Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - Böcker - Symmetrische Komponenten in Drehstromsystemen, av R Gradin - Die Isolierstoffe der Elektrotechnik, av E Umblia - Die Fernmessung, bd 2, av Anders Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbigås av den med dessa saker förtrogne.
Emellertid ges här de använda riktningsdefinitionerna för
ström och spänning och då dessa avviker något från
de i Sverige brukliga bör den svenske läsaren ej gå
förbi detta. Därefter behandlas de symmetriska
komponenterna av ström och spänning och här
presenteras bl.a. en tabell där några vanligen
förekommande osymmetriska storheter delas upp på sina
komponenter. Med utgångspunkt från denna tabell
behandlas olika kortslutningsfall. Strömmarnas och
spänningarnas beroende av bl.a. resistansen i
felstället framgår av ett flertal diagram. Beräkning av
impedanser för de olika strömkomponenterna
behandlas ingående för transformatorer, synkron- och
asynkronmaskiner, luftledningar och kablar.
För att underlätta den i de sista kapitlen
genomförda behandlingen av kopplingsförlopp och
vandringsvågor lämnar förf. en kort framställning av
transformationsteori och matrisräkning. (Denna
utvidgning av ämnet till att gälla ej blott sinusformigt
svängande storheter förutsätter dessutom kännedom
om Laplace-transformationen.) I detta sammanhang
behandlas även dubbelfelen, dvs. två på avstånd
från varandra samtidigt inträffade fel. De i det
tidigare härledda viktigare formlerna har slutligen
samlats i en särskild formelsamling, som avslutar
boken.
Boken, som enligt förf:s företal skrivits med de två
amerikanska arbetena Wagner-Evans: "Symmetrical
components" och E Clark: "Circuit analysis of
a.-c. power systems" som förebilder och källor,
behandlar i stort sett samma ämnesområde, men
riktar sig till skillnad från dessa verk närmast till
den som i sitt beräkningsarbete ej har tillgång till
nätmodell. Genom sin uppställning som lärobok är
boken särskilt lämplig för den som för första gången
har att sätta sig in i dessa frågor. På grund av de
tidigare nämnda riktningsdefinitionerna bör dock
något annat arbete studeras jämsides och särskilt
svårt torde det för läsaren bli att acceptera att
U = — (R + jooL) ■ /, dvs. en vridning på 180°
mellan samhörande ström och spänning i
visardiagram-met. R Gradin
Die Isolierstoffe der Elektrotechnik, av
Wilhelm Oburger. Springer, Wien 1957. 542 s.,
356 fig. 26,20
Förf., som själv är konsulterande elektroingenjör i
Wien, riktar sin bok främst till
kolleger-konstruk-törer. Den inledes med en redogörelse för
isolermaterial uppförande i elektriska fält. Därjämte
uppmärksammas faktorer, som inverkar på dessa
materials åldring och livslängd under olika
förhållanden. Inledningen avslutas med en
sammanfattning av olika länders föreskrifter och normer för
klassificering och provning av isolermaterial.
I bokens huvuddel behandlas gasers
isolationsegen-skaper, isolervätskor, glas och keramik, plaster och
elaster, isolerlacker, impregnerings- och fyllmedel,
bindemedel, trä-, cellulosa- och pappersprodukter,
textilier och glimmerprodukter. Förutom en
inventering av de nämnda materialen enligt 1956 års
tekniska ståndpunkt lämnas data över dessas
egenskaper i olika produktformer samt redovisas
tillverkningsmetoder, användningsområden och
provningsförfaranden. Tonvikten har lagts på
isolermaterial för elektriska maskiner, i synnerhet på
material av tyskt och schweiziskt ursprung. Boken
avslutas med ett läsvärt avsnitt om trådisolation och
framför allt om lindningsisolation i elektriska
maskiner och apparater. En fyllig litteraturförteckning
jämte sakregister är bifogade.
