Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - Nya metoder - Kontinuerlig framställning va alkylfosfiter, av SHl - Latexfärg för lackering av metall, av SHl - Sjunkhuvud vid kokillgjutning av stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredjedelar av klorvätet går bort automatiskt genom
avdunstning.
Då den flytande återstoden har relativt hög
temperatur och innehåller klorväte, måste man se till
att alkvlfosfit inte sönderdelas i den. Därför kan
man lämpligen skicka den direkt in i
vakuumkolonnen där den kyls genom avdunstning. Vid
tillverkning av lägre homologer måste produktströmmen
dessutom kylas (C H Campbell. D H Chadwick &
S Kaufman i Industrial & Engineering Chemistry
nov. 1957 s. 1871—1874). SHl
Latexfärg för lackering av metall
Man har i USA utarbetat en
polystyren-butadien-latex, särskilt avsedd för lackering av metaller (jfr
Tekn. T. 1958 s. 204). Färger, innehållande denna
latex, är liksom andra latexfärger icke eldfarliga
och avger inte giftiga ångor vid sprutning. Genom
upphettning eller katalys bringas butadiengrupperna
att reagera till en film med utmärkt seghet,
hårdhet och resistens mot vatten, petroleumdestillat och
vissa kemikalier.
De grundfärger för billackering, som först
utexperimenterades (tabell 1), uppges vara lätta att spruta,
ha utmärkt adhesion och slipegenskaper, god
resistens mot täcklacken och ge minst 340 h resistens
mot saltdimma hos den färdiga målningen. Båda
grundfärgerna anbringas på fosfaterat stål. Den ena
/ läggs på i 45—55 u tjockt skikt, den andra 2 i
30—38 u tjocklek; den förra bränns vanligen 30 min
vid 135°C, den senare 30 min vid 160°C.
Både blanka och halvmatta lackfärger kan
framställas med styren-butadienlatex. Det behövs
emellertid mera bindemedel än i konventionella färger
för att hög glans skall erhållas. Även med pigment
med stor täckförmåga kan man inte göra vita eller
ljusa färger därför att latexen färgas vid
bränningen. Om färgen är sur, missfärgas den lätt av
järn, men sura färger ger hårdare skikt än
neutrala eller alkaliska. Hårdheten kan ökas genom
tillsats av vax, t.ex. Ceremul R. och genom höjning
av bränntemperaturen. Halvmatta lackfärger har i
huvudsak samma sammansättning som de blanka,
men större pigmenthalt.
Latexen levereras med pH 4.0 ± 0,5. Den
innehåller mycket små bindemedelspartiklar som vid
vattnets avdunstning flyter samman runt pigment
Tabell 1. Latexfärger för metaller mecl polijstijren
butadien som bindemedel
Grundfärger för Täckfärger
billaekering mörkgrå, grå,
halv-
J 2 blank matt
Pigment:
järnoxid ........... e/o 25 48
kaolin ............. °/o 25
tungspat .......... °/o 50
zinkgult ........... °/o 26
magnesiumsilikat .. .. °/o 26
titanvitt, rutil ..... 95,6 7G
kimrök ............ »/o 4,4
järnoxidsvart ..... °/o 24
Bindemedel:
styren-butadienlatex , 100 100 95 95
Ceremul R ......... — — 5 5
Pigment : bindemedel
(vikt) ............... .....1 : 1 1 : 1 1 : 5 1 : 3
Fasta ämnen ....... 56 55 48 49
Volymvikt .......... kg/1 1,19 1,20 1,05 1,11
pH ................... 9 7,5 5,4 5,2
partiklarna. Vid latexens pH avger stål tillräckligt
mycket järnjoner för effektiv katalys av
bindemedlets härdning vid bränningen. Önskar man en
neutral eller alkalisk färg, justeras pH genom tillsats
av ammoniak.
Latexsystemet kan också katalyseras med ämnen
som kan lösas eller dispergeras i vatten. Denna
metod måste vanligen användas, om färgen skall
anbringas på icke-järnmetaller, t.ex. aluminium och
magnesium, eller om färgen gjorts alkalisk. Man
använder vanligen acetat av kobolt eller mangan
eller dispergerbart kobolt- eller mangannaftenat.
Järnsalter kan också användas, men de är inte lika
effektiva som kobolt- och manganföreningar
(Materials in Design Engineering okt. 1957 s. 137—139).
SHl
Sjunkhuvud vid kokillgjutning av stål
Vid British Iron & Steel Research Association s
(Bisra) laboratorier har man provat ett antal
metoder att öka sjunkhuvudets effektivitet vid
kokillgjutning av tätat stål. Metoderna har grundats på
insikten att sjunkboxens inklädnad skall ha liten
värmekapacitet för att sjunkhuvudets effektivitet
skall bli god och stålutbytet högt.
På grundval av försöksresultaten rekommenderar
man användning av inerta, isolerande eller
exo-terma tillsatser som införs omedelbart efter
gjutningen. Denna metod är enkel och billig och bör
tillämpas, särskilt om det är omöjligt att ändra det
normala förfarandet. Med sjunkboxar av eldfast
tegel bör en inert tillsats öka stålutbytet 1—2 °/o
och en exoterm upp till 3 °/o.
En ökning av utbytet med upp till 3 %> kan väntas
vid utbyte av eldfasta tegel i sjunkboxen mot
isolerande tegel med stor porositet. Samtidigt bör en
isolerande eller exoterm tillsats användas.
Isolerande tegel har relativt liten hållfasthet och kan därför
inte användas för större göt än ca 2 t. Metoden
kan användas för alla stålkvaliteter.
Exoterma sjunkboxar är särskilt lämpliga för
legerade stål. De exoterma teglen är relativt dyra och
kan användas bara en gång, men då stålutbytet
ökas med ca 7 °/o, lönar sig metoden för de
relativt dyra legerade stålen. För göt med mer än ca
225 mm i fyrkant är det mest ekonomiskt att
använda det exoterma materialet som ytskikt på
eldfast tegel. Härigenom minskas nämligen åtgången
av dyrbart material samtidigt som sjunkboxens
hållfasthet ökas. För klenare göt är det däremot
fördelaktigare att göra sjunkboxen av bara exotermt
material då dess tillverkning blir billigare.
Det är viktigt att man använder en exoterm
tillsats i kombination med exoterma sjunkboxar. För
klena göt bör tillsatsen brinna snabbt. För göt mer
än 225 mm i fyrkant används lämpligen en
långsammare brinnande tillsats, och ett isolerande lock
på sjunkboxen kan visa sig öka stålutbytet.
Enligt Bisra har sjunkboxar av brännbart material
inte visat sig särskilt lovande. De är visserligen
billigare än sjunkboxar av exotermt tegel men
enligt Bisras erfarenheter ger de sämre stålutbyte och
anses därför inte ekonomiska. Stålutbytet blir
ungefär lika stort som vid användning av sjunkboxar
av isolerande tegel, men då det brännbara
materialet används bara en gång blir det dyrare.
Brännbara sjunkboxar används emellertid allmänt
i Europa, och särskilt ett svenskt material tycks
ha fått stor användning. Sjunkboxen görs av
paral-lellepipediska stycken av krossad koks (eventuellt
blandad med sågspån) med sulfitlut som
bindemedel. Efter formning och torkning överdras styc-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
