 lo/o men den blir
då för viskös varför man stannar vid 8—12 °/o Fe.
Den håller 18—20 «/o P2Os.
Fig. 1. Roterugn för färskning au tackjärn.
Avsvavlingen blir mycket effektivare i roterugnen
än vid thomas- och martinprocesserna på grund av
den höga ugnstemperaturen och den direkta
kontakten mellan metallen och den oxiderande
svavelfria gasen. En del av svavlet oxideras till
svaveldioxid som kan påvisas i avgaserna. Stålet håller
högst 0,012 l0/o S.
Förbrukningen av kalk vid färskning av tackjärn
med hög fosforhalt är 125 kg/t stål, dvs. något
mindre än vid thomasprocessen. Vid förfärskning
till basiskt tackjärn åtgår ned till 20 kg/t. I stället
för bränd kalk kan man utan olägenhet använda
krossad kalksten varvid dock malmmängden måste
minskas. Syreförbrukningen per ton stål motsvarar
90 m3 (0°C, 760 torr), varav en tredjedel åtgår
för oxidation av kolmonoxiden. Ungefär 27 m3 syre
tillförs med malmen, resten i gasform. Förhållandet
mellan mängderna primär och sekundär syrgas
är 1:4.
Inklädnadens livslängd uppges bli fullt
tillfredsställande utom i närheten av syrgasintaget innan
ugnen gjorts tippbar. Nu hoppas man att
hållbarheten skall bli större genom att man kan använda
djupare bad och lättare kan laga inklädnaden.
Roterugnen anses lämpligast för tillverkning av stål
med 0,05—0,25 ’% C, men stål med upp till 0,8 °/o C
kan utan svårighet framställas i den. Stålets kvalitet
sägs bli mycket god. Dess syrehalt är 0,005—0,015 ®/o
och tätat är dess kvävehalt 0,004 °/o (R Graef, W
Dick & L von Bogdandy i Journal of Metals nov.
1957 s. 1435—1439). SHl
Kulreläet — en driftsäker komponent
De flesta elektriska regleringssystem bygger på
strömstyrning och mycket arbete har ägnats åt att
utveckla driftsäkra strömställare. Arbetet har
fortskridit längs två linjer: mot förbättrade
elektromekaniska anordningar och mot helt nya element som
magnetiska förstärkare, transistorer osv. Nyligen
Fig. 2. Roterugnens två syrgaslansar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