Den över lag koncist avfattade texten
kompletteras och belyses på ett förtjänstfullt sätt med
talrika tabeller och figurer. Stilen är ledig vilket gör
läsningen angenäm; härtill bidrar att tryck och
bilder är av god kvalitet. Förkunskaper i kemi och
fysik är nödvändiga.
Framställningens överskådlighet och enhetlighet
minskas emellertid genom en ganska egendomlig
materialklassificering. Denna gör t.ex. att förf. i en
brokig grupp av "Isolierstoffe aus Naturstoffen" (s. 173)
sammanfört bl.a. naturvaxer, acetylerade
bomullsprodukter, guttaperka, elkeramik och vattenglas. I
stället har vissa funktionellt intimt
sammanhängande materialfamiljer, t.ex. natur- och
konstgummi-produkter, växer och impregnerings- samt
fyllmas-sor, splittrats upp på 2—3 olika grupper.
Förvirringen ökas ytterligare genom en tämligen nyckfull
typbestämning för vissa material. Detta har t.ex.
lett till en svårtydbar grupp av "anorganische
Kunststoffe" (s. 296), där förf. olyckligt nog anför
borhaltiga bindeemaljer för värmemikanit som
exempel i stället för att nämna glas som den mest
typiska oorganiska motsvarigheten till plast.
Som exempel på rent av vilseledande data må bl.a.
nämnas uppgiften på s. 208 om att "warmfestes
Geräteglas" innehåller upp till 16 °/o borax (skall
vara 16 % B„Os) jämte titeln "Gliiht bei °C" för den
kolumn i tabell 9.24, där glasets
transformations-temperatur anges.
Man letar vidare förgäves efter vissa för en
konstruktör icke oväsentliga data för t.ex.
insmältnings-glas, toleranser för glas- och keramikprodukter m.m.
jämte karakteristika för metallfoliebelagda
plastlami-nat för tillverkning av tryckta kretsar. Jämförande
synpunkter på användning av t.ex. elporslin,
nor-malsteatit, keramoplastiska isolermaterial och olika
plastlaminat tycks desslikes förekomma alltför
sparsamt. Utrymme härför skulle dock med fördel ha
kunnat beredas t.ex. genom uteslutning av en del
föga upplysande fabriks- och laboratorieinteriörer,
som utgör ungefär en tredjedel av bokens över 200
bilder.
Besultatet av förf:s försök att ensam behandla
detta synnerligen mångskiftande materialområde
har blivit en något ojämn bok. Den är dock väl
användbar för de eltekniker, som sysslar med
konstruktion och tillverkning av elektriska maskiner
och apparater. Komponenttekniker och
högfrekvens-tekniker får däremot ett ganska magert utbyte.
E Umblia
Die Fernmessung bd 2, av Siegfried John.
G Braun, Karlsruhe 1957. 222 s., 112 fig. 32 DM.
Föregående band i denna serie behandlade
fjärrmät-metoder vilkas räckvidd är begränsad och där en
fysikalisk förbindelse alltid utnyttjas mellan
mät-sändare och mätmottagare. Det nu föreliggande
andra bandet omfattar fjärrmätsystem utan
inskränkningar beträffande räckvidd och typ av
överföringskanal. Boken inleds med en beskrivning
över olika ulföringsformer av mätsystem enligt
impulstalsmetoden. Ett stegdrivet system enligt
ar-betsströmsprincip beskrives. Likaså redogöres för
ett stegdrivet system med små steg och arbetande
med viloström, ett stegdrivet system med
planetväxel och ett system arbetande med polariserade
impulser. Kapitlet avslutas med en jämförelse av
impulstalsmetodens för- och nackdelar.
I andra kapitlet behandlas
impulsräkningsförfaran-det i olika utföringsformer. Speciell
uppmärksamhet ägnas givarnas kontaktanordningar för
varierande storlek hos den direktionskraft, som mätstorheten
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
